Många av våra aktivister och funktionärer har precis hämtat sig efter gårdagens frenesi med att få ut valsedlar till alla förtidsröstningslokaler. (Flera håller fortfarande på.) Det är ett enormt fotarbete som vi måste göra själva som utmanarparti.

Samtidigt händer det saker. Idag diskuteras vi flitigt i medier på åtminstone två ställen — i Expressen dissas vi hårt i en debattartikel, vilket är utmärkt, för det betyder att vi får en replik där vi kan förklara vad vi egentligen tycker. (Dessutom är det bra att vi angrips för vår politik i sak. Det är ett tecken på att vi betraktas som en seriös utmanare. Det hade varit mycket värre att inte omnämnas alls.) Sedan kan jag tycka att debattartikeln har missat det grundläggande i vår politik: att medborgare ska ha rätt till ett privatliv samtidigt som maktutövande ska vara transparent. Men men, det är sådant som repliker är till för.

På debattplats i Svenska Dagbladet kommer idag en centerpartist och en socialdemokrat ut, eller före detta sådana, och uppmanar folk att rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet. Den ene av dem, Henrik Brändén, lägger ut sina tankar i mycket mer detalj i en personlig bloggpost. Den är väl värd att läsa, hela tankeflödet är utmärkt argumentation att ta med sig själv till vänner och bekanta.

Min och ledningens telefoner ringer hela tiden. Det är extremt positivt. Samtidigt ser vi att stapeln “övriga partier”, där vi vet att vi är dominerande, fortsätter att öka.

Det som gäller nu är att synas. Och där är det var och en av oss som gör skillnad. Särskilt just du, alltså. Det som gör den slutliga skillnaden i hur många som röstar Pirat på valdagen, eller nu under förtidsröstningen, är hur mycket stöd de ser ute på stan bland andra människor. Det är här det är enormt viktigt att vi visar små piratmärken för omgivningen.

Alla sorters piratmärken räknas nu. Allt från att bära lila kläder ute på stan (skjortor, T-shirts) till knappar till tygmärken till klistermärken räknas nu. Eller bildekaler som partiet bjuder på. Allting som syns, syns, syns.

Under september är det viktigt att människor inte kan gå ut på stan utan att se en människa med piratfärger någonstans.

Nu är det slutspurten och om två dagar ger jag mig ut på valturné med start och slut i Göteborg. Hoppas vi ses om och när jag passerar!

Rick

Jag är under vädret just nu, med blandad feber som måste skynda sig att försvinna. Det här blir något av en metapost där jag förebrår mig själv för att inte posta på grund av feber. Men jag vill ändå inte låta bloggen gå orörd, särskilt inte som det finns mycket kul att prata om.

Så idag blir det bara en kort liten textsnutt: Informationsbyrån finns kvar och heter numera Kontoret för Särskild Inhämtning, KSI. De har egna kontor ute i FRAs komplex och avlyssnar svenska medborgare i parti och minut (och enligt uppgift ska FRA-personalen uppskatta dem för att de “inte ger lagboken onödig uppmärksamhet”).

Det finns alltså en mycket stark koppling, både nutida och historisk, mellan IB/KSI och FRA.

KSI, före detta IB, sitter här i FRA-komplexet på Lovön:

(Med förbehåll för att jag fått beskrivningen i text av min källa — jag kan ha tolkat textbeskrivningen fel. Men det väsentliga är inte vilken byggnad KSI sitter i, utan att de sitter ute på FRA och avlyssnar än idag.)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om informationsbyrån, piratpartiet, ksi, ssi, ib, privatliv, meta

Hej och välkomna till dagens program om vett och etikett. Dagens avsnitt heter “Aj, aj, aj, så får man inte göra”, och handlar om när Informationsbyrån slarvade bort en väska – den enda väskan – med alla sina insamlade uppgifter. De återfanns först tjugo år senare.

(Notera att jag har påbörjat processen med att skaffa utgivningsbevis. Det står nu “Ansvarig Utgivare” längst ner i bloggen. Även om processen inte är klar, så har den kommit tillräckligt långt för att källskyddet ska vara effektivt ekvivalent med som om det vore klart.)

Dagens postning bygger på personliga intervjuer med människor som jobbade som stadsbud i Stockholm vid den här tiden. Framför allt två, som vi kan kalla Hans-Olof och Gustav.

De här buden transporterade ofta saker åt myndigheter, både dokument och andra saker. Just den här dagen hade de två jobb som skulle komma att få betydelse för historien.

Det första var att köra en massa dokument till destruktion. Elda upp dem, alltså.

– Mitt i alltihop kom Elmér och började kontrollera vad vi hade för oss, säger Hans-Olof. Ja, alltså, vi visste ju inte då att det var Elmér. Men han började hjälpa till och var väldigt noga med destruktionen, han hällde i skopor regelbundet och så.

(Ricks anmärkning: Birger Elmér var chef för IB fram till 1975. Skopor antar jag syftar på att man häller i skopor med sågspån med oregelbundna mellanrum mellan pappersbuntar när man eldar dokument i gamla oljefat.)

Det var alltså hela Informationsbyråns arkiv som förstördes. Det framgår inte av intervjuerna, men det gör att tidslinjen placerar händelsen någon gång 1978.

– När alla papper var uppeldade och Elmér hade åkt, så upptäckte vi att det stod kvar en väska, säger Hans-Olof. Den innehöll mikrofilm, massor av mikrofilm. Det var alltså kopior på vad vi precis hade eldat upp.

Två unga grabbar som jobbade som stadsbud tänkte emellertid inte mer på de politiska konsekvenserna av det här utan var mest lite störda över att ha en väska över från uppdraget som de inte visste vad de skulle göra med.

– Nästa uppdrag för dagen, sade Gustav, var att vi skulle magasinera ett gäng möbler åt en myndighet. Vi ville ju inte ha med oss väskan hem, så vad gör två unga grabbar? Ja, vi ställde helt enkelt in väskan bland möblerna i magasinet och stängde och låste.

Och det är historien om hur Informationsbyrån försökte kopiera sitt arkiv i smyg när det officiellt destruerades, men i stället lyckades med konststycket att slarva bort alltihop. Historien kunde ha slutat där, men det gör den inte. Så småningom — nästan 20 år senare — hittades nämligen väskan bland möblerna i magasinet.

Då kördes den hem till Överbefälhavaren. Av… någon. Det var på nyheterna ordentligt. Aftonbladet skrev den 10 december 1997:

I slutet av 60-talet brändes den hemliga svenska militära underrättelsetjänstens arkiv. I november fick förre ÖB Stig Synnergren en sliten väska levererad till sin dörr. Innehållet var mikrofilmer av hela det uppbrunna arkivet. Avsändaren är okänd.

(Min tidslinje placerar själva bränningen i slutet av 70-talet, efter IB hade blivit avslöjat. Även om det är oväsentligt för huvudpoängen, så vill jag ändå lyfta fram diskrepansen.)

Så här omsorgsfullt behandlade Informationsbyrån, den hemligaste av hemliga avdelningar, våra personuppgifter. Det är något att tänka på nästa gång man hör någon prata om “slutna system” eller “lita på oss”. Det är något att tänka på inför trafikdatalagring, FRA-lag och nästa generation av övervakning.

För Informationsbyrån finns kvar, om än med ett annat namn. Det återkommer jag till. Och uppgifterna har de kvar, fast på mikrofilm. Nu igen.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om informationsbyrån, korruption, privatliv, birger elmér

I lördags var situationen tokig. Jag gick upp ungefär 0520 och det första som mötte mig var Expressens jättelöp på webben om att Assange var häktad misstänkt för våldtäkt. Efter att jag hade skakat loss chocken ur huvudet — jag trodde att en annan story skulle bryta på Expressen den morgonen — så insåg jag att den här dagen kommer att bli en kapplöpning.

En kapplöpning om informationsövertag. Medierna kommer att tävla med varandra och vi med medierna. Samtidigt var vi tvungna att hålla nerverna extremt under kontroll. Vad vet vi, vad bedömer vi, vad tror vi, och vad håller vi för möjligt? Vad kan vi tala om för våra funktionärer, vad kan vi tala om för media?

Innan jag hade tänkt klart ringde TT mig. Då var klockan 0545.

Första funktionärsbrevet gick ut 06:38. Det var innan någon annan hade vaknat, så det körde jag på magkänsla innan vi hade hunnit snacka ihop oss i ledningen. Där lade jag ut tre saker att tänka på när våra funktionärer får frågor från media: Först, exakt detta är vad som påstås, vidare, vi vet inte vad som har hänt så vi ska absolut inte gissa, och sist, det är organisationen WikiLeaks vi har ett samarbete med och på goda ideologiska grunder — vad en av deras medarbetare gör på sin fritid påverkar inte det samarbetet.

Resten av dagen var en frenetisk jakt på information och pusselbitar. För att kunna ge rätt svar när media ringer — och det gjorde de precis hela tiden — så måste vi ha informationsövertaget. Och det hade vi också länge.

En halv vecka senare har jag satt lördagens jakt på informationsövertag i samband med Socialdemokraternas Informationsbyrån. Jag kan mycket väl se hur en sådan jakt institituionaliseras, så som är fallet hos många medier, men sedan gick Socialdemokraterna över en extremt viktig gräns när de började använda försvarets tvångsmedel och avlyssning till att kartlägga Sveriges medborgare och sina egna politiska motståndare för Socialdemokraternas räkning. Ja, det handlade fortfarande om en jakt på informationsövertag, men nu på ett väldigt olagligt och oetiskt sätt.

Jag har också pratat med många som på olika sätt kom i kontakt med den verksamheten, och kan lova att mellan nu och valet så kommer saker att bli kända som ingen hade en aning om. Det kommer att involvera namn, händelser och organisationer som aldrig har knutits till sådan verksamhet. Dessa namn syns nästan dagligen i medierna idag under valrörelsen.

Allting under källskydd, förstås (fortfarande under handläggning, men kommer att vara giltigt vid den tidpunkten någon vågar utmana det). Så om någon har ännu mer information som jag kanske inte har, ta kontakt med mig på krypterad mail eller annan säker kanal.

Första teaser: IB hade ett eget kontor på FRA.

Andra teaser: Stora delar av verksamheten pågår fortfarande.

Tredje teaser: Den olagligt insamlade åsiktsregistreringen förstördes aldrig. Man bara låtsades göra det.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om informationsbyrån, IB, Socialdemokraterna, återbesök, fortsättning, piratpartiet

Idag börjar Piratpartiet annonsera på The Pirate Bays framsida, och kommer att göra det i ungefär en vecka. Den sidan har en räckvidd som helt utklassar samtliga andra svenska medier.

Grovt räknat motsvarar varje dygn på den sidan att köpa omslaget till Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten, alltså Sveriges fyra största dagstidningar, samtidigt.

Det är svårt räkna på vad det skulle kosta, men man kan utgå från att Dagens Nyheter sidan 3 kostar en kvarts miljon. Då skulle det fyrsidiga omslaget kosta en miljon, plus lite mer för att det är just omslaget, och när man skalar upp det proportionellt till upplagan hos de fyra sammanlagda tidningarna så landar man på ungefär sju miljoner per dag.

Gånger sju dagar gör det ungefär femtio miljoner.

Hur mycket är reklam för femtio miljoner? Hur mycket är femtio miljoner i sammanhanget? I valsammanhang? Det kan vara svårt att värdera, så låt mig därför ge en jämförande siffra:

Moderaternas sammanlagda valkampanjsbudget för hela landet är just femtio miljoner.

Men det går inte att köpa omslaget på Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen eller Göteborgs-Posten. Där har de något gemensamt med The Pirate Bays förstasida. Den går inte heller att köpa — den går bara att få, och det händer bara när de som (idag) driver The Pirate Bay tycker att man förtjänar den.

Så vi har inte köpt något. På samma sätt som The Pirate Bay inte har köpt något av oss när vi skyddar sajten genom att förse den med bandbredd som inte går att utpressa juridiskt utan att det får politiska konsekvenser.

Så eftersom Moderaterna aggressivt förföljer de nya samlingsplatserna, som till exempel The Pirate Bay, så måste de istället betala femtio riktiga miljoner för motsvarande reklamexponering — vilket de också gör. Det är svårt att tänka sig en tydligare symbol för det pågående generationsskiftet i vilka som har makten över kommunikation.

Jag vet ingen enskild reklamkampanj i Sveriges politiska historia någonsin som haft den här räckvidden. Jag tror att det är den största någonsin. Samtidigt är det både kul och okonventionellt att göra den som doodlar. (I sammanhanget vill jag påminna om att tecknaren av dem behöver akut ekonomisk hjälp.)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om the pirate bay, piratpartiet, reklam

Imorgon debatterar jag boken Privatliv, av Torbjörn Tännsjö, med författaren.

Först i TV4 Nyhetsmorgon klockan 0741, och sedan på ABF-huset på Sveavägen i Stockholm klockan 18.

Det är ungefär som när man läste och redovisade böcker i skolan, fast det är två miljoner som tittar i stället för trettio, och så får man smink före.

Tännsjö argumenterar i allt väsentligt för total transparens av hela samhället, enligt metaforen om en global by. Där Piratpartiet och jag argumenterar för att man ska vara mer transparent ju mer maktutövande man förfogar över, så argumenterar alltså Tännsjö för att varenda medborgare och varenda myndighet ska kunna granskas av vem som helst utan någon som helst rätt till ett privatliv. Inte ens i sitt eget hem.

Jag håller inte med om argumentationen eller slutsatserna. Överlag upplever jag att Tännsjö argumenterar utifrån ett rationalistiskt perspektiv (”man kan resonera sig fram till det perfekta samhället”), medan jag närmar mig frågan från ett empiriskt perspektiv (”vad får det här för dynamiska effekter och hur har människor reagerat tidigare i liknande situationer?”).

Jag tar och postar bilder på några av mina highlights i boken, så ser ni ungefär vad jag kommer att prata om under debatten (och så kanske vi kan få lite debatt i kommentarsfältet här också?).

Notera att Tännsjö dessutom kommer in på upphovsrätten precis i slutet av boken (det är från sidan 197).

Pingat på Intressant. Andra bloggar om privatliv, tännsjö, torbjörn tännsjö

Hej igen alla medlemmar och aktivister,

nu när första ledens distribution har löst sig med valsedlar, så måste vi börja titta på nästa led. Förtidsröstningen öppnar om tio dagar — den 1 september — och då måste vi ha valsedelsdistribution hela vägen ut till förtidsröstningslokalerna.

Just nu har vi täckning för 31,5% av dem. Här behövs det frivilliga som tar ansvar för röstningslokaler, och då förslagsvis nära sitt hem, jobb eller skola. Det här är den svåraste uppgiften vi har att lösa rent aktivistiskt — om vi inte får ut valsedlarna, så får vi inga röster. Valkretsen Skåne Söder (området kring Lund) ligger bäst till hittills, men även där finns mycket kvar innan vi är hemma.

(Bilden ovan är statistik över hur långt vi har kommit, för alla som får det här i mail. Ladda bilden eller klicka här för realtidsstatistik över distributionsläget.)

Det är två roller som är aktuella här. Den ena är distributör, som ser till att det kommer valsedlar till en viss förtidsröstningslokal när den öppnar (vanligtvis 1 september men varierar) och därefter tittar till och fyller på våra valsedlar ungefär varannan dag. Den andra är vallokalsjour, som är en roll som innebär att man hoppar in där vi inte fått täckning. Om du har tillgång till transport och/eller bor i en relativt överskådlig kommun så hjälper du partiet väldigt mycket genom att skriva upp dig på vallokalsjouren. I så fall får du listor på de lokaler som saknar täckning i sista minuten.

Jag nämnde lite om hur processen ser ut i mitt förra medlemsbrev om valsedlar. Valsedlarna har nu packats om från de fem platserna som hade en miljon valsedlar vardera och är på väg ut till mellandistributörer runt om i landet, som sedan ser till att de kommer vidare till ansvariga till respektive lokal. På torsdag kommer vi dessutom att skicka valsedlar direkt till de ansvariga för ett stort antal förtidsröstningslokaler. Därför är det bra om du inte väntar till sista sekund med att ta på dig en distributionsroll.

Boka dig för en av dessa förtidsröstningslokaler (eller jouren) nu. Det gör du enkelt här, en bokning komplett med kartor och allt. För utan frivilliga som lägger ut valsedlarna i vallokalerna i och förtidsröstningslokalerna, så får vi inga röster.

Som slutteaser vet jag att det kan kännas jobbigt när man ser opinionsmätningarna just nu. Kategorin “Övriga”, där vi dominerar, varierar mellan en och 3,4 procent. Jag vill bara skicka en liten signal att vi har flera trevliga överraskningar i rockärmen mellan nu och valet. Det är förstås självklart att vi har, det har alla partier, men jag vill ändå påminna om det.

Under tiden, ta på dig att distribuera valsedlar!

Hörs snart igen!

Rick

Piratpartiet skickade just ut ett pressmeddelande där vi reder ut begreppen kring morgonens uppståndelse. För enkelhets skull klipper jag in hela på bloggen. Anna Troberg har gjort samma sak.

Piratpartiet ger fortsatt stöd till WikiLeaks demokratiarbete

Wikileaks talesperson Julian Assange har anhållits i sin frånvaro misstänkt för två våldtäkter under sitt stockholmsbesök. Dessa anklagelser rör Assange som privatperson och kommer därför inte att påverka samarbetet mellan Piratpartiet och Wikileaks.

– Det är jätteviktigt att fortsätta stödja Wikileaks. Siten tillhandahåller en värdefull funktion som inte får vara känslig för vilka förespråkare den har, säger Piratpartiets vice partiledare, Anna Troberg. Det är rättsväsendets uppgift att utreda Assange och vår uppgift att skydda möjligheten att kunna avslöja maktmissbruk.

Polisanmälningen mot Julian Assange är svår att inte förknippa till de hot som uppstått i och med Wikileaks verksamhet, och har skapat en hel del spekulationer, men Piratpartiet manar till lugn.

– Vi skulle som parti vilja mana till lugn och vänta in mer information kring händelsen. Så lite som vi vill slänga Assange för vargarna, lika lite vill vi ifrågasätta de två kvinnor som anmält honom, fortsätter Anna Troberg.

Piratpartiets fokus kommer att kvarstå och fortsätta att handla om förändringar som är bra för samhället och demokratin.

– Kampen att skydda Wikileaks är lika viktig idag som den var igår. Wikileaks bedriver ett grundläggande demokratiarbete som vi stödjer, fortsätter Troberg.

Piratpartiets bidrag till Wikileaks fortsatta existens består av att partiet kommer att låta sitt namn agera politisk sköld åt Wikileaks servrar. Servrarna kommer att finnas på samma plats och skötas av Piratpartiets tekniker, och därigenom måste även Piratpartiet angripas för den som vill åt Wikileaks. Piratpartiet har dock inte något inflytande över Wikileaks arbete. Wikileaks servrar kommer att finnas på plats och vara igång genom Piratpartiets försorg inom några dagar.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om wikileaks, piratpartiet

Idag har Svenska Dagbladet en artikel om så kallade “digitala köp” av film och musik. Det är helt uppenbart en pressrelease som kommer direkt från något av de gamla bolagen som vill framställa sig som att de nästan-precis har kommit ur problemen om de bara får lite-bara-lite statligt stöd till, alltså det vanliga patetiska. Men jag sätter colan i halsen när jag kommer till den här meningen på slutet:

Streaming gör det möjligt att ta del av material från internet utan att ladda ned det till den egna datorn.

Alltså, seriöst.

Har vi verkligen inte kommit längre? Hur kan dagstidningar, 2010, komma undan med sådana här totala felaktigheter?

När man får film eller musik till sin dator, så sker det genom att binärdata överförs i en bitström på nätet från en eller flera avsändare till ens egen dator. Denna binärdata innehåller film och/eller musik.

Man kan instruera sin egen dator att spela upp binärdatat som film eller musik direkt utan att spara det på hårddisk, att spara det på hårddisk utan att visa något, eller bådadera. Eller ingendera, för den delen. Och här kommer det viktiga: vad mottagaren väljer att göra med bitströmmen har avsändaren ingen som helst kontroll över.

Gamla obsoleta företag försöker alltså fortfarande pracka på omvärlden något slags tro att det går att kontrollera en kopierad bitström när den lämnat avsändaren. De lever verkligen i världen där det ena är “radio” och det andra är “skivor”. Men det finns ingen skillnad i dag. Allt är bitströmmar, och det är upp till mottagaren vad man gör med den.

Ett bra exempel är musiksajten Pandora, som spelar musik i en webbklient. Det dök nästan direkt upp nya klienter som spelar upp och sparar musiken. Detta vet Pandora inte ens om att det sker. Det finns inte heller någon möjlighet för dem att veta om det: det vore lika omöjligt som för Sveriges Radios P3 att försöka hindra någon att spela in det som sänds på radio, eller ens att känna till att eller om det görs.

Nu återvänder vi till påståendet: “Streaming gör det möjligt att ta del av material från internet utan att ladda ner det till den egna datorn.”

Det här är en fullständig nonsensmening. Att ta del av material från internet är samma sak som att ladda ner det. Streaming är också en generell synonym för överföringar. Om jag ska använda samma synonym genom hela meningen, så blir det så här:

“Överföringar gör det möjligt att överföra bitströmmar till sin dator utan att överföra dem till sin dator.”

Detta nonsens skrivs alltså för att ge sken av att det på något sätt går att kontrollera den dator som tar emot överföringen. Vilket förstås är nonsens det med.

Det är en sak att de gamla föråldrade företagen lever i sin la-la-värld där de har elektriska skrivmaskiner och telefoner som sitter fast med en sladd i väggen. Men Svenska Dagbladet borde fanimej veta bättre än att trycka sådana galenpanneskaper.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om lobbyn, idioti, piratpartiet, svenska dagbladet, upphovsrätt

När det här postas, klockan 20:00, är det exakt en månad till valurnorna stänger den 19 september. Det är inte lång tid.

Ute på gator och torg har man börjat ana att vi går in i slutspurten. Det står halvbyggda valstugor lite varstans. Inatt kommer Sverige att detonera i valplakat när tillstånden för affischering börjar gälla. Det kommer att bli ett annorlunda landskap över natten.

Nu går vi också in i slutspurten. Vad vet vi om läget?

Vi vet att “övriga” ligger mellan 2 och 3,5 procent, och att vi är “dominerande” i den gruppen. Det gör att vi har chans till en fantastisk slutspurt på upploppet.

Vi har inte sett någon mätning sedan det blev känt att vi tar ansvar för WikiLeaks’ säkerhet och drift. Det ska bli spännande att se mätningar som gjorts från och med den 18 augusti.

Vi vet att vi har en potential på cirka sex procent, enligt mätningar som gjordes av Sidfo i juli.

Vi vet att det är fler förstagångsväljare än på riktigt länge och att vi är extremt starka i den gruppen.

Sammantaget är upploppet tufft, men vi kan fixa det här med hårt arbete. Men inte utan hårt arbete. Och där behövs vi alla.

Nu kan vi räkna med att media försöker smeta ner och skandalisera oss allt vad de orkar. Räkna med att se rena karaktärsmord på våra riksdagskandidater, särskilt i kvällspressen. Det är då det gäller att ha is i magen och veta att det är framtidens idéer vi slåss för, och att idéerna är mycket större än vad en viss person kanske gjorde för femton år sedan.

Två nyheter i övrigt har dominerat veckan:

Piratpartiet tar ansvar för WikiLeaks. Organisationen WikiLeaks, som arbetar med att säkra anonymiteten för journalistiska källor som vill avslöja missförhållanden, har både kritiserats och rosats av olika aktörer. Framför allt har Pentagon skällt på WikiLeaks sedan de publicerade ett stort antal dokument om hur kriget i Afghanistan egentligen har gått, vilket visade sig vara helt annorlunda än den officiella historien.

WikiLeaks har servrar lite varstans men är under ständig risk för angrepp genom t.ex. husrannsakan. Tidigare var det känt att organisationen hade servrar på det svenska webbhotellet PRQ, som tidigare har råkat ut för husrannsakan då polisen har tagit med sig alla servrar (även grundlagsskyddade) och helt enkelt tömt lokalen. Genom att vi ställer WikiLeaks servrar hos Piratpartiet så höjer vi kostnaden avsevärt för att bråka med WikiLeaks. Även om det inte är någon juridisk skillnad, så vet alla att man inte kan torpedera ett utmanarparti utan att det får konsekvenser. Därför erbjuder vi vårt namn som skydd och sköld till en organisation som arbetar enligt våra ideal, vilket WikiLeaks accepterade. Nyheten blev känd i tisdags klockan 1930 i Rapport och har fått enorm internationell och svensk uppmärksamhet, nästan uteslutande positiv.

Den andra nyheten jag vill lyfta fram är att Centerpartiet ger upp integritetsfrågorna. Enligt partiledaren Maud Olofsson (C) är det något man “fortfarande tycker, men inte tänker kämpa för”. Med det finns det inte längre ett enda parti i Alliansen som står upp för integritets- och demokratifrågor. Vad gäller de rödgröna, så har Miljöpartiet och Vänsterpartiet en del sådana frågor på agendan, men de kompromissar bort dem direkt och lägger sig platt för Socialdemokraterna (så som t.ex. skedde i våras med trafikdatalagring — alltså att varje mobiltelefon ska göras till en statlig spårsändare och att alla våra telefonkontakter ska loggas, ett lagförslag som ligger färdigt). Centern har till och med gått så långt att de har tagit bort det tidigare öppenhetsmanifestet från sin website. De låtsas med andra ord som om de aldrig pratat om integritet.

Så nu är det viktigare än någonsin att vi pratar om våra tre huvudfrågor — integritet, kultur och kunskap — överallt vi kommer åt.

31 dagar kvar. Det är nu det gäller.

Rick

Ibland får jag känslan av att svensk media inte riktigt greppar hur internationellt känt det svenska Piratpartiet är. Att vi inte bara är vana vid, utan förväntar oss, reaktioner från allt mellan CNN och al-Jazeera när vi gör roliga utspel i Sverige. Frågorna är jätteheta i precis hela världen och vi är kända för att driva dem.

Som i juli, till exempel, när vi nämnde i förbigående att några av våra aktivister startar en ISP (PirateISP). Då blev Wired i Storbritannien så trötta på att skriva om oss att de inledde artikeln med att “Ja, Piratpartiet i Sverige vet verkligen hur man får medieuppmärksamhet”.

När jag pratar på andra sidan planeten förväntar jag mig att åtminstone halva publiken är väl bekanta med partiet sedan tidigare. (De känner vanligtvis inte till något annat svenskt parti. Eller europeiskt, för den delen.) Gårdagens utspel tog rätt hyfsat med skruv i internationell press — och då kan jag bara bevaka den engelsk-, spansk- och franskspråkiga.

Jag vet att det har lite nyhetsvärde när omvärlden uppmärksammar saker som händer i Sverige, så för intresserade svenska reportrar, så är här ett axplock av länkar.

(Under tiden jag skrev den här artikeln ökade antalet artiklar i Google News ovan på sökningen “pirate party” wikileaks från 489 till 800.)

Tongivande tekniklänkar: SlashDot, TorrentFreak, Gizmodo (underbar bild!), Numérama

Nyhetsbyråer och andra tongivande medier: Agence France Presse, CNN, BBC

Australien: The Age, IT News Australia, Herald Sun

Brasilien: Imprensa

Chile: Cooperativa

Finland: YLE, Aamulehti, IT Viikko, Tietoviikko

Frankrike: L’Ouest-France

Italien: Provincia di Sondrio, Interprete Internazionale, Punto Informatico

Japan: Maicomi Journal

Kazakhstan: Vesti

Kina: Sina, IB Times

Lettland: Times

Norge: NRK, FVN, Dagens IT

Peru: Terra Perú

Portugal: Diário

Ryssland: Russia Today (på spanska), Gazeta

Schweiz: 20 minutes, NZZ

Spanien: El País, El Mundo, ABC, 20 minutos

Storbritannien: The Register, BBC

Tyskland: Heise, Suddeutsche Zeitung, Stern, Gulli, TAZ, Golem

Ukraina: (jag kan inte uttyda medienamnet)

USA: CNN, Yahoo, Foreign Policy, TechWorld, hundratals fler

Österrike: Wiener Zeitung, Krone, Der Standard

Det här är bara ett axplock av vad jag hittade just nu. Grejen är att det ser ut så här varje gång vi gör någonting kul. Det är ganska skoj i sig, men det känns lite frustrerande att det verkar gå svenskar och Sverige helt förbi att vi faktiskt, i klarspråk, är ruskigt skitstora internationellt. Jag ser att Anna också försökt sammanfatta internationell media.

Och mer uppmärksamhet ska det bli.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om piratpartiet, internationellt avtryck, medier, media

I helgen blev det alltså klart: det blir Piratpartiet som sköter WikiLeaks’ nya servrar. Avtalet skrevs under i söndags kväll.

Julian Assange (på bilden), talesperson för WikiLeaks, hade bara lovord för Piratpartiet. Han sade mycket positivt både på och utanför pressmeddelandet (länk kommer).

Vi har skickat ut ett pressmeddelande med mer detaljer, men i all enkelhet handlar det alltså om att WikiLeaks utökar sin serverpark och ställer flera nya servrar hos Piratpartiet, som förser organisationen med serverplats och bandbredd som del av sitt politiska uppdrag.

Julian Assange välkomnar hjälpen och konstaterar att Piratpartiet och WikiLeaks i stort delar grundläggande värderingar, och att det finns åtskilliga fler områden där Piratpartiet och WikiLeaks kan samarbeta i framtiden.

I förra veckan publicerade vi (genom Anna Troberg) en debattartikel där vi ställde en rak fråga till de andra riksdagspartierna om vad de tänker göra konkret för att hjälpa WikiLeaks’ demokratiarbete. Inget svar, förstås. Inte ens ett löfte om en utredning. Detta trots att redan vårt erbjudande blev en världsnyhet.

För det är det som skiljer Piratpartiet från de andra riksdagspartierna. De tillsätter utredningar och anstränger sig för att undvika ansvar, särskilt i en valrörelse. Vi, å andra sidan, sätter stolthet i att agera. Vi agerar med egen tid och egna resurser för att förändra världen på riktigt medan de andra partierna slåss om promillen och ören — de slåss om en budgetskillnad på 1,8% (ja, det är allt som skiljer blocken åt).

Bilder för den som vill ha (CC0 / Public Domain, fria för all användning, fotografen Rickard Olsson får men behöver inte anges):

Julian Assange och Rick Falkvinge skriver pressmeddelande

Julian Assange och Rick Falkvinge signerar avtal – 1

Julian Assange och Rick Falkvinge signerar avtal – 2

Julian Assange och Rick Falkvinge skakar hand – 1

Julian Assange och Rick Falkvinge skakar hand – 2 – med Anna Troberg

Julian Assange och Anna Troberg skakar hand

Pingat på Intressant. Andra bloggar om WikiLeaks, piratpartiet, informationsfrihet, källskydd, pressfrihet

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva hålla på med sådant här.

Som i en bananrepublik.

Dagen idag måndag har jag ägnat åt intern säkerhet. Jag har flyttat all känslig data till krypterade hårddiskar, förberett nya servrar, flyttat om, och förberett mig på aggressivare husrannsakan än tidigare.

sudo truecrypt -c /dev/sdb

Jag har destruerat gamla hårddiskar, formatterat om, sopat rent, krypterat. Över lag har jag försökt lösa två problem som kan drabba mig om någon i etablissemanget får för sig att husrannsakan är pepp & trevligt (oavsett hur rent mjöl jag har i påsen):

Det första problemet är att hindra att data läcker. Om någon obehörig kommer över mina datorer ska de aldrig, någonsin, komma åt min eller andras privata data, t.ex. Piratpartiets medlemsregister (inte ens i trubbig anonymiserad utvecklingsversion). Det är det enklaste att åstadkomma, det är bara att se till att allt sådant ligger på krypterade områden som omedelbart låser sig om strömmen bryts.

sudo shred -v -z /dev/sda

Det andra problemet är att hindra att jag förlorar data. Jag har ungefär en terabyte med data som jag har producerat själv, allt från bokföring för min enskilda firma till foton från när jag var liten till annat från mina nästan 40 år. Jag vill ju inte bli av med all dokumentation från hela mitt liv.

Det här är trickigare. Erfarenhet visar att om man blir utsatt för husrannsakan kan man i praktiken glömma att få tillbaka något, oavsett hur rätt man har. Det är bara att titta på Piratbyråns servrar som beslagtogs som en del av razzian mot The Pirate Bay den 31 maj 2006.

Jag kan lätt ersätta maskiner. Men jag kan inte ersätta information.

Jag har lekt med tanken på att gömma små digitalminnen, de går trots allt ganska bra att gömma på grund av sin lilla storlek, men de kan bara gömma 32G per kort. Det blir snabbt ohanterligt. Och externa hårddiskar i enterabyteklassen blir så stora att jag inte kan räkna med att lyckas gömma dem, och dessutom är de såpass dyra (någon tusenlapp) att jag inte kan köpa många och gömma.

sudo scrub -X /tempdir

Ett alternativt sätt att lösa problemet med att jag ska få tillbaka data är att skaffa utgivningsbevis till en blogg som ligger på en server här hemma och ha några krypterade hårddiskar på den servern som innehåller det jag inte vill förlora. Vi vet sedan tidigare att åklagare och polis struntar i grundlagsskyddade servrar, men också att de får hårt med smäll på fingrarna vid första domstolsförhandlingen om beslagen.

Skillnaden mellan att betala tvåtusen spänn till ett korrupt system för att omfattas av grundlagsskydd (kostnaden för utgivningsbeviset) eller att betala samma summa direkt i handen till korrupta poliser i någon annan bananrepublik, ja, den skillnaden är mest akademisk. Varför ska jag behöva betala för grundlagsskydd över huvud taget?

Det finns hur som helst inget trivialt sätt. Möjligtvis offsitebackuper i ett annat land, gärna i Sydamerika, men det börjar bli kostsamt när man närmar sig terabytevolym.

Med allt detta sagt:

Varför sjutton ska jag behöva hålla på med sådant här?

Det är faktiskt inte inbrottstjuvar jag skyddar mig mot. Det är inte kriminella personer jag är rädd för. I stället är det rättsövergrepp. Övergrepp från staten, från polisen, från åklagare. Och erfarenheten visar entydigt att det finns alla skäl att vara det. När vissa delar av etablissemanget känner att deras inflytande är hotat, så är lagboken inte värd mer än som reservpapper till handikapptoaletten.

Jag längtar efter ett Sverige där jag inte behöver förbereda mig för kommande rättsövergrepp från staten. Därför röstar jag Pirat den 19 september.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om rättssäkerhet, piratpartiet, håkan roswall, den mutade polisen jim keyzer, the pirate bay

Idag skriver jag på 2022.nu.

2022 är en site med framtidsvisioner från allehanda pirater om hur samhället skulle kunna se ut år 2022 efter att Piratpartiet har fått gehör för sina samhällsideal. En visionär om dagen, hela vägen till valet.

På 2022.nu visar vi upp visioner från människor med framtidstro, engagerade aktivister som ger sin syn på en tänkbar framtid och förändringar i vår nutid. Politik utan visioner kan liknas med en kartläsare utan kompass – utan mål saknas möjligheten att färdas i rätt riktning.

Det finns massor av guldkorn där. Två av de visioner som imponerat mest på mig hittills är Beelzebjörns postning — om hur det visserligen sker en kamp mellan David och Goliat just nu, men att rollerna är de omvända mot vad som verkar på ytan — och Widhams postning, om hur larvigt det ter sig i backspegeln att sälja idéer som om det vore varor och låtsas att det inte är någon skillnad.

Själv skriver jag om hur tekniken förändrar våra sociala mönster, från allt mellan kultur, fika, pendelspärrar och arbetsliv — och, kanske mest oförutsett just nu, har potentialen att kraftigt ändra balansen mellan män och kvinnor från dagsläget. Dit & läs! Och inte bara mig, utan andra också!

Pingat på Intressant. Andra bloggar om 2022, piratpartiet, hypersocialitet, människor, arbetsliv, falkvinge

Jag nås av nyheten att USAs president har bett Storbritannien, Tyskland med flera att gripa grundaren av WikiLeaks, Julian Assange. Det gör mig extremt besviken — jag hade hoppats på att president Obama skulle slå an en ny ton där USA inte framstod som arroganta bufflar.

Hela situationen påminner väldigt mycket om när USAs inrikesministerium beordrade fram razzian på The Pirate Bay genom svenska ryggradslösa politiker. Då sade vi samma sak som vi säger nu:

Amerikansk lag gäller inte i Sverige.

Eller som en av våra aktivistkomponerade valaffischer sade 2006:

Om USA ska få bestämma här, så ska jag ha rösträtt i USA.

Eller som The Pirate Bay har svarat några gånger (hittar det inte nu på thepiratebay.org/legal):

Contrary to what some Americans think, Sweden is not part of the United States. American laws do not apply here.

WikiLeaks — Julian Assange och hela hans aktivistkluster — är hjältar för att de exponerar krigets verklighet. Det var journalister som fick ett slut på Vietnamkriget med exakt den metoden. Det ligger helt i linje med Piratpartiets ideologi, och vi har tidigare krävt att Pentagon ber om ursäkt för hot de lagt fram mot organisationen.

Speaking of WikiLeaks, imorgon talar Julian Assange i Stockholm. Jag kommer att tyvärr inte att vara där eftersom det var fullt arrangörerna har valt en alldeles för liten lokal, men hoppas på mer kontakt med WikiLeaks framöver.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om WikiLeaks, Assange, Julian Assange, Piratpartiet, krigshjältar

Idag är det fyrtio dagar till valet. Därför tänkte jag bidra med lite argumentationstips i aktuella frågor.

Även om det inte syns mycket av det annalkande valet på gator och torg ännu, så kommer det att fullständigt explodera om ungefär en vecka. Bara över en natt kommer det att finnas affischer överallt för riksdagspartierna (som får skattepengar till att sätta upp sådana).

Samtidigt har jag goda nyheter. Just nu gör vi åt med ett flygblad varje 2,8 sekunder. Det betyder att vi kommer att göra av med drygt en miljon flygblad mellan nu och valet — och dessutom räknar vi med att intensiteten ökar ju närmre valet vi kommer. Pirataktivismen är alltså ordentligt igång redan på många håll i landet och tävlingen visar att många kommer starkt. Flygbladen är inte valvinnare i sig, men att dela ut dem är det, för det signalerar närvaro. Det är närvaro vi behöver. Överallt. Se också Stefan Flods, min och Kampanjbloggens poster om mikroaktivism på det temat.

Ståhejet från förra veckan var förstås olustigt men samtidigt visar erfarenheter från ute på gatan att vi generellt tas emot med öppna armar. Så det här är Ricks Ögonblicksbild(tm) av vad vi behöver veta som aktivister ute på gator och torg just nu.

Först, en snabbkurs i att dela ut flygblad. Jag har hållt den här snabbkursen på många platser i landet men jag har garanterat inte berättat den för alla trettiotusen som får den här texten så det här är en metod som fungerar i hela landet.

Vi använder tre ord när vi delar ut flygblad: Hej, varsågod och tack, i den ordningen. Vi går sakta med flygblad i handen längs promenadstråk med mycket människor, och säger;

Hej – då vi går, för att få ögonkontakt med någon som vi möter.

Varsågod — samtidigt som vi räcker över ett flygblad till dem, vänt så att de kan läsa det.

Tack — vare sig de tar emot flygbladet eller inte. Vi tackar för deras uppmärksamhet och för att de värderar om de vill ha det, inte för att de tar emot flygbladet.

Generellt bör man försöka vara två personer när man delar ut flygblad, och gå på ett par armlängders avstånd från varandra, klädda i lila piratkläder om det går. Om man är ensam, så kan det se lite domedagsprofetiskt ut. Om man går två (eller fler) tätt ihop, så upplever personer som man möter lätt att man gängar ihop sig mot dem — det blir obekvämt. Därför bör man vara två personer som går bredvid varandra på såpass avstånd att det ser organiserat ut, men inte så att personer man möter upplever att de möter båda två samtidigt.

Är man fler än två delar man upp sig i patruller om två och två, eller möjligtvis tre personer. Är det någon som frågar efter mer information, så ger man dem foldrar som har mer information. Flygbladen har funktionen att signalera närvaro, foldrar har funktionen att förse med mer information.

Med det sagt går jag in på praktiska svar på vanliga frågor. Det här är svar som är bra att ha med sig när man är ute på stan:

Hur ska artister få betalt? (fortfarande vanligaste frågan)

Precis som idag. Vi vill bara ändra kartan efter verkligheten. Fildelning är redan ett faktum, vare sig skivbolagen vill eller inte, och det har lett till att artister tjänar mer pengar än någonsin. Däremot har skivbolagen problem, för de behövs inte längre. Det är deras problem och det är vi inte beredda till att göra till allas problem.

Varför ska jag rösta pirat om ni inte kommer in? (väldigt vanlig fråga)

Okej, men tänk om Piratpartiet skulle få 3,2 procent eller något sådant. Då skulle precis alla politiker få en chock och säga till varandra “Jäklar, de kommer att komma in nästa gång!”. Alla sju riksdagspartier skulle anpassa sin politik flera varv efter piratprinciper för att undvika ett pinsamt nederlag 2014. Din röst skulle göra en enorm skillnad på den politiken som fördes i Sverige om Piratpartiet nådde ett sådant resultat, just för att alla skulle anpassa sig efter den direkt.

Dessutom skulle det innebära partistöd, som ger partiet mer möjlighet att driva sin politik. Det får man redan vid 2,5%. Och valsedlar får man vid 1%. De kostar flera hundra tusen idag. (Fast det här är en svagare punkt. De flesta är inte intresserade av att stödja oss som organisation, utan de är intresserade av att göra skillnad med sin röst.)

Ska man hårdra det, så är det mer bortkastat att lägga sin röst på något av de partier som garanterat kommer in i riksdagen.

(Vi siktar förstås inte på 3,2%. Det är bara ett exempel. Vårt mål är riksdagsinträde.)

Hur ska man veta vad ni tycker i andra frågor?

Inget parti som ligger runt fem procent kan få igenom en heltäckande politik. De bara låtsas det. Efter valet släpper de 90 procent av sin politik rakt ner på golvet och låtsas som om det regnar, för att fokusera på att driva en eller två områden. Så som Folkpartiet bara driver skolfrågor, till exempel, fast de låtsas ha en heltäckande politik. Vi är de enda som deklarerar före valet vilka frågor vi tänker driva, och vilka områden vi lämnar till andra partier. Det tycker vi är mycket ärligare.

Hur vill ni ändra upphovsrätten?

Framför allt vill vi få ut den ur hederligt folks sovrum. Den måste reduceras till att bara gälla näringsverksamhet — det är inte något som ska begränsa människor som sjunger för varandra och delar musik och kultur och kunskap, så som människor alltid har gjort.

Sedan vill vi reducera den i omfång också, och legalisera remixkulturen, och ta bort kassettersättningen, och ett par andra detaljer. Men det viktigaste är att vi får ut den ur hederligt folks sovrum. Så länge du inte tjänar pengar så ska du inte beröras av upphovsrätten alls.

Den som inte har något att dölja har väl inget att frukta? (vanlig)

Förmodligen låser du dörren om dig när du går på toaletten. Vi har alla ett behov av att ha vissa saker för oss själva, helt enkelt, även när vi inte gör något hemligt eller olagligt. Att övervaka alla hela tiden kränker ett djupt psykologiskt mänskligt behov, och dessutom hör det inte hemma i en demokrati.

Ska man inte få bestämma över det man skapat?

Jovisst, så länge du har det kvar under din egen kontroll, men du ska inte få bestämma över vad någon annan gör. Om du skapar en stol och sedan säljer den, så får du inte längre bestämma över vilka som sitter på stolen och inte. Upphovsrätten är inte äganderätt. Den är ett statligt sanktionerat privat monopol som inskränker äganderätten.

Vad gör ni för klimatet?

Kina får inte bygga miljövänliga snabbtåg, för tyska Siemens sitter på patent som förbjuder det. Därför flyger de i stället. Vi vill reducera patentsystemet så att kunskapsöverföring till de länder som behöver det mest händer mycket snabbare. Det är ett av de effektivaste sätten att snabbt förbättra klimatet, och dessutom kostar det inga pengar.

Vad gör ni för jobben?

Google skulle öppnat ett kontor med 400 anställda i Lund men skrotade de planerna när FRA-lagen infördes. TeliaSonera har flyttat sina mailservrar till Finland för att inte avlyssnas. Dagens politiker är direkt fientliga mot nästa generations jobb och industrier. De vet säkert inte ens om att nästan hälften av världens webbservrar använder svensk databasteknik (MySQL). Det är piratpolitik som skapar nästa generations jobb, inte den nuvarande.

Dessutom är vi det enda partiet som förstår hur stora företag håller tillbaka små företag genom att stämma dem. Stora företag konkurrerar inte med bättre produkter, de konkurrerar med bättre jurister, och det slår direkt tillbaka på entreprenörer. Vi vill ta ifrån dem patentvapnet så att alla ska kunna uppfinna utan att behöva be storföretag om lov.

Vad gör ni för tredje världen?

Vi vill framför allt se till att de får lov att tillverka medicin åt sig själva. Idag har läkemedelsföretagen förbjudit dem att göra det med hjälp av drakoniska handelsavtal, framför allt det så kallade Trips-avtalet. Tusentals människor dör varje dag på grund av att patentsystemet missbrukas på det här sättet.

Det är till och med så att ett skepp lastat med Aids-medicin tillverkad i Indien, som var på väg till södra Afrika men som lade till i Holland för att tanka, beslagtogs för att det innehöll medicin som var tillverkat utan I-världens tillåtelse. Sådan girighet är att betrakta som brott mot mänskligheten.

Vad gör ni för skolan?

Just nu sker massor av förändringar i hur förutsättningarna ser ut för morgondagens jobb. Vi vill till exempel att alla elever ska få tillgång till dator från första skoldagen, och att skolor ska använda fria läromedel. Överlag kommer lärarens roll att ändras betydligt när alla elever kan kontrollera varje påstående som görs. Det kommer att vara svårt för många lärare som tror att de kan vara auktoriteter, men det kommer att gynna eleverna som blir bättre på att samarbeta redan i tidig ålder.

Kommer ni att stödja Rödgröna eller Alliansen?

Om vi skulle svara på det innan valet skulle vi inte få något inflytande alls. Jämför med Vänsterpartiet, som i praktiken inte har något som helst inflytande eftersom de aldrig kan fälla en arbetarregering. Därför har socialdemokraterna ingen anledning att ge dem något betydelsefullt politiskt inflytande.

Den sitsen tänker vi inte sätta oss i. Vi spelar ut blocken mot varandra i en öppen auktion om vårt stöd. På så vis maximerar vi vårt inflytande i våra frågor i utbyte mot att vi röstar med det vinnande blocket i alla andra frågor.

Vad kan Piratpartiet göra för skillnad?

De två blocken i svensk politik ligger väldigt nära varandra i politik. De sju partierna har lite större skillnader mellan varandra, men de två blocken ligger extremt nära varandra. Ett riksdagsinträde för Piratpartiet gör mycket större skillnad för Sverige under de kommande fyra åren än att behålla eller byta statsminister.

Varför är Piratpartiet för barnporr? (ovanlig fråga, men förekommer, har förekommit länge)

Det är vi inte. Vi har aldrig varit för dokumenterade övergrepp av barn (notera ordvalet) — att påstå det är befängt. Vi är lika mycket emot sådant som vi är emot censur av det öppna samhället — för det går alldeles utmärkt att vara motståndare till båda samtidigt (viktigt). Däremot är vi lika kraftigt förespråkare för en legalisering av serietidningar. När en seriekännare döms för barnpornografiinnehav, för sitt innehav av serieteckningar, och dessutom som ett vapen i en vårdnadstvist, ja, då hjälper lagen inte några barn. I en civiliserad demokrati kan man inte ha bokbål eller tankeförbud, och barn förtjänar att växa upp i ett öppet samhälle som respekterar deras rättigheter.

(Det ska noteras att vi inte behöver vara rädda för att ta i den här frågan längre. Så fort man börjar prata om seriekännaren som dömdes så har vi total opinionsmedvind. Men var noga med att inte använda ordet barnporr — använd orden “dokumenterade övergrepp på barn”, vars hantering ska vara fortsatt förbjuden, och “serieteckningar”, och markera skillnaden tydligt.)

Det här är dessutom inte en ny diskussion utan vi har fått den här frågan varje gång vi ifrågasatt censur och annat som motiverats med “tänk på barnen” (som om inte vi gjorde det också). Vi har vetat att vi måste ta tag i läget förr eller senare. Fallet med mangadomen ger oss opinionsutrymme att göra det.

För mer information om den här frågan, se Christian Engströms, Anna Trobergs och Viddes bloggposter.

Varför tror ni att ni kan få över fyra procent?

Vi har spurtat förut. Du minns väl Europavalet, hur starkt vi kom på slutet? Dessutom var vi största parti under 30 i det valet. Största! 25% av väljarna under 30 röstade på oss. I år är det fler förstagångsväljare än på många val.

Sedär, lite allmänna frågor och svar blev det trots allt. Nu går vi ut på gator och torg och sedan in i riksdagen!

Rick

I förra veckan skrev Karl-Erik Tallmo en dundrande diss mot Piratpartiets valmanifest i Svenska Dagbladet. Anna hade inne en replik igår och jag tänkte också ta och kommentera den lite. Tyvärr är den nämligen full av sakfel, sakfel som Tallmo beskyller Piratpartiet för att göra. Jag citerar:

Redan partiprogrammet avslöjar kunskapsluckor. När upphovsrätten infördes ”reglerade den bara en upphovsmans rätt att bli erkänd som skapare av ett verk”, skriver man och menar att upphovsrätten först senare blev kommersiell.

Detta är fel. Ett parti som nu också hyllar kunskapen borde försöka skaffa sig lite av den varan. Upphovsrätten var på 1700- och 1800-talen en författarrätt, i högsta grad kommersiell, eftersom den gav författarna möjlighet att sälja sina arbeten till boktryckare och bokförläggare.

[...] Partiprogrammet har sedermera ändrats något, men man rättade inte felet, utan anpassade sådant som var korrekt så att det nu passar felet.

Upphovsrättens grunder lades i Västgötalagen på 1250-talet, åtminstone vad svenska förhållanden beträffar. Där reglerade den bara en upphovsmans rätt att bli erkänd av skapare av sitt verk. Närmare bestämt innehöll Västgötalagen i all sin enkelhet orden “Äras den som äras bör”.

När det gäller den kommersiella ensamrätten, så skapades den inte alls på 1700- och 1800-talen, utan den 4 maj 1557 i Storbritannien. Från början var den en censurmekanism, och det fortsatte den att vara en bra bit in på 1700-talet.

Tallmo som anklagar oss för att ha fel har alltså fel i sin egen historieskrivning.

En del saker verkar nästan avsiktligt missuppfattade:

”Kultur som finansierats med allmänna medel ska omedelbart få hämtas, bearbetas och spridas fritt”, står det i valmanifestet. En bok som fått distributionsstöd av Kulturrådet skulle alltså inte kunna säljas utan måste skänkas bort.

Dumheter. Låt oss ta Bibeln som exempel, som inte är upphovsrättsskyddad (såvida man nu inte hävdar att Gud lever och att upphovsrätten gäller till 70 år efter hans död). Det finns inget som kräver att Bibeln måste skänkas bort bara för att den omedelbart får hämtas, bearbetas och spridas fritt, för det får den. Den är inte upphovsrättsskyddad. Men det går utmärkt att trycka en bibel och sälja den.

I skrivningen ovan handlar det om något så grundläggande att den som betalt för ett verks produktion också äger den kommersiella upphovsrätten till det. Det är grundläggande i all immaterialrätt. Så när verkets produktion betalts med skattebetalarnas pengar, så är det också skattebetalarna som ska äga (den kommersiella) upphovsrätten. Men eftersom det blir knöligt att administrera, så är det enklare att säga att upphovsrättens normala begränsningar inte gäller skattebetalarnas verk.

När det gäller säkerhetskontroller på flygplatser, ska sådana bara göras för eliten; kungligheter och statsråd. Pöbeln får resa farligt, med andra ord.

Det är kanske vanskligt att påminna om, men före 2003 hade vi knappt några säkerhetskontroller alls på inrikesflyg. Och det gick alldeles utmärkt. En gång ca 1998 råkade jag hamna på samma flyg som HM Konungen, och då fanns det för första gången i min resehistorik äkta uniformerad polis som gjorde säkerhetskontrollen. Det är alltså redan så att vissa passagerare motiverar en ökad säkerhetsnivå. Man kan diskutera om det är rätt och riktigt, men så är det alltså redan.

Anledningen till att vi inte ska ha säkerhetskontroller på inrikesflyg är samma anledning som vi inte har det på inrikeståg och bussar. (Det är inte en avlägsen parallell. Italien håller på att införa nakenscanners på just tågstationer.)

1999 tog jag med ett svärd ombord på planet från Osaka. Internationellt flyg. Det var en katana som jag hade köpt i en dojo i Kyoto och inte ville checka in eftersom den var dyr och ömtålig. Det gick alldeles utmärkt.

Stämmer till eftertanke, yes?

Pingat på Intressant. Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, tallmo, karl-erik tallmo, val 2010, val2010

Johannes Forssberg dissar Piratpartiets valmanifest rätt hårt i en Expressenledare idag. Framför allt utgår han från att det politiska motivet på något sätt skulle vara hämnd. Jag citerar (min fetstil):

Det finns visserligen många bra förslag, men de dåliga är så omdömeslösa att man spontant vill förbjuda dess upphovsmän att ens befinna sig i närheten av riksdagshuset.

Piratpartiet vill göra det lagligt att i “ickekommersiellt syfte” fildela upphovsrättsskyddat material, vilket i sig är ett intressant förslag. Men samtidigt vill man att det ska bli olagligt att stämma någon för detta icke-brottsliga brott. I stället för att ärendet avslås och dör ska de som försökt få sin sak prövad kunna dömas till två års fängelse för “försvårande av kulturspridning”.

En sådan idé kan bara födas i en bunker, där man har dragit ner alla persienner och stängt varje ventil.

Det här är tyvärr samma världsbild som nykläckta jurister har, där det inte kostar någon tid, några pengar eller något engagemang att dras in i en rättsprocess. Så fungerar det bara om man sitter högt upp i ett teoretiskt elfenbenstorn. Som entreprenör eller familjefar får man snabbt andra prioriteringar.

Om någon stämmer mig inför rätta när jag är småföretagare, så är det inte “har jag rätt enligt lagen?” som är intressant. Det intressanta är “vad kostar det att betala stämningen, och vad kostar det att driva processen för att få rätt om jag har rätt?”. Om det är billigare att betala stämningen, så är det det som man gör.

På samma sätt handlar det inte om att “pröva sin sak” när en barnfamilj får en stämning på tjugotusen kronor i brevlådan tillsammans med ett juridiskt dokument på tvåhundra sidor. Det kostar enorma summor — för att inte tala om tid och energi — att försvara sig. Det förekommer inte, som Forssberg skriver, att en grundlös stämning leder till att “ärendet avslås och dör”. Tvärtom. Även om den är grundlös måste den stämde försvara sig — för annars förlorar han eller hon på walk-over i en så kallad tredskodom.

Det här vet Antipiratbyrån och dess gelikar om, och deras standard operating procedure är att skicka ut stämningar som ett helt eget straff för att någon har trotsat upphovsrättslobbyns vilja, vare sig de har rätt enligt lag eller inte. De använder alltså rättsväsendet som ett vapen och ett straff i sig, för att straffa någon genom att ställa till en massa besvär. Detta förfarande är olagligt i flera länder — i anglosaxisk rätt heter åtalspunkten Barratry och i USA pratar man om SLAPP lawsuits — men är lagligt i Sverige. Det vet Antipiratbyrån om. De riskerar absolut ingenting genom att skicka ut tusen civilrättsliga stämningar till barnfamiljer och de har till och med betalt för att göra det.

A strategic lawsuit against public participation (SLAPP) is a lawsuit that is intended to censor, intimidate and silence critics by burdening them with the cost of a legal defense until they abandon their criticism or opposition.

Barratry, in criminal and civil law, is the act or practice of bringing repeated legal actions solely to harass. Usually, the actions brought lack merit. This action has been declared a crime in some jurisdictions.

För att makt inte ska gå före rätt, så måste man ta ifrån upphovsrättslobbyn rätten att vara åklagare, polis och bödel i ett genom att kunna skicka trakasserande stämningar. Det är parlamentet som stiftar lagen, och parlamentet har också ett ansvar för att en part inte kan forcera sin vilja mot en svagare part trots att den svagare parten egentligen har rätt. Det handlar om att återställa likheten inför lagen och rättssäkerheten, inte någon form av hämnd.

Det sägs, att om man kan visa att en uttolkning av en viss dikt är felaktig, så säger det en hel del om referensramarna hos den som gjort den felaktiga uttolkningen. Jag undrar vilka referensramar Forssberg har, när han läser kriminalisering av avsiktliga, kommersiella och lagstiftningsrundande trakasserier som “hämnd”?

UPPDATERAT: Christian Engström har också kommenterat ledaren med bloggposten När rättssystemet blir ett terrorvapen.

Jag återkommer senare idag med en liten aktivist-FAQ till manifestet (den skulle kommit igår, men det visade sig vara bra att vänta in reaktionerna).

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Forssberg, Johannes Forssberg, Expressen, upphovsrätt, upphovsrättsmissbruk, upphovsrätt, informationspolitik, piratpartiet, valmanifest, val2010, val 2010

Piratpartiet hade en suveränt lyckad närvaro i paraden på Stockholm Pride igår. (Foto från Rapportinslaget om paraden.)

Fler bilder hittar du hos Christian Engström.

Idag var jag på partiledardebatten i Pride House (Kulturhuset). Salen var helt fullsatt och många som hade velat höra den fick tyvärr vända i dörren. Det ryktas att makthavare.se ska lägga upp en video senare under dagen; när jag skriver detta är den inte uppe ännu.

Som Makthavare skriver så fokuserade jag på integritetsdelarna av HBT-frågorna. Och de är inte få. Bland annat kan man utifrån Piratpartiets grundsyn se att konceptet “juridiskt kön” är något som har spelat ut sin roll i och med könsneutral äktenskapslagstiftning och avskaffad värnplikt. En statlig registrering som inte är till någon nytta och en non-issue för 90% av befolkningen men som är till besvär för resten ska bara bort.

Och att människor ska tvingas sterilisera sig för att få ändra en siffra i ett statligt register om sig själva – det är ju bara fruktansvärt. Som sagt, registret skulle inte funnits där från början.

@gudschy och F! meddelade att de istället ville införa ett tredje juridiskt kön. Det tycker jag visar på en häpnadsväckande brist på informationspolitisk insikt — då kommer ju alla arbetsgivare och hyresvärdar att sortera bort sådana personer direkt eftersom de står listade som avvikande och märkliga redan i folkbokföringen. Det är det som är nackdelen med statlig registrering från början, grunderna måste ifrågasättas: varför registrerar man? Om man inte ställer sig den frågan, utan bara försöker laga och lappa, så hamnar man bara oundvikligen fel.

En liten känga till Expressen också som skriver “Alla partiledare” i sin artikel från debatten men har klippt bort mig ur bilden, tycker jag. Osnyggt.

Jag påpekade också att trots alla vackra ord när statsministerkandidaterna sitter framför HBT-rörelsens kärna, så har de båda drivit fram och igenom en lag som avlyssnar alla medborgare för att registrera de sexuellt avvikande (FRA har en egen version av personuppgiftslagen som låter dem registrera sexuell läggning för att ha det som handelsvara med diktaturer). @acbrockman noterade.

Ifrån Pride Park meddelas att vi har fetaste tältet och har pimpat det ordentligt precis vid ingången till parken:

Fotot är tyvärr taget i torsdagens dåliga väder, men det syns ändå hur fett tältet är. Minus alla ballonger som hänger på utsidan normalt (man ser några av dem i öppningen). Mångamånga ballonger. Hundra kilo helium har vi gjort av med. Whee

Imorgon är så prideparaden. Vi samlas klockan 1230 vid Zinkensdamms idrottsplats, alltså vid Ringvägen/Zinkens Väg. Håll utkik efter en grupp lilaklädda med flaggor, så hittar du rätt. Alla som kommer dit och inte har sedan tidigare får dessutom en lila PP-T-shirt gratis av partiet, så länge man har på den under själva paraden och går med oss.

Den 1 augusti är stora avstampet för valrörelsen, och nog kan man kalla det här en värdig upptakt!

Anna skriver mer och Christian påminner också om paraden imorgon lördag.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Pride, pride park, prideparaden, partiledardebatt, sthlmpride, stockholm pride, piratpartiet