Ingen kan väl ha missat den tokiga artikeln av de som kallade sig “Kulturskaparna” i SvD häromdagen? Den var full av så många halmgubbar, fultricks och retoriska fel att det är ett rent lobbyarbete.

Det finns många invändningar. En av de uppenbara är naturligtvis att de påstår sig företräda femtiotusen kreatörer. Men så bra då. Det kan jag påstå att jag också gör — 2/3 av Piratpartiets medlemmar är professionella eller semiprofessionella kreatörer, och jag vore väldigt förvånad om inte den resterande tredjedelen också skapar verk som är skyddade av upphovsrätten från tid till annan.

Däremot har människor uppenbarligen inte gått med i de här organisationerna för att ta politisk ställning i informationspolitiska frågor, och det har redan framgått tydliga protester mot att klumpas ihop som kollektiv på det här sättet.

Men det mest uppseendeväckande är att Journalistförbundet skriver under. Har reportrar inte förstått att det är deras eget källskydd som upphovsrättsdebatten handlar om? Som vi har pratat om sedan 2006?

Då kör vi igen:

Det som upphovsrättslobbyn kräver är att vissa sekvenser av nollor och ettor ska vara olagliga att överföra på nätet, eller åtminstone ska trigga någon form av pengatransaktion.

Om vissa sekvenser ska vara olagliga att överföra, så måste man kontinuerligt övervaka alla strömmar av nollor och ettor för att hitta de speciella sekvenserna.

Sådana digitala strömmar innehåller också mail till journalister och telefonsamtal till journalister.

När man övervakar de strömmarna, så bryter man med automatik källskydd och meddelarskydd.

Det finns inget sätt på förhand att avgöra vilka digitala strömmar som ligger under källskydd och inte.

Upphovsrättslobbyn klappar händerna för öronen och säger LA LA LA LA LA LA är när jag pratar om exakt det här till reportrar. De här två frågorna är funktionellt identiska, det är samma fråga i samma frågeställning men olika formuleringar:

• Anser du att en kreatör har rätt att få betalt när verket överförs på nätet?
• Anser du att vem som helst som kallar sig konstnär, eller företag som företräder konstnärer, har rätt att bryta dina meddelarskydd och källskydd hela tiden och löpande? Plus granska din surfning, research och chattar?
  

Det säger rätt lite att 80% svarar ja på den första formuleringen av frågan, för 95% skulle svara nej på den andra formuleringen. Som man frågar får man svar.

Här är en video när jag beskriver det här (till jubel och applåder) för tretusen kreatörer, förresten.

Så mina helt uppenbara frågor är:

Varför tar Journalistförbundet strid mot källskyddet?

Varför ställer sig inte reportrar som faktiskt tycker om källskydd och budbärarimmunitet upp och tar avstånd från Journalistförbundet i den här frågan?

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Journalistförbundet, Kulturskaparna, upphovsrätt, lobbyn, privatliv, källskydd, meddelarskydd, piratpartiet

Idag röstade parlamentet med röstsiffrorna 633 mot 13 (!!!) för att sluta ta skit med Acta-avtalet, och samtidigt göra solklart att EU-parlamentet inte kommer att acceptera någonting som innebär att människor stängs av från nätet.

Christian Engström (PP) var en av dussintalet personer som stod bakom resolutionen. Parlamentet röstade igenom den, och har nu markerat med en förkrossande majoritet att Lobbyns önskemål om medborgarterror inte kommer att accepteras.

633 mot 13!!

Det finns liksom inte ens en skugga av tvivel om att parlamentet har sagt nej, för en FJÄRDE gång, till konceptet att människor ska kunna förlora sin internetförbindelse på grund av monopolintrång.

Med detta har ACTA stött på sitt kraftigaste grund hittills, och frågan är om det kan återhämta sig efter att parlamentet i världens starkaste ekonomi sätter ner foten så tveklöst.

Go Christian!

Twinglande: SvD, DN.

Uppdaterat: Det stod 663 mot 13 förut. Det var fel. 633 mot 13 (16 avstående) är den riktiga siffran.

Fler: Christian (förstås), Hax, Liberal och långsint, ProjO, Daniel Holm, Svensk Myndighetskontroll

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Christian Engström, Acta, Piratpartiet, Europaparlamentet

Christian Engström och Henrik Alexandersson skriver att nu blir det åka av i ACTA-frågan. Och det är inte dåliga kanoner som Christian och hans kollegor drar fram — parlamentet kräver att få se papperen på bordet, omedelbart, eller också drar parlamentet EUs ACTA-förhandlare inför domstol. (Parlamentet drar kommissionen inför domstol, alltså.)

Två olika förslag på resolutioner från parlamentet har lagts fram, en från PP/Gröna och en från PPE/ECR. Det är särskilt värt att notera att de innehåller snarlika texter, men jävlar vilka kanoner som tas fram:

7.  Reminds the Commission that if it does not provide Parliament with immediate and full information about the negotiations in accordance with Art. 218 TFEU before the next round of negotiations in April, Parliament will have no choice but to bring an action in accordance with Art. 263 TFEU for infringement of the Treaties to the Court of Justice of the European Union; (PP/Christian Engström)

10.  Urges the Commission to ensure that the enforcement of ACTA provisions – especially those on copyright enforcement procedures in the digital environment – are fully in line with the letter and the spirit of the acquis communautaire and do not imply ‘self-regulatory’ measures being imposed by private companies outside the scope of democratic decision-making processes; considers that Internet service providers should not bear liability for the data they transmit or host through their services to an extent that would imply prior surveillance or filtering of such data; (PP/Christian Engström)

Via Hax får jag precis nyheten att en gemensam resolution har nåtts över partigrupperna och att texten kommer att presenteras under förmiddagen. Spännande! Debatten sker i kväll och voteringen i EP imorgon.

Det betyder naturligtvis inte att ACTA faller, men som minimum markerar parlamentet att allt det som upphovsrättslobbyn hoppats att åstadkomma med ACTA inte kommer att tillåtas. Och i praktiken är avtalet då meningslöst för dem att fortsätta driva.

Och via Hax och Christian får jag precis nyheten att texten till resolutionen nu är postad. Det är starka kanoner så att det svänger om det! Parlamentet sätter ner foten om att de inte tar skit av den här sorten över huvud taget, och kräver både öppenhet, insyn och att vissa element (avstängningar från Internet, gränsgenomsökning av handväskor efter kopierade skor) inte får förekomma.

Christians namn är ett av sex från den gröna gruppen som står bakom resolutionen. Svenska Carl Schlyter är också med.

UPPDATERAT: Jag trodde först att Christian var rapportör för den gröna gruppens ursprungliga resolution. Den formuleringen är bortplockad.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om acta, piratpartiet, europaparlamentet, christian engström, upphovsrätt, medborgarrätt

Så sitter Anna och jag på tåget från Karlskrona till Norrköping pǻ den sista dagen av turnén. Det märks att man inte har lika mycket tid som vanligt under sådana här turnéer — bloggandet och allt annat har blivit lidande, till förmån för att träffa folk i hela landet. Eller åtminstone på elva orter.

Intensiva dagar.

Turen började i Östersund där SAS demonstrerade att SJ minsann inte skulle få ha monopol på förseningar. Genom att bagagelastande personal inte fanns tillgänglig förrän en timme efter planerad avgång, och därmed försenade planet med lika mycket, så demonstrerade SAS tydligt att de var ett stort företag där bara den certifierade kaffekokaren får koka kaffe. Vi landade på Frösön tydligt efter utsatt tid. Därifrån var det tåg resten av turnén. Östersund har jag nämnt i en tidigare bloggpost.

Därefter vidare till Sundsvall som var kallt. Man fick spåra snön med resväskorna. Efter att Anna och jag hade hållit en föreläsning på lokala universitetet så kollapsade jag tyvärr under allmänt överarbete, så Anna gick ut och drack öl med aktivister utan mig.

Vidare till Gävle där det återigen var föreläsningar, den här gången på Folkets Hus, följt av öl och mat. Första gången som Anna och jag var slut på kvällen och valde hotell i stället för att sova hos aktivister, så att vi skulle vara lite piggare nästa dag i…

…Västerås, där vi bland annat gjorde misstaget att försöka dela ut flygblad i mörker och isregn som fick 1) inga att vara ute och b) dessa inga att gå hukade och vägra titta på en enda människa. När jag sade “nä, det här går inte, nu lägger vi ner” var aktivisterna inte svårövertalade. Festen efteråt var desto trevligare och Anna och jag bröt vid tiotiden för att åka vidare…

…morgonen därpå till Skövde, där ett stort gäng aktivister mötte oss på tågstationen. Flygbladsutdelning, fika, föreläsning och middag, och extra komfort när vi fick låna soffor i ett, eh, ett slags kollektiv. Kudos. Kylan gjorde förstås att flygbladsutdelningen kanske inte gav enorm utdelning.

Näst på tur var Borås, som också hade ordnat föreläsning och intervju med lokala medier. Mycket socialt med aktivisterna där.

Vidare med buss till Jönköping. På bussen ringde Ekot och gjorde radiointervju. Det var lite speciellt att passagerarna runt omkring började kommentera intervjun efteråt. Tyvärr hade vi inte så mycket tid i Jönköping, eftersom SJ hade bestämt sig för att ställa in vårt tåg på kvällen då vi skulle vidare till Örebro, så det fick bli en (lång) fika där vi träffade flera lokala trevliga pirater. Vi var bara i Jönköping i fyra timmar, men det vägdes upp av att det tidigare tåget till Örebro blev kraftigt försenat, så att vi istället kom fram långt efter vi skulle ha gjort med det inställda tåget. Graggadxah. #såtgvsh

I Örebro mötte vi Julian Dibbell, som är reporter på New York Times Magazine och skulle följa med oss några dagar. Han hade tidigare varit i Bryssel och pratat med Christian Engström. Det första som hände i Örebro var Yttrandefrihetsdagarna (ordnat av Tidningsutgivarna) med paneler och föredrag, där jag satt i paneler med folk som Anna Serner, Lotta Gröning och Robert Aschberg. Anna Serner har bloggat från eventet, och jag tror inte att Julian förstod speciellt mycket. Desto mer när vi gick ut på kvällen och träffade lokala Örebropirater.

Sedan tåg till Kalmar, och Julian passade på att ta intervju nästan hela vägen. Väl där blev det trevlig fika följt av att Anna och jag peptalkade lite och gav Kalmarpiraterna argument i debatten, och sedan demonstrerade Gustav och Thomas RepRapen. Det var extra intressant att se hur professionella reportrar, och då särskilt från något så ansett som New York Times, reagerade på att se en RepRap hos Piratpartiet.

Sedan pizza och öl FTW i Kalmar. Vi fick erbjudande om att gå och bowla till midnatt, men avböjde och sov gott i Davids lägenhet. Julian avvek för att ta 0700-tåget från Kalmar till Stockholm. De andra var slutsålda. Jag hade nog inte klarat att gå upp för ett tåg 0700 så sent på turnén…

I stället åkte vi vidare med ett tåg 1157 till Karlskrona, där det omedelbart blev fika och lokalpress. Nåja, nästan omedelbart. Först incheckning på hotell (vi har som grundregel att sova hos aktivister, men det måste vara päls- och rökfritt, och erbjudandet vi fick i Karlskrona involverade en — jag citerar — “attackkatt”).

Lokalmedia var genuint intresserade, och ledarskribenten jag pratade med ställde ovanligt kvalificerade och intressanta frågor.

På kvällen O’Learys. Öl tio kvällar i rad börjar kännas av.

I skrivande stund har Anna och jag hunnit passera Norrköping där vi hade ett givande möte, och är nu äntligen på väg mot egen säng. Under tiden har jag förstås upptäckt massor av intressanta saker att blogga om, bland annat ett högintressant amendment till en obskyr rapport i EU-parlamentet. Ja, Christian Engströms namn står på amendmentet, men jag upptäckte det via La Quadrature.

Hörs imorgon.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om partiledarturné, piratpartiet, anna troberg, östersund, sundsvall, gävle, västerås, skövde, borås, jönköping, örebro, kalmar, karlskrona, norrköping, hem

Piratpartiet bygger framtiden. Vi bygger en framtid där integritet, kultur och kunskap står i centrum för medborgare, näringsliv, industri, rättsväsende, förvaltning, skola och sjukvård.

Framtiden vi bygger är baserad på informationspolitik. Det är ett fält som har förgreningar nere i de allra minsta delarna av samhället. Vi har inte svar på alla av förra generationens frågor — men vi har svar på nya frågor som de inte ens har upptäckt är frågor, än mindre centrala för samhällsbygget.

Vi bygger samhället där du har en självklar rätt till ett privatliv. Där du inte behöver uppge personnummer för att beställa en prenumeration på Kalle Anka, där banken inte frågar var du har fått dina pengar ifrån, och där bara myndigheter har rätt att fråga dig efter legitimation och personnummer.

Men det är större än så. Det handlar om integritet på så många plan. Det handlar om rätten till rättvisa rättegångar utan korrupta poliser och jäviga domare  där utgången är bestämd på förhand. Det handlar om rätten att kritisera myndigheter och att yttra obekväma åsikter utan rädsla för repressalier. Det handlar om rätten att själv välja sin identitet i olika sammanhang, så som vi tar för självklart på nätet.

Det handlar om rätten att få ha sina sjukjournaler ifred från försäkringsbolag, eller att kunna ha inga sjukjournaler alls, om man föredrar det. Det handlar om rätten att kunna kommunicera privat, krypterat, tryggt och ospårbart. Det handlar om rätten att slippa lämna spår efter sig.

Det handlar om att myndigheter inte ska få använda medborgares information till något annat än det som den samlades in för. Det handlar om att all tvångsinsamling av information måste utgå från att den läcker används och missbrukas på värsta tänkbara sätt vid beslutet om ifall den ska samlas in över huvud taget.

Det handlar om att arbetsgivare inte ska få spionera på eller ingripa i sina anställdas förehavanden på nätet, så som sker idag. Det handlar om att föräldrar inte heller ska få spionera på sina barn. Det handlar om att polisen inte ska få beslagta en dator med nakenbilder på pojk- eller flickvännen (eller båda samtidigt).

Piratpartiet bygger ett helhetssamhälle där människans integritet står i fokus.

Vi bygger samhället där du har en självklar rätt att ta del av och producera kultur, utan att någon annan kan bestämma ifall du ska kunna ge ut den. Vi bygger samhället där kreatörer har större möjligheter än någonsin att gå runt de strypande förlag, som sedan 1709 har arbetat aktivt för att hålla borta oberoende kreatörer. Vi bygger samhället där kreatörer kan rippa, remixa och återpublicera utan begränsningar.

Vi bygger ett samhälle där kreativa industrier skapar fler jobb än någonsin tidigare, särskilt inom elektroniksektorn. Vi bygger Alexandria 2.0, där varje människa med tillgång till nätet har tillgång till hela mänsklighetens samlade kunskap och kultur, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Vi bygger Alexandria 2.0 så att alla kan publicera sina egna verk där, redo att åtnjutas av över en miljard andra människor, så att ingen monopolist kan stoppa kulturen.

Vi bygger ett samhälle där människan tillåts vara så kulturell som hon är, utan att förlagsdirektörer bestämmer vilken kultur som får finnas eller hur kulturen ska användas.

Piratpartiet bygger ett helhetssamhälle där människans kultur står i fokus.

Vi bygger kunskapssamhället. Skolan är viktigare än någonsin och lärarna uppmuntrar snarare än bestraffar elevers nyfikenhet, särskilt i ämnesfördjupningar som de inte själva behärskar. Lärarnas roll förändras väsentligt och blir att guida eleverna till informationshämtning, källkritik, korsreferering och research, snarare än att eleverna utantillmemorerar ett exakt subset av vad läraren kan. När elever kan direktkontrollera fakta som sägs i klassrummet fungerar inte längre principen att läraren alltid har rätt. Detta kommer att vara en utmaning för hela skolväsendet, men mycket positivt för det land som först anpassar sig till det.

Vi bygger samhället där industrier tillåts uppfinna utan begränsning, och där stora företag inte tillåts slå ner på nya uppstickare genom att konkurrera med dyrare jurister och stridskassor snarare än att tvingas svara med bättre och billigare produkter.

Vi bygger industrisamhället som tar över efter Volvo och Saab. Vi förstår det samhället. Vi kommer från yrkeskåren som driver det. Det är inte Per Gessle och Abba som kommer att driva svensk ekonomi efter bilindustrin. Det är en kreativ kunskapsekonomi.

Vi bygger en värld där regimkritiker i alla länder kan publicera nyheter från vad som händer i landet. Vi hjälper alla att nå ut med nyhetsrapportering, oavsett vilken sida de står på, utan att värdera nyheterna.

Vi bygger en digital infrastruktur som är hållbar mot censurförsök, sabotage, monopolisering och kartellisering. Vi satsar inte 20 miljarder på digital-TV utan underlättar för bredbandsutbyggnad. Sydkorea satsar på en gigabit till alla hushåll år 2012. Sverige borde se det framtidsstrategiska i att åtminstone underlätta för bredbandsoperatörer att bygga ut, och bygga ut kraftigt, för att öka genomsnittsbandbredden till hushåll i hela landet. Det leder till kraftigt ökat kunskapsutbyte och kunskapsintensiva industrier som är oberoende av avstånd.

Piratpartiet bygger ett helhetssamhälle där människans kunskap står i fokus.

Fler: Anna Troberg, Mikael Elmlund.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om integritet, kultur, kunskap, piratpartiet

Det har varit många kovändningar om datalagringsdirektivet de senaste dagarna. Från att MP och V var helt överens med S om att direktivet skulle införas, tillsammans med hela Alliansen som har lagförslaget färdigt, så börjar plötsligt V och MP prata om att — eller som om — kompromissen inte längre gäller.

V pratar i ett pressmeddelande där det är tydligt att man anser att kompromissen inte gäller. Man pratar om att man kommer att söka omförhandling av direktivet och att frågan hanteras efter valet av en rödgrön regering. Vänstern kommer alltså att sätta sig och söka kompromisser först efter valdagen.

V säger i pressmeddelandet att utgångspunkten ska vara att direktivet inte ska implementeras i Sverige:

– Vi kommer att fortsätta driva frågan i valrörelsen och i EU, vi vill få frågan prövad i EG-domstolen, huruvida direktivet strider mot  mänskliga rättigheter. Dagens ordning då polisen kan plocka ut vilka uppgifter de vill måste också ändras, även om direktivet inte införs. Vi vill tvinga fram en debatt i EU. Vid eventuella förhandlingar i en rödgrön regering kommer vår utgångspunkt vara att direktivet inte ska implementeras i Sverige.

MP, å andra sidan, gick ut i en debattartikel samtecknad av Peter Eriksson, Carl Schlyter och flera andra. Rubriken säger det lovande “Så vill vi stoppa datalagringen”.

Men vad säger innehållet?

Miljöpartiets första alternativ har helat tiden varit att stoppa datalagringsdirektivet i sin helhet. Vårt andra alternativ är att omförhandla det, så att det frångår principen om obligatorisk insamling av allas kommunikationsdata. Det finns flera olika möjligheter. … Regeringen borde ta upp frågan i EU om att riva upp direktivet. … Datatagringsdirektivet kan också rivas upp av EG-domstolen.

Jag saknar den mest uppenbara metoden att stoppa datalagringsdirektivet:

Att rösta nej. Detta är man uppenbarligen inte beredd att göra. Det är inte alls krångligt att säga att man tänker rösta nej, om man verkligen avser att göra det; Lage Rahm (MP) har varit föredömligt tydlig:

Jag tänker inte rösta för något datalagringsdirektiv!

Se? Så enkelt är det faktiskt att tala om hur man tänker rösta. Det är något som går alldeles utmärkt att deklarera, och det är faktiskt det enda som räknas.

Denna metod saknas också i Vänsterns argumentation.

Man ska inte förledas att tro att det är ett misstag, en oavsiktlig blunder, att man bara glömde nämna det här. Tvärtom är det så att på politikerspråk är det extremt viktigt vilka delar man utelämnar. Att Lage Rahm (MP) kunde säga så rakt ut demonstrerar om inte annat att det går utmärkt att säga, om det är det man menar.

Och när  jag tittar närmare på argumentationen från MP, så ser den precis likadan ut som när man försökte förklara kompromissen. Man pratar om att huvudlinjen är att förhandla om direktivet. Man pratar om EU-domstolen. Men ingenstans om hur man tänker rösta.

Centerns Johan Linander pratar om samma sak, att regeringen borde kräva en omförhandling.

Att prata om huvudlinjer, utgångspunkter och omförhandlingar duger inte. Det är fluff och rökridåer och nonsenstrams avsett att skyla den egentliga frågan: hur tänker man rösta?

Så jag saknar två tydliga uttalanden från C, MP och V:

• Vi kommer aldrig att rösta för datalagringsdirektivet.
• Vi kommer att fälla en regeringskoalition där något ingående parti röstar för datalagringsdirektivet.

Detta är Piratpartiets ståndpunkter. Det är faktiskt inte speciellt svårt att säga. Anna Troberg formulerar det ganska bra och förklarar varför vi inte kan eller kommer att kompromissa med det:

Piratpartiet har fixat den där maktgirighetsbuggen. Vi brer oss inte tunt. Vi fläskar på ordentligt på några viktiga fokusområden. Det gör det omöjligt för oss att kompromissa med dem.

MPs och Vs argumentation i detta måste synas. Annars kommer vi att få se en motion om förstärkt integritetsskydd vid datalagring strax efter valet. Läppstift på en gris ändrar inte det faktum att det fortfarande är en gris.

Vi vet redan att Vänstern aldrig kommer att fälla en socialdemokratisk regering. Det är en av deras huvudprinciper. Det gör att deras tänder mot datalagringen blir ganska slöa.

Det finns faktiskt bara en specifik liten del av datalagringsdirektivet som jag kan tänka mig att rösta för. Det är, ironiskt nog, en liten bisats som dödar Ipred. Den säger att personuppgifter från internetabonnemang bara får lämnas ut till myndigheter, och alltså inte till industrisärintressen. Exakt det kan jag tänka mig att rösta för. Men att skydda privatsfären för medborgarna, som den bisatsen gör, är ju inte direkt huvuddragen i direktivet i övrigt…

Fler: Anna Troberg.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om datalagringsdirektivet, datalagring, trafikdatalagring, vänstern, miljöpartiet, centern, piratpartiet, privatliv, integritet, politikerfluff

Piratpartiet skickade just ett pressmeddelande om att tyska författningsdomstolen har slagit ner datalagringsdirektivet helt och fullständigt. Datalagringen är inte förenlig med Tysklands författnings artikel 10, som motsvarar vår brevhemlighet och Europakonventionen artikel 8. Det är inte bara så att hela lagen olagligförklaras: all tidigare lagrad data om medborgares kommunikation måste dessutom omedelbart raderas.

Nu finns det verkligen inget, inget, att gömma sig bakom för svenska fegpartier och fegpolitiker. Kan Tyskland, så är det helt uppenbart att vi också kan.

Precis som Piratpartiet sagt länge.

Miljöpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Centern, Vänstern, Kristdemokraterna och Folkpartiet borde skämmas som vill spendera en halv miljard om året på att kränka sina egna medborgare på ett sätt som inte är förenligt med ett enda upplysningsideal eller mänsklig rättighet. Särskilt Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet, som ändå har stått för integritet en gång i tiden.

Via @intensifier får jag dessutom precis reda på att AK Vorrat nu kräver att datalagringen ska upphöra i hela Europa.

Fler: Sultans Blogg, Hax, Sidvind, Piratjuristen, Daniel Gustafsson, Isobel Hadley-Kamptz på SVT Debatt, Emma Opassande

Twinglande: Dagens Nyheter

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Datalagring, trafikdatalagring, datalagringsdirektivet, ak vorrat, tyskland

Jag kritiserade nyss V och MP för att ha vikt sig och kompromissat bort grundläggande mänskliga rättigheter då de kompromissade med Socialdemokraterna (läs Bodström) för att införa trafikdatalagring, alltså masskommunikationsloggning. Det var en uppgörelse mellan S, V och MP om att införa kränkningarna, och jag betraktar MP och V som enorma svikare i de medborgarrättsfrågor som de har slagits för. Det visade sig alltså att regeringsmakten var viktigare än grundläggande människorätt.

Piratpartiet är nu det enda partiet i riksdagen i höst som tänker stoppa trafikdatalagringen.

Men Miljöpartiets partiledare språkrör Peter Eriksson förtydligade det hela i Ekots lördagsintervju i förrgår. Det är tydligen inte alls så att MP har behövt kompromissa med sina ideal — Eriksson är extremt tydlig i den intervjudelen med att Miljöpartiet fick sin vilja igenom för att införa datalagringen och att det var Socialdemokraterna som gav med sig om hur det skulle införas.

Miljöpartiet ville införa datalagringen. Åtminstone enligt deras partiledare. Vänstern var bara resignerade (möjligtvis eftersom de lovat att aldrig fälla en arbetarregering, och då har man inte så mycket att sätta emot).

[YouTube t4cbwJD31xc]

Antingen det, eller också gör Peter Eriksson något nu som jag tyvärr bara föraktar: att försöka måla upp ett kompromissnederlag som en seger hela vägen. Federleys blogginlägg “vi vann” efter FRA-omröstningen gör sig påmint.

Det står under alla omständigheter klart att miljöpartiet tänker rösta ja till att införa trafikdatalagringen. Och enligt deras partiledare är det för att de själva vill, och att de fick S att “ansluta sig till deras linje”.

Det är lågt. Riktigt, riktigt jävla lågt. Både att vilja införa massövervakningen och att påstå att man har vunnit.

Medborgarrätterna förtjänar fanimej mer respekt än så.

Fler: Brokep, Minimaliteter, Mattias Andersson, Full Mental Straightjacket, Mikael Elmlund, Hax, Daniel Gustafsson, Joshens Humla, Farmor Gun, Anna Troberg, Emma Opassande, och typ hela svenska Twitter

Pingat på Intressant. Andra bloggar om miljöpartiet, vänsterpartiet, trafikdatalagring, datalagring, datalagringsdirektivet, peter eriksson, piratpartiet, medborgarrätt, privatliv

Den andra halvan av 1800-talet började bilen komma till Västeuropa, först driven av ångmaskiner och senare av blandade flytande bränslen. Idag ser vi mycket en repris av det som hände då.

När industrier känner sig hotade av ny teknik, så låtsas de omfamna den och pratar om dess potential, men bara i termer av hur den nya tekniken kan stödja de befintliga industrierna. Den nya tekniken får inte under några omständigheter hamna i en position att ersätta de befintliga industrierna.

Ett berömt exempel på detta är Locomotives Act of 1865 i Storbritannien, mer känt som Red Flag Act. Det var en lag som satte en hastighetsbegränsning på de nya s.k. automobilerna till 3 kilometer i timmen i tättbebyggt område, och krävde att de alltid skulle ha en besättning av tre man: en förare, en maskinist (!), och en man som skulle gå framför bilen med en röd flagga (!!). Bilen var jättebra, men bara så länge den inte hotade järnvägs- eller diligensindustrierna.

Just de industrierna som låg bakom lagen. Biltekniken skulle göra de industrierna obsoleta, eller åtminstone betydligt mindre intressanta, och det kunde ju inte tillåtas. Därför gick de till parlamentet och visade hur betydelsefullt just deras industrisärintresse var, och hävdade att särintresset var ett allmänintresse. Precis exakt som upphovsrättslobbyn gör nu.

Och visst, parlamentet höll med om att de industrierna var viktiga. Men parlamentet gjorde misstaget att se gårdagen som nutid och oföränderlig: industrierna var bara viktiga före det teknikskifte som bilen innebar, och som redan hade inletts. De speciallagar som industrierna lobbade igenom — med särskild tonvikt på Red Flag Act — gjorde att det oundvikliga teknikskiftet försenades i Storbritannien och därför förlorade Storbritanniens bilindustri avsevärd konkurrenskraft gentemot omvärlden, eftersom de kom tio till femton år senare.

Sensmoralen här är att en dödsdömd industri inte ska få lobba fram speciallagar, utan ska tillåtas dö så fort som möjligt, så att nya jobb kan ta dess plats. Om man gör tvärtom och håller den vid liv med konstgjord andning (eller repressiva speciallagar) så skadar man inte bara tilltron till lagstiftningen, utan också landets framtida ekonomi.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om red flag act, lobbyn, piratpartiet, upphovsrätt

Anna Troberg och jag är  ute på partiledarturné. Vi åker runt landet med ojämna mellanrum och träffar aktivister och funktionärer i vår fantastiska organisation, och det lär bli en hel del sådana resor under det här året. Vi passar också på att prata med lokalmedia där och när tillfälle ges.

Igår började vi alltså i Östersund och blev hämtade på Frösöns flygplats av Östersunds kommunledare, Magnus Jacobsson. Senare under dagen fick vi också tillfälle att prata med Jämtlands valkretsledare, Lars-Erik Jonsson, och en hel del tid med Rickard Olsson, som är partistyrelsens sammankallande och som råkar bo i Östersund.

Dagen började med en funktionärslunch, följt av lite härlig gatuaktivism (Anna och jag går och delar ut flygblad ovan) och fika, lokalradio på OneFM (riktigt härliga radiovärdar som man bara börjar skratta med i programmet på ett sånt där karismatiskt sätt), och middag med fler aktivister.

På kvällen Guitar Hero. Jag blev helt utklassad.

Just nu är Anna och jag på väg till Sundsvall för dag 2 på turnén. Där ska vi bl.a. prata på Mittuniversitetet. Vi fortsätter genom tio städer till, och en reporter från New York Times hakar på oss halvvägs för att följa med oss runt en bit genom Jönköping, Örebro och Kalmar.

Alla bilder av Rickard Olsson.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om rick falkvinge, anna troberg, partiledarturné, östersund

Igår vann jag Guldmusen — Sveriges tyngsta IT-pris — som 2010 års IT-person. Det är branschorganisationen IT- och Telekomföretagen som tillsammans med branschtidningarna Computer Sweden och Affärsvärlden som delar ut priset.

Jag är väldigt ödmjuk över att bli utsedd till årets person-som-gjort-mest av en hel industri, och dessutom den industri som samtliga politiker pekar ut som Sveriges framtidsindustri. Jag måste också säga att juryn, även om de ansåg att priset var välförtjänt, visade kurage genom att ge det till en partiledare under ett valår.

Men varje kapten har ju också en besättning. Ja, det är sant att jag tog initiativet till organisationen. Men det är så mycket mer än så. Det är en folkrörelse med femtiotusen personer och dessutom med massor av aktivism runtomkring, precis utanför den formella organisationen. Det är inte bara jag. Det är vi alla.

Det är vi som har lyckats lyfta upp IT-frågorna till det politiska etablissemanget. Vi alla. När vi slutade att fråga om lov utan bestämde oss för att göra det själva, så fanns det inget som kunde stoppa oss.

”Man behöver inte vara anhängare av hans politiska åsikter för att erkänna hans insatser för att föra upp internet och dess konsekvenser på den poltiska agendan. Tack vare honom och hans parti tvingas nu hela det politiska etablissemanget att ta ställning i en rad centrala framtidsfrågor” — Juryns motivering

Så jag vill passa på att tacka alla som har valt att följa med på skutan. Det är en väldigt, väldigt häftig resa som vi gör tillsammans, och vi har bestämt oss för vart vi är på väg. Till alla i vår egen crew och till aktivistorganisationer med samma mål. Tack till besättning, chefen för Internet, Byrån, Telecomix, TPB-gänget och alla aktivister runt TPB, och hela gänget.

Vi är framtiden och vi vet om det. Nu bygger vi den.

Tack också till Christian, Yamiko, Richie och Anne Kekki som har gratulerat mig i bloggposter.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om guldmusen, piratpartiet, falkvinge, rick falkvinge

En sak man absolut aldrig ska göra är  att underskatta Lobbyn. Jag gick upp mot deras absolut skarpaste igår och trodde att jag skulle köra över dem fullständigt. Det gjorde jag inte; utfallet av debatten blev väldigt jämnt (och till och med något till deras fördel, men studentkåren förklarade det delvis efteråt med att det alltid är fler som röstar nej på vilket förslag som helst).

Nu var det här visserligen Storbritannien, som ligger teknosocialt långt efter Sverige, men det är ändå anmärkningsvärt att Lobbyn är såpass stark. Jag hade räknat med att ha uppåt 90%-igt stöd från studenterna. Min meddebattör var Jim Killock från Open Rights Group, som också är en klippa.

Där ser man hur långt före Sverige ligger i debatten. Jag behöver bli påmind om det igen och igen och igen.

Men när man går upp mot PR-chefen för BPI, British Phonographic Industry, så måste man vara knivskarp. Och mina argument igår var våra vanliga — men jag försökte klämma in för mycket på de tio minuter jag hade.

(Det hindrar nu inte från att jag fick massor av beröm för mitt anförande efteråt. Men det finns inte utrymme för misstag mot Lobbyns bästa. Inget utrymme alls.)

Lobbyns debattörer, som följdes av PR-chefen för BPI.

Det som Lobbyns debattörer siktade in sig på var framför allt det här:

Särintresset är ett allmänintresse. De “kreativa industrierna” står för 7% av Storbritanniens BNP och deras intresse är därför ett nationellt intresse. (De sade inte att 20%+ av industrin, framförallt hemelektronikindustrin, gynnas av ökad fildelning — även på rent ekonomisk basis, bortsett från allt annat.) Det här var huvudargumentet, och ett argument vi måste bli bättre på att bemöta.

Ni får inga jobb. Det här var en debatt bland studenter, så argumentet var att de som vill jobba med musik och film kan glömma det ifall det blir som piraterna vill.

Det är inte coolt i vilket fall. Fildelning jämfördes med rattfylla och andra saker som “folk gör som tonåringar för att det är tufft”.

Alla vet redan piratsidans huvudargument, så jag tänker inte upprepa dem: det handlar om medborgarrätter och inget annat. Open Rights Group hade en liknande dragning.

Som en sidonotering är det speciellt att ha med sig tre klädombyten bara för en endagstripp till Cambridge. Finkläder för kvällen (det var klädsel Black Tie, ungefär motsvarande svensk klädkod “smoking”), lite ledigare kostym för intervjuerna med BBC som jag tog samtidigt, och så ledigare kläder för resten av tiden.

(Blev det här just en modeblogg? Uh oh.)

Någon gång under 2010 kommer en skandal att detonera. Jag vet inte vilken av alla möjliga skandaler det blir; jag ser ett par stubiner brinna men vet inte vad som finns i andra änden. Jag vet inte när den kommer att brisera. Men med stor sannolikhet, så kommer en skandal av typen man-ur-huse att detonera i informationspolitiska medborgarrättsfrågor.

När det händer, så tredubblas Piratpartiets medlemsantal, grovt räknat. Vi kallar det för en vertikalitet: medlemskurvan drar spakarna bakåt och stiger lodrätt mot himlen. Det har hänt två gånger: vid Pirate Bay-razzian den 31 maj 2006 och vid Pirate Bay-domen den 17 april 2009.

Var gör andra partier när deras medlemsantal tredubblas på en vecka? Hur hanterar de det? (Eller vänta, deras medlemsantal är kroniskt minskande. Ingen som arbetar operativt i något annat parti har erfarenhet av en sådan händelse.)

Vertikaliteter.

Så frågan är: är Piratpartiet berett på nästa vertikalitet?

Sedan 2009 har organisationen stärkts och skalat ut på alla nivåer. I april 2009, så fick vi femtonhundra människor som ville bli funktionärer. Tyvärr hade vi inte kapacitet att suga upp en bråkdel av dem som kollegor. Men vi blev ändå mycket, mycket starkare. Vi fick också artontusen aktivister.

I april 2010 kommer, statistiskt sett, ungefär hälften av dem som signade upp i april 2009 att välja att inte förnya sitt medlemskap. Då kommer medlemsantalet att falla från 50000 till cirka 30000. Det går att se det som att glaset är halvtomt och at vi förlorar något; jag väljer att se det som att 35000 personer valde att pröva på Piratpartiet i april 2009, och att hela femtio procent – nästan tjugotusen personer – väljer att stanna kvar. Så bra retention har inget annat pröva-på-erbjudande jag känner till.

Men det är förstås bara gissningar baserat på statistik från den förra vertikaliteten. Kristallkulan har alltid lite olika sprickor, dimmigheter och annat ludd i bilden.

Vid en vertikalitet kommer alltså Piratpartiet att öka till antingen ca 150000 medlemmar eller till ca 100000 medlemmar, lite beroende på när på året det sker. Oavsett vilket, så kommer vi därefter att vara Sveriges största parti.

Största.

Det förpliktigar att ta hand om medlemmarna. För vi är våra sammanladgda sociala nätverk, varken mer eller mindre. I en generation som inte ser på TV och inte läser tidningar, så är vi vår egen kommunikation. Gammelmedia är irrelevant för debatten. Men samtidigt har vi stöd bland äldre som faktiskt läser tidningar och ser på TV-nyheter, och vi diskuteras intensivt i gammelmedias nätfasetter, så i viss mån måste vi åtminstone existera där: skillnaden är att organisationen inte kan vara optimerad för det, så som gammelpartierna är.

En organisation som växer med mer än tio procent om året — tio procent om året — måste aktivt avsätta resurser till att behålla sin organisationskultur och överleva sin tillväxt. Det finns inga böcker om hur man gör när en organisation växer med 200 procent på en vecka. Det måste vi upptäcka och hantera själva. Sedan kan vi skriva böcker om det.

Under året som gått har jag valt att inte ha en lika dominerande roll som tidigare. För att Piratpartiet ska överleva långsiktigt, så måste vi vara ett mångfacetterat parti. Vi måste inte bara ha många funktionärer, utan också många företrädare. Förebilder. För att växa och överleva som organisation, så måste varje tänkbar sympatisör kunna hitta en förebild i organisationen. Då måste man operativt skapa utrymme för många olika potentiella förebilder att synas.

I det utrymme som jag lämnat för att partiet ska kunna växa, så har många fantastiska människor bara hittat sin naturliga ledarplats i opinionsbildningen, som vore det det självklaraste i världen. Farmor Gun. Anna Troberg. Klara Tovhult. Malin Littorin Ferm. Johnny Olsson. Calle Rehbinder. Sandra Grosse. Göran Widham. Emil Isberg. Dexion. Jacob Dexe. Johanna Drott. Maloki. Tess Lindholm. Victoria Westberg. Gustav Nipe. Thomas Tvivlaren. Mikael Nilsson. Jan Lindgren. Hanna Dönsberg. Anaïs. Marcus Fridholm. Isak Gerson. Johanna Julén. Mikael Elmlund. Plus massor av andra. De har bara hoppat in och hittat sin roll att inspirera tusentals andra att stiga upp som medborgarrättskämpar. Var och en av dessa inspirerar tusentals andra och varandra i tur. Flera av dem förstår också vilket ansvar det för med sig, men inte riktigt alla, ännu, tror jag: det tar tid att förstå att man har hamnat i en ledarskapsroll. Det finns en tidsperiod när man gradvis inser att andra människor ser upp till en.

2009 var vi några få superstjärnor som andra pratade om — undertecknad, Emma, Oscar, Amelia och Christian, lite hårdraget, med Hax i slutspurten. Nu är vi kanske femtio som har samma förebildsstatus i stället för fem. Ett år senare.

Den här utvecklingen är enastående att få vara med om. Jag älskar mina kollegor och det vi bygger upp tillsammans.

2009 skulle organisationen enas kring att få in Christian och kanske Amelia i parlamentet. Nu ska vi få in riksdagsgruppen på 25 personer. Det är en långt större utmaning.

Men jag tror också att Piratpartiet är berett att ta sig an den utmaningen.

Piratpartiet är starkare än någonsin. Mer mångfacetterat än någonsin. Mer berett att ta ansvar för informationspolitisk och medborgarrättslig lagstiftning inifrån riksdagen än någonsin. Berett att ta ansvar för nästa generation av Sveriges industrier, medborgare och infrastruktur.

Vi har fler förebilder, mer mångfald och en mer vital rörelse än någonsin.

Så ja, Piratpartiet är klart för nästa vertikalitet. Jag har aldrig känt mig mer laddad och framtidsentusiastisk.

Bring it on!

det har varit en väldigt händelserik vecka. Två händelser har seglat upp i centrum för uppmärksamheten.

Det första handlar om datalagringsdirektivet. Kärt barn har många namn — det kallas också för trafikdataregistrering, loggningslagen och lite annat. Det är ett EU-direktiv som Thomas Bodström drev igenom i EU under 2006 som kräver att alla våra kommunikationer ska loggas och att våra mobiltelefoner blir statliga spårsändare. I korthet:

1. Alla dina telefonkontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
2. Alla dina SMS-kontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
3. Alla dina e-mail! registreras och sparas på samma sätt. (Ja, du läste rätt. Journalistförbundet, dags att vakna.)
4. Alla gånger du varit uppkopplad på Internet från ditt eget abonnemang registreras med klockslag och IP-adress.
5. Varje gång du ringer eller SMSar någon, så registreras varifrån och klockslag. Det där “varifrån” gäller alltså även mobiltelefoner. Mobiltelefoner blir statliga spårsändare som gör att staten kan ta fram en karta över hur du rört dig i din vardag det senaste året. Staten får alltså långt mer information om dig än du kommer ihåg själv.

Precis som Centern hade pratat högt och ljudligt om integritet före valet 2006, så har V och MP pratat högt och ljudligt om integritet nu när de sitter i opposition. Men nu i veckan kom det alltså fram att de har kommit överens med S om att rösta igenom den här lagen. I all enkelhet prioriterar de regeringssamarbetet framför sina medborgare och politiska ideal — något som känns igen från andra partier under FRA-debatten.

Det betyder att Piratpartiet är det enda partiet i riksdagsvalet som vill försvara medborgarnas privatliv mot de här kränkningarna. Vad gäller Alliansen, så är de inte ett dugg bättre: lagförslaget ligger helt färdigskrivet och går till och med längre än Bodströmdirektivet kräver, men Alliansen vill inte ta debatten före valet. Undra på det.

“Men”, invänder vän av ordning, “om det är ett EU-direktiv, så måste vi väl införa det?”. Nej, det behöver vi inte. Det handlar bara om politisk vilja. Precis som vi inte införde euron, för att vi inte ville det, så behöver vi inte göra våra medborgares mobiltelefoner till statliga spårsändare.

MPs och Vs kovändningar förtjänar kommentarer.

Vänstern verkar ha resignerat med att man var tvungen att kompromissa. Tja, det är just det som skiljer Piratpartiet från andra partier: vi kompromissar inte om mänskliga rättigheter.

När det gäller MP, så är det tyvärr något alldeles extra som de har åstadkommit. De går ut redan nu med att de är mot datalagringen fram till valet, men tänker vara för den efter valet. Det har hänt många gånger tidigare att partier har kovänt efter valdagen, men jag kan inte minnas någon tidigare gång att ett parti tydligt deklarerat redan i valårsfebruari att man tänker ha en viss åsikt i valrörelsen när man försöker få röster, och sedan tänker ha den rakt motsatta åsikten efter valet. Vad har egentligen hänt med politiken i Sverige?

Trafikdatalagringen blev med detta en strategisk valfråga. Både för Piratpartiet och för Sverige.

Poliser utpressar reporter att radera foton

Den andra händelsen tog ordentligt med skruv i bloggosfären. Det var två civilpoliser som betedde sig överdrivet bryskt mot några tonåringar, tyckte en reporter, så han tog ett par bilder på dem på allmän plats (vilket man naturligtvis får göra).

Då blev poliserna extremt aggressiva mot reportern, och började bokstavligt talat hitta på att han verkade narkotikapåverkad, och om han inte raderade bilderna framför ögonen på dem, så skulle de ta ner honom till stationen för narkotikaprov.

Läs hela storyn på bloggen här.

Sådant här är både stötande och skrämmande och ska inte få förekomma i Sverige. Det är ett rent maktmissbruk och visar hur stort avståndet mellan vanliga människor och etablissemanget har blivit.

Poliser som tvingar reportrar att radera foton — det är sådant man associerar med Vitryssland eller Östtyskland. Det är de här människorna som kommer att ha hand om loggarna som visar var vi har varit och vilka vi har pratat med. Är det inte ett extremt tydligt tecken på att sådana loggar aldrig ska skapas? Och hur tydligt det har blivit att polisens maktmedel behöver börja dras ner ett par snäpp?

Hur man kontaktar partiledningen

I förra nyhetsbrevet fanns några sätt att kontakta Piratpartiets styrelse. Därför tänkte jag komplettera med lite information om hur man kontaktar partiledningen (”ledningen”), och börja med att förklara skillnaden mellan dem.

Piratpartiets styrelse är inte en operativt arbetande styrelse. Den finns bara under styrelsemötena och då bestämmer den vad partiledningen ska göra. Så sett skiljer den sig från styrelser i mindre ideella föreningar, där de som sitter i styrelsen typiskt också är de som gör allt arbete. Men så är det inte hos oss — styrelsen ger instruktioner, beslut, styrdokument och budget till ledningen, som sedan har ansvaret för att besluten verkställs. Där styrelsen möts en helg i månaden och fattar beslut, så arbetar ledningen 24 timmar om dygnet och sju dagar i veckan. Rent formellt, så delegerar styrelsen genomförandet av styrelsebesluten till partiledaren, som sedan delegerar vidare. Partiledaren är alltså ytterst ansvarig inför styrelsen.

Ledningen består av partiledaren, vice partiledare, partisekreterare, alla distriktsledare, och ett par ledare för viktiga funktioner (kampanjledare, IT-chef, etc). Det enklaste sättet att kontakta ledningen är att helt enkelt maila partiledningen@piratpartiet.se. Om man vill diskutera mer öppet, så går det att göra här på forumet. Om man vill ha ett beslut för att t.ex. få pengar till något, så kontaktar man personen som är ansvarig för budgetposten man vill ha pengar ur. Vanligtvis är det den lokalaste ledaren i funktionärskåren och om inte annat så vet han eller hon vem som är rätt person.

Till skillnad från styrelsen, som alltid fattar kollektiva beslut, så består ledningen bara av individuella beslutsfattare med väldigt långtgående individuella mandat. Man ska alltid kunna få ett beslut på stående fot ifall man frågar något.

Partiledningen har möte klockan 20 varje tisdag och protokoll postas här. Det är värt att tänka på att dessa möten alltså inte är föreningsmöten där man röstar om något, utan det är individuella beslutsfattare som möts, byter information och diskuterar operativa frågor.

Distriktsledarvalens sista dagar

Slutligen vill jag göra en sista push för de pågående distriktsledarvalen. Röstningen stänger vid midnatt natten till den 16:e, och val till distriktsledare pågår i Västra, Södra och Stockholmsdistriktet. Kandidatutfrågning finns här och man röstar här. Det är alltså medlemmar i Halland, Västra Götaland, Värmland, Jönköpings län, Kronoberg, Kalmar län, Gotland, Blekinge, Stockholms län och Skåne som kan rösta på sin respektive distriktsledare.

Hörs snart igen!

Rick

Jag hör ibland påståendet att Sverige “måste” införa den massiva medborgarkränkningen som trafikdataregistrering innebär, alltså att alla medborgares kommunikationer loggas, eftersom det står i ett EU-direktiv. Det kommer vanligtvis från a) politiker som vill skylla ifrån sig och slippa ta ansvar, eller b) politiker som försöker slå i människor att de är maktlösa.

Båda grupperna är ryggradslösa och ohederliga. Det är ett ganska enkelt trick som Sverige behöver ta till för att inte införa datalagringsdirektivet och de konstanta medborgarkränkningarna:

Sveriges riksdag låter bli att fatta ett beslut om att införa det. För att vi inte vill.

That’s it. Det är hela receptet. Svårare än så är det faktiskt inte.

“Men”, säger vän av ordning, “kan man verkligen göra så med ett EU-direktiv? Som vi bundit upp oss till? Måste vi inte gå ur EU eller något annat då?”

Det går utmärkt att strunta i EU-direktiv. Än så länge är det bara Sverige som har någon som helst bestämmanderätt över Sverige. Bryssel kan tycka att de har det, men när det kommer till kritan, så är det inte så. Där det finns politisk vilja, så kör EU aldrig över den. Aldrig.

Case in point: euron. Det är en intensiv fråga för oss här i Sverige, och vi är extremt avtalsbundna att införa euron som valuta, och det för länge sedan. Vi har inget undantag och är juridiskt bundna att införa den. Men det har vi inte gjort. Vad var det hemliga receptet?

Sveriges riksdag lät bli att fatta ett beslut om att införa den. För att vi inte ville.

Svårare än så var det faktiskt inte. Vi var inte tvungna att gå ut ur EU, vi blev inte bötfällda, vi blev inte utkastade ur unionen. Ingenting hände.

Det finns flera andra direktiv som Sverige helt enkelt struntat i för att vi inte tyckt att de passat oss. Det är inte svårare än så att hantera datalagringsdirektivet precis likadant.

Vad gäller eventuella böter från EU-kommissionen, som det pratats om, så är det bara att rama in lapparna och hänga upp dem på väggen. Sverige kan bara strunta i sådana betalningsuppmaningar.

Nästa gång du hör en politiker prata om att “Sverige måste” införa massiva kränkningar, så läs det för vad det är: det är inte “Sverige måste”, utan ett “jag vill”.

För politik handlar om att vilja och att våga. Den som inte vågar blir kroniskt överkörd av den som gör det.

Rumänien valde nyligen den här vägen. “Vi tänker inte införa datalagringsdirektivet, för det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter.” Där var det slut på historien för Rumäniens del. Det är en väg som Sverige också kan vilja och välja. Återigen: om de politiker som bestämmer vill det. Just nu tävlar alla dagens sju riksdagspartier om att i stället vilja kränka sina medborgare.

Det är skamligt.

(Sedan finns det naturligtvis massor av intressanta formella tricks man kan ta till. Det omedelbara är att stämma EU-kommissionen inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter eftersom direktivet bryter mot rätten till ett privatliv, så som det garanteras i artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Då faller direktivet i resten av unionen också, och det finns ett självändamål i att ta strid för medborgarrätten även för våra europeiska systrar och bröder. Men det är juridik och inte lika intressant som politik.)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Trafikdataregistrering, vänsterpartiet, miljöpartiet, piratpartiet, datalagring, datalagringsdirektivet

Så kom beskedet till slut. S, V och MP är helt överens: trafikdataregistreringen ska införas i Sverige vid en rödgrön valseger 2010. V och MP har valt att ge upp sitt vackra prat för att prioritera regeringsduglighet framför integritet och medborgarrätt.

Det känns igen alldeles för väl. Och var alldeles för förutsägbart.

Det har kunnat anas ett tag, men nu är det alltså officiellt. Bland annat har Jakop Dalunde försökt att blanda bort korten med vad MP tycker och känner, i stället för att prata om hur MP kommer att rösta.

Det här är precis vad vi sagt hela tiden: man kan bara få igenom medborgarrätter genom att inte prioritera något annat högre.

Det har både V och MP nu tydligt visat att de gör: de prioriterar regeringsmakten. Och de borgerliga ska vi inte prata om.

I och med detta, så har alla dagens riksdagspartier visat var de står. Vart och ett av de sju är antingen pådrivare av det repressiva övervakningssamhället eller är beredda att stödja det i utbyte mot att få vara med vid köttgrytorna. Regeringen, menar jag.

Fy fan för politiska ynkryggar! Det är så att man längtar tillbaka till en centerminister som avgår för att han inte kan — i personens egna, bevingade ord — dagtinga med sitt samvete. Det har tydligen blivit legio och modus operandi bland dagens politiker.

Nu är det väldigt tydligt att det bara är en röst på Piratpartiet som är en röst på privatlivet. Allt annat är en röst på “regeringsduglighet”.

Fler: Mikael Nilsson, Johan Linander, Full Mental Straightjacket, Christian Engström, Pressmeddelande från PP, Anna Troberg, Grodorna Kokar, ProjO.

Twinglande: SvD.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Trafikdataregistrering, vänsterpartiet, miljöpartiet, regeringsduglighet, piratpartiet, medborgarrätt, privatliv

I en stor och glädjande seger idag röstade EU-parlamentet NEJ till utlämning av européers bankaffärer. Dessutom med ganska överväldigande röstsiffror: 378 mot 196. Piratpartiet har skickat ett pressmeddelande, vår Europaparlamentariker kommenterar, hans evige informationskälla och assistent Hax kommenterar också.

Det här är glädjande på så många sätt.

För det första är det en seger för medborgarrätten: det ska inte vara okej att lämna ut alla människors vardagsförehavanden till en självutnämnd världspolis.

För det andra är det en gigantisk känga till det svenska EU-ordförandeskapet och mer specifikt Fredrik Reinfeldts modus operandi som lät honom driva igenom FRA på hemmaplan: att mygla igenom saker och lita på partipiskor. EU-parlamentet accepterar inte att få sin värdighet ifrågasatt. Reinfeldt drev igenom avtalet den 30 november, en dag innan EU-parlamentet skulle fått vara med och bestämma redan från början, och nu skulle parlamentet bara gummistämpla den färdiga kränkningen. Det sade parlamentet fetnej till, och det med en stor majoritet, också.

För det tredje är det ett tecken på islossning — att medborgarrättsliga värden börjar värderas. Inte minst på grund av att andra politiker märker att de tappar mark till PP världen över.

För det fjärde är det en seger för Piratpartiets politik i EU, även om vi fick många andra med oss den här gången. Återstår att se hur andra svenska parlamentariker röstade.

Fler: Klamberg, Per, Sossar mot storebror, Olof B[eta].

Twinglande: SvD, DN.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Medborgarrätt, Piratpartiet, Swift

Idag klockan 12 röstar EU-parlamentet om ifall USA ska få reda på alla dina och mina banktransaktioner och kunna spara dem under hela vår livstid. Det handlar inte om ifall vi är misstänkta för brott — USA vill bara veta om våra bankkonton och banktransaktioner ändå.

Europa får ingenting tillbaka för att sälja ut sina medborgare till främmande makt på det här sättet. Den som drev igenom avtalet från början var f.ö. ingen mindre än vår svenske Fredrik Reinfeldt, och det en enda dag innan EU-parlamentet skulle ha haft något att säga till om i frågan. Det är lågt. Riktigt lågt.

Personligen är jag enormt trött på detta ensidiga krypande för USA. Amerikas Förenta Stater ska vara vår vän, men inte vår husse.

Piratpartiet och vår Europaparlamentariker kommer att rösta nej. Det finns ingen anledning över huvud taget att ge USA data om våra medborgares privatliv.

När det gäller de andras röstsiffror, så rapporterar Hax om detaljerna. Tydligen är det ganska låst efter blockgränserna — de konservativa och medborgarrättsfientliga röstar för avtalet, medan gröna, liberaler, socialdemokrater och vänster röstar mot. De två grupperna är ungefär jämnstarka (319 vs 358). Sedan finns det en grupp på 59 frifräsare i olika smaker som inte ger tydliga signaler. Därutöver kommer 21 spanska socialdemokrater förmodligen att rösta för, och någonstans snappade jag upp att tyska konservativa förmodligen kommer att rösta mot. Tror jag att det var. Men ingen verkar veta riktigt. Så:

Kontentan är att det blir en rysare hela vägen in på mållinjen. Men om det blir ett nej, vilket jag verkligen hoppas på, så är det en otroligt stark och välförtjänt näsknäpp åt Reinfeldt.

Fler: Opassande, Emil Isberg, Satmaran.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om SWIFT, medborgarrätt, piratpartiet, christian engström

Jag fick ett samtal imorse från en kille i Akalla som precis hade blivit utsatt för en husrannsakan, misstänkt för upphovsrättsintrång. Det som var intressant var mer i detalj hur den gick till, för det har inte kommit fram genom Lobbyns pressmeddelanden. Och undra fan på det.

Det började med att han blev väckt av fyra poliser som kom in och tog hans datorer. Misstänkt för vad? Ja, spridande av kultur. Som om det vore något omoraliskt. Medan han fortfarande är nyvaken, och utan att han ens får ta på sig kläder, så sätter sig fyra poliser med honom i ett förhör direkt i hans hem. Fyra aggressiva poliser mot en yrvaken människa i morgonrock. Utan försvarare.

Så här behandlar man fan inte medborgare. Inte ens medborgare som är misstänkta för brott.

(Media: kontakta mig om ni vill ha direktkontakt med personen.)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Upphovsrätt, rättssäkerhet