Christian Engström och andra uppmärksammar att Spanien har ett nytt påhitt: “Internet ska kunna glömma”. Det tyder på en skrämmande syn både på nätet, medborgarrätt och människor.

För nätet vet ingenting alls. Nätet vet inget, minns inget. Nätet är dummare än en tändsticksask. Nätet har inte kunskap om mer än det som kommuniceras på det i just detta ögonblick.

Nätet är infrastruktur. Nätet är inte mer än det som dess invånare, alltså människorna på nätet, kommunicerar mellan varandra.

Översatt från byråkratiska betyder Spaniens utspel alltså antingen “människor ska kunna tvingas att glömma” eller att “vi ska kunna hindra människor från att utbyta vissa tankar och idéer”.

Det är förmodligen det mest skrämmande utspelet hittills, och helt oförenligt med Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Fler: Hax, Livbåten, Anaïs.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Repression, människofientlighet, Spanien, medborgarrätt, informationspolitik

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg.

Man behöver inte leta speciellt länge efter en kamera. Det räcker att se sig omkring var man än står, så befinner man sig i blickfånget från åtminstone tre eller fyra. (Jag har ringat in kamerorna på de här tre bilderna, för att det ska bli enklare att hitta dem när bilden är nerförminskad. Tänk på att det hela tiden finns kameror bakom och vid sidan av mig också när jag tar de här bilderna.)

Utomhus fanns överallt sådana här små svarta domer, både privata och offentliga, i massor:

Det ser ut som en lyktstolpe, men den svarta domen skvallrar om att det något annat. Här Oxford Street.

Jag träffade också Andy Robinson, ledaren för PPUK. Han berättade mycket om deras valsystem, men vi utväxlade också reflektioner. Han hade en värdefull reflektion som visar hur lagarna behöver ändras, som jag inte tänkt på:

– Idag är det tillåtet att ta några bilder av människor ibland på några gator, därför att ingen har kunnat göra mer än så. Men nu när jag plötsligt kan använda rätten att göra detta ibland till att ta bilder av alla människor hela tiden och överallt, bara för att jag plötsligt har kapacitet till det, så ändrar det maktbalansen dramatiskt och ger mig ett informationsövertag som är direkt otrevligt och hotande.

Min omformulering: vissa sorters övervakning har varit oreglerade för att det inte inneburit någon skada när någon gör det i liten, privat skala. Men när det plötsligt kan skalas upp till en nivå som ger ett medvetande om hur precis alla rör sig i vardagen, så innebär det en reell samhällsskada, och behöver helt annan reglering.

Lägg till detta, som sagt, att kamerorna inte fungerar för att vare sig förebygga eller lösa brott.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om övervakningspopulism, kränkningskameror, kameror, 1984, london

Till exempel har jag läst Stockholmsprogrammet relativt noggrant, och misslyckats — jag repeterar, misslyckats — med att hitta referenser till det mesta i Hax’ originalpostning som jag också citerade innan jag själv läst dokumentet.

Det drar naturligtvis helt onödig eld.

Å andra sidan har jag nu kommit under eld från Justitieminister Ask för att påstå saker som, hävdar hon, inte finns i programmet. Jag påstår att man nu börjar kalla ren samhällsdebatt (förmodligen regeringskritisk) för terroristhandlingar (”terroristprat”, “terroristpropaganda”), och att mer övervakning ska införas, att den ska bli effektivare, och att tekniska verktyg ska användas av operativa övervakande myndigheter för att övervaka internet i syfte att förneka sådana debattörer tillträde till en diskussionsplattform. Ask påstår att det inte finns något sådant över huvud taget i Stockholmsprogrammet.

Därför citerar jag direkt ur punkten 4.3.2 på sidan 24 i programmet (läs själva):

Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet. Lämpliga tekniska verktyg måste finnas till hands och samarbetet mellan den offentliga och den privata sektorn behöver ökas. Målet är att minska spridningen av terroristpropaganda [...]

Här har vi saker som skulle kunna vara FRA (”samarbetet mellan offentliga och privata sektorn behöver ökas”, “lämpliga tekniska verktyg måste finnas till hands”, “förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet”) eller skulle kunna vara helt nya funktioner i befintliga myndigheter eller helt nya myndigheter. Även om de tre meningarna beskriver FRA-lagen väldigt väl, så tror jag inte att det är den som funnits i åtanke, eftersom dokumentet författats på europeisk nivå. Jag tror i stället att det är en yttring av en allmän övervakningspopulistisk politik som förs där medborgarna antas vara statens potentiella fiender.

Denna passage har mycket stora likheter med en passage som kommer från EUs så kallade Framtidsgrupps rapport som i stora delar ligger till grund för kommissionens förslag till Stockholmsprogram, sidan 24-25 (läs själva), min fetstil:

58. The Internet is increasingly misused by terrorists in various ways [...]. Checking the Internet is therefore a paramount task. The Group therefore considers that further reflection on possible measures directed against terrorist use of the Internet is indispensable.

(Min kommentar: en infrastruktur för kommunikation kan inte missbrukas. Det är bara kommunikation. Den enda som är rädd för kommunikation är den som insisterar på att ha monopol på vad som får sägas.)

60. The Group therefore recommends further developing the Media Communication Strategy in the following ways: [...] inter alia, making it very clear that terrorist speech leads to further aggression and that terrorist propaganda is not covered by the freedom of speech

Kopplingen till det som faktiskt kom med i kommissionens förslag till Stockholmsprogram, som är daterat den 10 juni 2009 och som jag citerat ovan, är mycket tydlig. Det handlar om att strypa och övervaka Internet för att hindra sådan kommunikation som anses vara — i sig — terroristhandlingar. Ty annars skulle det inte gå att politiskt motivera att dra in dess yttrande- och åsiktsfrihet.

Vi har tidigare inte haft begreppet “samhällshotande medborgarkommunikation” i Europa.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Stockholmsprogrammet, Ask, Beatrice Ask, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, terrorism

Det lät ungefär som debatten inför FRA och Ipred. Nej, förresten. Det lät exakt som debatten inför FRA och Ipred.

För ett tag sedan skrev Strömsundspiraten HQ om Halärmknappen. Vissa har tolkat mitt “färdigskriket” som att jag inte längre ska protestera så högljutt. Andra menar att man kanske ska kritisera sådana här initiativ i lite mildare ton, för att inte framstå som “oresonlig”.

Jag tycker den senare uppfattningen är närmast farlig och delar helt Anders Utbults analys av läget på Alliansfritt Sverige. Att acceptera medborgarrättskränkningar är aldrig att vara resonlig.

Och vad gäller mitt färdigskriket, som några pekar på — det handlar mer om att jag nu har en mer resonerande ton än att jag bara står och skäller på riksdagsledamöter och regering. Lite sarkastiskt uttryckt: förut sade jag att de är samhällsfarliga nyttiga idioter medelst högljudda skrik och viftanden (”teknologmaskulin overallattityd”), nu förklarar jag varför istället i lugna och resonerande termer. Men min kritik är fortfarande densamma, och grunden för den kvarstår.

Halärmknappen kommer att vara nedtryckt länge.

Låt oss ta ett, bara ett, exempel ur Stockholmsprogrammet. En enda detalj, som ifall den var det enda jag visste om Stockholmsprogrammet, så skulle det vara tillräckligt. Det var Lucas i en kommentar till min förra postning som gjorde mig uppmärksam på det här.

På sidan 25 i (Framtidsgruppens underlag till) Stockholmsprogrammet görs tydligt att ett av målen är… “making it very clear that terrorist speech leads to further aggression and that terrorist propaganda is not covered by the freedom of speech”.

När jag var yngre, så var en terrorist någon som skadade eller dödade civila för politiska syften. Det fanns, och finns, terroristvåld. En person som pratar och kritiserar det rådande samhällssystemet, genom att prata, är aldrig någonsin en terrorist. Det fanns, och finns, inte terroristprat.

Ändå är det exakt det ordet — terroristprat — som Stockholmsprogrammet myntar. Terrorist speech. Att kritisera det rådande systemet, i ord, debattartiklar och åsikter, är aldrig någonsin terrorism. Då är man regimkritiker eller opposition.

Och det är dessa personer som Stockholmsprogrammet, med vår justitieminister Beatrice Ask i spetsen, vill dra in yttrandefriheten för: “…not covered by the freedom of speech“.

Att politiker i Sverige och Europa, anförda av vår egen regering, skulle ställa sig upp och säga att yttrande- och åsiktsfrihet inte gäller regimkritiker trodde jag inte skulle hända ens under min livstid.

Om jag inte visste något annat om Stockholmsprogrammet, så skulle det ensamt vara skäl nog att trycka ner Halärmknappen och skrika och gapa för att försöka rädda demokratin.

Klockan är fem i midnatt nu.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om terroristprat, Beatrice Ask, Bodströmsamhället, medborgarrätt, Piratpartiet, Falkvinge

Den svenska regeringen verkar inte spilla en sekund i att införa ett massivt storebrorssamhälle. Det första som sker under det svenska EU-ordförandeskapet är att införa ett omfattande massövervakningspaket, kallat Stockholmsprogrammet.

Jag kopierar från min partikollega Hax om vad det handlar om:

• Ett utökat samarbete mellan EU och USA “in the field of freedom, security and justice”. (Den gamla Bushadministrationen behöver veta vad du handlar till frukost.)
• Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel. (Vi är alla terrorister. Se den videon.)
• Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer. (Hej FRA!)
• Mer, och mer effektiv, “data-mining”. (Hemskt mycket hej, FRA!)
• Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt. (Ännu mera FRA.)
• Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår. (Och ännu mera.)
• EU-standardisering av övervakning. (Underlättar FRA-utbyten, får man tänka.)
• EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning. (WTF!? Än en gång används “harmonisering” som fulord för “total omsvängning mot ett Bodströmsamhälle”.)
• Analys på EU-nivå av matrial från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
• En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Som Emma tar upp via Alliansfritt Sverige så känns det nästan obscent att få den svenska huvudstaden synonym med ett paket vars syfte är att dels införa ett Bodströmsamhälle bortom vad som tidigare skådats, och dels undanröja legala medborgarrättsskydd för det.

Dokumenten har (återigen via AFS) läckt till Daily Telegraph. Läs själva.

Vi demonstrerar nu på onsdag, klockan 17-20, i Humlegården i Stockholm.

Demonstrationen är så tvärpolitisk det går att göra den. Det sker andra demonstrationer samma dag, och jag hoppas verkligen att de inte spårar ur.

Det här ska hur som helst inte få passera i tysthet. Politikerna ska få känna av trycket redan den första dagen.

Fler: Mab, Erik Hultin, HBT-sossen, Laakso, Karl Sigfrid.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Stockholmsprogrammet

För det första har politikerna misslyckats med att hålla Internet öppet. Men det är faktiskt ingenting som vi behöver politikerna till. Vi kan bygga kunskapssamhället själva; det krävs inte speciellt många av oss för att se till att det finns trådlöst, öppet, fritt och anonymt nätverk överallt i stadskärnorna. Därför börjar jag direkt idag. Det här är min nya trådlösa accesspunkt (högst upp i högen) som inte har något kryptolösen till nätverket:

Trådlös accesspunkt till det öppna och fria nätverket Ipredia.

Tyvärr har jag ingen ström till accesspunkten just nu; D-Links strömadaptrar går av någon anledning sönder lika lätt som äggskal. Varje gång strömmen bryts i centralen, eller med strömavbrott eller vad som helst, så går en eller två adaptrar sönder. Någon som vet var de kan köpas i fempack? Eller i en tåligare modell? Det är alltså den här jag pratar om:

Numera kasserad D-Link-strömadapter. Yet another. Var finns fempack?

Hur som helst. Vi är faktiskt så många att vi kan bygga kunskapssamhället själva. Vi kan se till att det finns öppet, fritt och anonymt Internet överallt i stadskärnorna, bara genom att öppna upp våra trådlösa nätverk. (Till saken hör att vi då också bör låsa ner våra datorer på det egna nätverket. Men det bör man ha gjort ändå.) Och för att förenkla för oss alla, så föreslår jag att vi kopierar Emma och väljer just nätverksnamnet Ipredia. På så vis kommer våra datorer snabbt att hitta öppna nätverk som är uppsatta just för det ändamålet.

En sådan aktion blir nämligen effektivt dubbelriktad. Prejudikat från Danmark visar att Lobbyn inte lyckas med sina stämningar om den anklagade haft ett öppet trådlöst nätverk där vem som helst kan komma in; domstolen frikänner då. Även i USA lägger Lobbyn numera omedelbart ner sina juriska hot inför den försvarslinjen. Så det neutraliserar Ipred, men det neutraliserar också den kommande trafikdatalagringen — eftersom det inte längre går att veta, vare sig för myndigheter eller internetleverantörer, vem som har varit var vid vilken tidpunkt. Den spårbarhet som de så länge dreglat efter är tillintetgjord med gemensamma krafter eftersom ingen av oss helt enkelt vill kunna spåras.

Och det är vi alla som kan bygga de här hörnstenarna för kunskapssamhället. Det viktigaste är att vi tillsammans skapar ett öppet, fritt och anonymt Internet – en grundpelare för framtida demokrati. Att vi totalt desarmerar repressiv lagstiftning i samma veva kommer som en praktisk sidoeffekt.

Vi bygger kunskapssamhället. Vi är tillräckligt många för att börja göra det utan att vänta på politikerna. (Innan vi byter ut dem, vilket vi också ska göra.)

Där politiker och andra repressiva krafter vill att vi ska hålla oss på våran kant och vara rädda för att bli spårade, så har vi faktiskt kapaciteten att ta saken i egna händer och vägra vara rädda. Och det är precis vad jag tänker göra.

[purpleline]

Fler som skriver om Ipredia och som tänker öppna sina nätverk: Kulturbloggen, Zac, Svensk Myndighetskontroll, Jardenberg, Scaber Nestor, Pure Nandi och Varför inte?.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om ipredia, emma, opassande, upphovsrätt, ipred, privatpolislagen, yttrandefrihet, kommunikationsfrihet, informationsfrihet

Visst, det finns information som behöver samlas in, som skatteuppgifter. Men hittills har uppgifter samlats in under någon slags garanti att de inte ska missbrukas. PKU-registret är väl det klassiska exemplet; en DNA-databas över alla svenskar födda 1975 och senare, som har föreslagits få användas som ett spaningsregister åt polisen.

Det enda vi har är ett moln av anonyma tjänstemän som kollektivt säger “lita på oss”.

Nu ser jag som jag nämnde det här på Slashdot:

Clause 152 of the Coroners and Justice Bill, currently being debated by the UK Parliament, would allow any Minister by order to take from anywhere any information gathered for one purpose, and use it for any other purpose,

Det blir inte värre än så här. Det blir inte mer ändamålsglidning än så. “Är informationen insamlad, så tänker vi använda den till vad fan vi vill.” Tydligare än så går det inte att förklara varför information som kan missbrukas om den används på fel sätt kommer att missbrukas på exakt det sättet, och därför får information som kan missbrukas av staten aldrig samlas in från början.

Jämför det här med att staten nu vill avlyssna alla våra telefonsamtal och lagra exakt hur vi rör oss i vår vardag i upp till ett år. Och dessutom avlyssna allt vi gör på Internet: dejtar, hänger på sexkontaktsidor, läser tidningen (vilka artiklar och hur länge), bokar resor, surfar porr.

Lägg sedan till det att allt detta kommer att vändas mot individen som gjort det. Det är vår egen stat som gör detta. Just nu.

Det kommer att ske oavsett om blått eller rött block har regeringsmakten. Med alliansen i majoritet har man en skoningslös partipiska; med rödgröna blocket i majoritet kommer S att göra upp med något eller några av borgarna. Enda sättet är att någon sätter det som krav för regeringsmakten som sådan. Som tur är finns det ett parti som gör just det. Det är inte längre den bästa försvarslinjen. Det är den ENDA försvarslinjen.

Piratpartiet ställer upp i val till EU-parlamentet om tre månader och till riksdagen 2010.

[purpleline]

Se också Pirat-Janne.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om ändamålsglidning, privatliv, piratpartiet, integritet, persondataskydd

Det framgår inte av detta protokoll vilka som var frånvarande för att de vägrade följa gruppledningen, och satt på sin kammare i stället för att rösta ja, och vilka som var frånvarande av andra skäl. De två namn jag känner till som är i den första kategorin är Staffan Appelros och Karl Sigfrid. Men det finns fler. Jag kommer att skicka presenter till dem, och uppmuntrar alla andra att göra samma sak. Just nu är det viktigt att markera att den interna vuxenmobbing som förekommer inte är acceptabel, och att det är de som stått emot den psykiska nedbrytningen som är hjältar, inte gruppledarna.

Punkt 1: röstprotokollet säger att, på själva Privatpolislagen motiveringen till varför lagen ska gå igenom, så röstades det enligt:

S 106 nej

M 83 ja

C 25 ja

FP 23 ja

KD 19 ja

V 19 avstår

MP 16 avstår

UPPDATERAT: Jag är inte längre säker på att just de här röstsiffrorna – ovan – verkligen var för själva lagen; de ser ut att vara för själva motiveringen, där S ville ha en annan motivering, snarare än för lagen i sig. Jag har svårt att tänka mig att MP avstår från att rösta. Det var i alla fall de siffror jag fick för stunden från riksdagens vaktmästeri. Själv hörde jag siffrorna 225-34 när jag satt och följde voteringen live över webb-tv, vilket skulle vara m+fp+c+kd+s mot v+mp, med Siv Holma som avstående. För stunden får just det betraktas som öppet. Hur som helst gick skitlagen igenom.

UPPDATERAT IGEN: Lage Rahm (MP) bekräftade just min aning ovan. Korrekta röstsiffror för själva Privatpolislagen var alltså 225-34, med en avstående, Siv Holma (V).

[purpleline]

Punkt 5: röstprotokollet säger att, på frågan ifall Lobbyn ska få sätta skadeståndsbeloppens nivå så högt att det straffar och avskräcker, och inte bara är ersättning för faktiska skador:

S 105 nej, 1 avstår (Bosse Ringholm)

M 82 ja (en till är frånvarande, Marianne Kierkemann)

C 25 ja

FP 23 ja

KD 19 ja

V 1 nej, 18 avstår

MP 16 avstår

[purpleline]

Punkt 6: röstprotokollet säger att, på frågan ifall en dömd ska kunna tvingas betala en tidningsannons om domen:

S 106 nej

M 83 ja

C 25 ja

FP 23 ja

KD 19 ja

V 1 nej, 18 avstår

MP 16 avstår

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om korruption, privatpolislagen, voteringar, riksdagen

- Det hoppas jag, men jag tror att den skulle behöva dras mycket längre. Samtliga leverantörer som ger access till sidor som The Pirate Bay borde stängas ned helt, säger SF:s Rasmus Ramstad.

Alla internetleverantörer borde stängas.

Alla internetleverantörer som tillåter att sidor som The Pirate Bay finns borde stängas. Som om det vore deras sak att tillåta vad som kommunicerades.

Detta sagt av högste chefen för svensk biografindustri.

Tydligare kan det inte bli — de gamla monopolen är beredda att göra allt för att reducera internet till ett kabel-TV-nät. Jag har aldrig tidigare sett någon ge uttryck för så oerhört bakåtsträvande åsikter som att helt eliminera budbärarimmuniteten, och göra budbäraren – internetleverantören – ansvarig (med hot om företagsdödsstraff!) om de ens förmedlar meddelanden som hotar de gamla monopolen.

Det är när vi ser sådana här uttalanden, som vi ser vartåt de gamla monopolisterna strävar. Internet ska över huvud taget inte få existera, annat än som ett snabbare kabel-TV-nät. Det här går helt i linje med skivindustrins önskan om ett hårt censurerat internet som är skarpt uppdelat i godkända sändare och passiva mottagare.

Det är de gamla monopolen som behöver dö. Inte den nya tidens kommunikation som förändrar maktstrukturerna i grunden.

Jag slutade just att gå på bio på SF tills de byter VD. (Och slutar bombardera mig med politisk propaganda före varje film.)

Det är sådant här som gör att Piratpartiet behövs. Piratpartiet ställer upp i EU-val om fyra månader och i riksdagsval 2010.

UPPDATERING: Fler som noterar – Karl Sigfrid, Micke vK, Oscar Swartz, Mikael Persson.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om SF, upphovsrätt, fildelning, piratpartiet

Det här var såvitt jag vet första tillfället som MP och V hade möjlighet att omsätta sina ställningstaganden för kultur- och kunskapsspridning i praktiken. Både MP och V har pratat sig varma mot kamerorna och väljarna för rätten att ta emot och sprida kultur och kunskap. Nu sattes politiken på prov. Nu testades det för första gången om det som partierna hade sagt bara var vackra ord, när de väl satt vid köttgrytorna i kulturutskottet.

Skulle MP och V stå upp för rätten att sprida kultur och kunskap, så som det politiska beslutet att inrätta biblioteken en gång gjorde? Eller skulle de hemfalla till cementgjutning av det förgångna till varje repressivt samhällspris, och prioritera bort de vackra orden så fort de fick chansen?

De relevanta protokollcitaten från kulturutskottet hittades av Mini:

Siv Holma (V): Vi anser att det inte ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsligt skyddat material utan att den som har skapat materialet får betalt.

Esabelle Dingizian (MP): Jag anser därför att det är viktigt att upphovsmännen får fullgod ersättning för det arbete de utför. Får inte upphovsmannen ersättning för sina verk kommer både nyskapande och kreativitet att hämmas. Upphovsrätten måste därför fungera väl, med regler som säkerställer att den fungerar som den är menad att göra. Jag ställer mig därför positiv till att upphovsrätten säkerställs.

Så här blir det när man inte har någon ideologisk förankring i varför kultur- och kunskapsutbyte är samhällspositivt och ledamöterna sitter ner med de stora hundarna vid köttgrytorna. Tror ni att någon ledamot från PP hade sagt så här? Någon enda?

Mikael von Knorring (V) har redan kommenterat haveriet på sin egen blogg VFU:

I veckan släpptes också en remiss på förslaget till kulturpolitiskt program, som innehåller många bra skrivningar om mycket, men också återkommande försök att låtsas som kongressbeslutet om upphovsrätten aldrig fattades. Resultatet blir att diskussionen kommer tvingas över från sak till form ett tag.

Jag har inte sett någon kommentar från MP om haveriet och Esabelle Dingizians ställningstagande.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om miljöpartiet, vänstern, fildelning, upphovsrätt, piratpartiet, haveri, dubbelmoral

Kortfattat: det fantastiska med Internet är att all kommunikation är dubbelriktad. De gamla industrierna kämpar med näbbar, klor, advokater och korruption för att dela upp deltagarna med en hård linje i passiva mottagare och godkända sändare. Precis som på den “gamla goda tiden“. Konsumenterna ska då vara passiva mottagare, som ska öppna plånboken, och de godkända sändarna ska få konkurrera om deras plånböcker.

Det här går naturligtvis rakt emot allt vad Internet innebär som koncept. Det är därför man ska vara på sin vakt varenda gång Stim, skivindustrin eller någon rapport pratar om hur “konsumenter ska kunna ta del av” musik och film. Bang, där är gränsdragningen igen. Passiva lyssnare som ska öppna sin plånbok. Inte de krävande deltagare som har växt fram och besvärar cheferna i e-mail som deras sekreterare skriver ut åt dem.

Tidigare i veckan fick vi reda på att skivindustrin, med Ifpi i spetsen, planerar att försöka censurera bort The Pirate Bay från svenska Internet, på samma sätt som man gjort i Danmark. Det är en försmak av vad de är ute efter. Pirate Bay ska strykas från listan över godkända sändare. Direkt är uppdelningen där igen och spökar — skivindustrin vill ta sig rätten att bestämma vilka som får kommunicera med konsumenterna, deras konsumenter, och alla andra ska förhindras att kommunicera.

Medborgare får inte kommunicera om det inte sker på skivindustrins villkor. Om de kunde skulle de stänga av telefonnätet också (det kan också användas för att spela musik — och faktum är att det gjorde det en gång i tiden). De har t.ex. stämt Eircom, Irlands största Internetoperatör, för rätten att installera maskiner i Eircoms nätverk som inspekterar och filtrerar allt som skivindustrin inte godkänner.

Det är dags för oss alla att sätta ner foten direkt och be skivindustrin att dra åt helvete. Det ligger inte på deras bord att bestämma vilka av medborgarna som får prata med varandra om vad.

Även om de utbyter information om var musik finns att hämta.

Det spelar ingen roll att de spärrar som sätts idag på DNS-nivå är enkla att gå runt. När idén väl är etablerad om att skivindustrin har laglig rätt att bestämma vad vanligt folk har rätt att prata om, så kommer straffen att bli hårdare, och spärrarna att bli effektivare. Precis som har hänt med fildelning. Som håller på att hända med fildelning. Då är vi på väg rakt in i en värld där vissa får prata, och andra bara får lyssna (och betala).

Det är helt enkelt dags för skivindustrin att dö. Den har blivit ett hot mot det demokratiska samhället.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om skivindustrin, fildelning, upphovsrätt, internet, yttrandefrihet, piratpartiet

Men när jag läste Anders Widéns postning idag så blev jag riktigt nedslagen, tätt följt av Blogges på samma tema. För visst är det så att det här året har sett ett dubbelspråk och nyspråk från politikerna bortom all rim, sans och reson, samtidigt som grundläggande medborgarrätter avskaffas systematiskt under parollen “för din trygghet“. Om jag skulle sammanfatta hur jag upplever de etablerades politik just nu, komplett med kontrasten mellan ord och handling, så skulle det bli något sånt här:

REDIGERAT: Här hade jag gjort en rätt känslomässigt laddad bild i nattens töcken som numera ligger här för historisk referens. Den gick lite over the top i min känslomässiga frustration över repressionen från lagstiftarna.

Efter jag hade gjort den där bilden, så slog det mig att det inte nödvändigtvis framgår att det är en polis på bilden, en statens agent — att det lika gärna kan vara någon som är ute efter att skada en bara i största allmänhet. Och när jag insåg att det var otydligt vilket som var vilket, så var bilden komplett på något sätt.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om politik, repression, piratpartiet, privatliv, rättssäkerhet

Christian uttrycker det så här:

Väljarnas alternativ från de gamla partierna i valet 2010 kan alltså sammanfattas så här:

• En röst på ett parti i det rödgröna blocket: JA till Ipred och fildelarjakt
• En röst på ett parti i det borgerliga blocket: JA till Ipred och fildelarjakt

Åtminstone enkelt och lättfattligt.

Jag håller med om tydligheten, men skulle vilja utveckla resonemanget lite. Vi tar tre hyperrepressiva lagar som exempel – FRA, Ipred och fotspårslagen/datalagringen.

Samtliga dessa lagar röstar alliansen nästan mangrant för, rakt igenom m-fp-c-kd. Vi vet alltså att en röst på dem, vilket som helst av m-fp-c-kd, är en röst på ytterligare repression.

Socialdemokraterna likaså. De röstar för FRA (det var för fasen deras förslag), de röstar för IPRED (gjorde det i EU också), och de röstar för datalagringen (det var för fasen deras förslag). En röst på s är en röst på ytterligare repression.

Återstår mp och v, som har varit väldigt vältaliga mot repression och för medborgarrätt. Utomordentligt vältaliga. V är till och med för fri fildelning numera, om än inte lika långtgående (och nödvändiga) upphovsrättsreformer som pp, och mp har också börjat vandra i den riktningen, stolt anförda av Grön Ungdom. Mp och v till och med vägrar rösta med s i repressionsfrågor, så att s får söka sig samarbetspartners i oppositionen då s sitter i regering. Det är hedervärt i sig.

Men det räcker inte. I ett sådant läge finns det fortfarande en majoritet för repressiva förslag. Och även om mp och v röstar mot repressionen, så gör deras stöd till s-regeringen att repressionen fortfarande går igenom.

En röst på mp och v är en röst på en s-regering. En s-regering innebär mer repression, även om mp och v inte går med på någon repression i regeringsförhandlingarna (vilket jag håller för helt otroligt att de skulle göra) och själva röstar mot repressionen.

En röst på m, fp, c, kd, s, mp eller v är en röst på mer, starkare och bredare repression.

Det enda som återstår nu, det enda som fungerar nu, det är att kräva medborgarrätt som pris för regeringsmakten. Den positionen är inte något av de etablerade partierna i.

Men vissa har snabbt sett vartåt det barkar. Studenter fångar alltid upp sådana strömningar först.

Vi har alltid varit starka bland studenter — några av våra starkaste kommuner är Uppsala, Linköping, Umeå och Lund. Det syntes inte minst på valresultaten 2006 från områden nära Linköpings Tekniska Högskola (8,87% pp) och nära Chalmers (7,85% pp).

Nu gäller det för oss som bryr oss om frågorna att se till att fler än studenter förstår vad som håller på att hända. Två viktiga val står framför oss, 2009 och 2010. Fyra år till av repressiva lagförslag, så kan det vara mycket jobbigt att vända det här.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om repression, vänsterpartiet, moderaterna, politik, medborgarrätt, miljöpartiet, socialdemokraterna, centern, kristdemokraterna, folkpartiet

Det är fel, fel, fel, fel och helt fel. Piratpartiet har en mycket genomarbetad ideologi som är en del av en global underströmning. Men jag förstår frågetecknen, de är väldigt symptomatiska. Låt mig illustrera.

Ungefär vart 40:e år, så skapas en kraftig ny rörelse som vill återerövra demokratin och kommer med nya vinklar som de etablerade partierna inte klarat att snappa upp i utvecklingen. Det tar ungefär 40 år för etablerade partier att luta sig tillbaka och helt enkelt missa vad som händer.

Och nykomlingarna mäts alltid i termer av de gamlas politik, även när den inte kan beskriva det nya.

När liberalismen och den första rösträttsrörelsen gjorde entré med en kraftig smäll omkring år 1880, så sade alla till dem att “ni har ju ingen ideologi. Ni kan inte ha en politik som bara går ut på att folk ska få göra som de vill. Ni måste ju bestämma er för om ni står på kungens sida eller på kyrkans sida i maktkampen”. Liberalerna sade, “Ni förstår inte. Vi kommer med nya idéer.” De etablerade kunde inte förstå, de såg bara att de ville minska både kungens, adelns och kyrkans makt, och det fanns inga uttryck för vad som idag kallas för liberala friheter. Etablissemanget såg bara en hop bortskämda ungdomar.

De liberala idéerna gick inte att förstå i termer av maktkamp mellan kung och kyrka. Nya politiska skiljelinjer uppstod – de mellan stat och individ.

Därefter kom nykomlingarna Liberalerna att stå i opposition mot båda de tidigare motpolerna, så att maktkampen mellan stat och kyrka bakades ihop till “konservatism” som den ena politiska polen, och den andra polen var “liberal”. Så är det fortfarande i t.ex. Frankrikes och Norges parlament, att konservativa är höger, och liberala vänster.

När socialdemokratin och arbetarrörelsen gjorde entré med en kraftig smäll omkring år 1920, så sade alla till dem att “ni har ju ingen ideologi. Ni kan inte ha en politik som bara går ut på höjda löner. Ni måste bestämma er för om ni är konservativa eller liberala.” Socialdemokraterna svarade, “Ni förstår inte. Vi kommer med nya idéer.” De etablerade kunde inte förstå, och såg bara en hop bortskämda ungdomar som otacksamt gapade, saboterade och strejkade för höjda löner, och det fanns inga uttryck för vad som idag kallas för arbetarrätt.

Arbetarrörelsens idéer gick inte att förstå i termer av skiljelinjen mellan stat och individ. Nya politiska skiljelinjer uppstod – de mellan arbete och kapital.

Därefter kom nykomlingarna Socialdemokraterna att stå i opposition till båda de tidigare motpolerna, så att liberalism och konservatism bakades ihop till “höger”, och socialism-socialdemokrati blev “vänster”. Så är det fortfarande i svensk politisk diskussion, men inte överallt annars.

När miljörörelsen och dess politisering Miljöpartiet gjorde entré med en kraftig smäll omkring år 1960, så sade alla till dem att “ni har ju ingen ideologi. Ni kan inte ha en politik som bara går ut på att vi ska producera mindre. Ni måste bestämma er för om ni är liberal-konservativa eller om ni är socialdemokrater-socialister.” Miljörörelsen svarade, “Ni förstår inte. Vi kommer med nya idéer.” De etablerade kunde inte förstå. I ett samhälle där “framsteg” var ett heligt ord, och uppfinnarna av nya kemikalier betraktades som folkhjältar, så var det enda av miljörörelsens budskap som gick igenom att man ville att samhället skulle producera mindre. Etablissemanget såg bara en hop bortskämda ungdomar som saboterade industrier.

Miljörörelsens idéer gick inte att förstå i termer av existerande politiska skiljelinjer, t.ex. den då dominerande mellan arbete och kapital. Nya politiska skiljelinjer uppstod – de mellan hållbarhet och konsumtion.

Därefter kom nykomlingarna Miljöpartiet/Gröna att stå i opposition till båda de tidigare motpolerna, åtminstone på många ställen i världen. I Sverige har de nu rotat sig ganska fast i det röda blocket.

När piratrörelsen och dess politisering Piratpartiet gjorde entré strax efter 2000, så sade alla till oss att “ni har ju ingen ideologi. Ni kan inte ha en politik som bara går ut på att musik ska vara gratis. Ni måste bestämma er för om ni är höger eller vänster.” Piratpartiet svarade, “Ni förstår inte. Vi kommer med nya idéer.” De etablerade kunde inte förstå. I ett samhälle där det var självklart att varje duplicering och insamling av information har en kostnad, vilket inte längre är fallet, så var det enda av piratrörelsens budskap som gick igenom att “artister inte borde få betalt” (vilket inte ens stämmer). Där piratrörelsen ser konsekvenser både för statens kraftigt utökade möjligheter att samla in privat information, och den repression det medför, likväl som samhällets kolossalt utökade möjligheter att inhämta, utnyttja, sprida och förädla kunskap och kultur, så ser etablissemanget bara en hop bortskämda ungdomar som vill ha saker gratis.

Piratideologin går inte att förstå i termer av tidigare politiska skiljelinjer. Vi pratar om informationsetik, om gränsdragning mellan privat och publik information, om kunskaps- och kulturincitament, om dupliceringsinfrastrukturer som är en samhällsutvecklingskatalysator i klass med tryckpressen, om det psykologiska och kollektiva behovet av ett privatliv i ett informationsinfrastrukturellt överflöd, om nya ekonomiska brister och överflöd när information kan dupliceras till nollkostnad, om att insamlad information alltid läcker och konsekvenserna av det, om fri programvara som en politisk demokratikatalysator, och mycket annat. Nya politiska skiljelinjer har redan uppstått och statsvetarforskare har noterat dem.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om piratrörelsen, piratpartiet, ideologier, privatliv, upphovsrätt, patent

Det tar kanske trettio sekunder att med en dator lägga all denna möda och alla dessa investerade pengar på ett USB-minne som får plats i en byxficka. Från denna kopia, kan man alstra nya kopior och från dessa kopior, ännu fler i all oändlighet.

Detta står i brevets andra stycke. Fildelning nämns först på slutet.

De upplever alltså att det är ett problem för deras nuvarande modell att digital reproducerbarhet enkelt kan manifesteras i ett minimalt USB-minne i en byxficka. Och där ger jag dem helt rätt. De har förstått att det här är en del av det digitala informationssamhället — det handlar inte bara om fildelning, det handlar om att digital information är oändligt reproducerbar och kan flyttas med ett minimum av ansträngning. Till exempel på ett USB-minne i en byxficka.

Men de drar inte resonemanget vidare. De pratar inte om proportionaliteten. De pratar inte om samhällspriset. För det som krävs för att hindra folk att ha deras film på ett USB-minne i byxfickan är naturligtvis regelbundna och slumpmässiga kroppsvisitationer av folk ute på stan. Det är enda sättet att kontrollera en sådan sak.

Om de säger att det måste till lagar för att hindra folk att lägga deras film på USB-minnen, då är det samma sak som att kontrollera innehållet i folks fickor när de rör sig ute på stan. De säger, att om det inte blir så, så slutar vi göra film.

Mitt svar som partiledare och lagstiftaraspirant är solklart. Då får ni sluta göra film. Dra åt helvete med era absurda krav och försvinn ur min åsyn.

Jag undrar om någon kommer att lägga märke till att ni slutar.

[purpleline]

Sedan kan man i nästa stycke ifrågasätta varför de ska få sju miljoner tio och en halv miljon av skattebetalarnas pengar att göra film för, utan att skattebetalarna får del av filmen. För mig är det självklart, att den som investerar i ett verk också har rätt att ta del av verket utan begränsning. En framtida upphovsrätt kommer att undanta upphovsrättsmonopolet helt och hållet från alla verk som helt eller delvis är producerade med skattemedel. Det är bara rätt och rimligt.

FLER SOM BLOGGAR: Den okände rebellen har noterat att de inte bara fick sju miljoner av skattebetalarnas pengar att göra film för, utan också att den undertecknande filmskaparen hade en inkomst på 2,5 miljoner (!!) förra året. Som han alltså fått genom ett massivt stöd från skattepengar. Per Ankersjö frågar sig apropå det vad de klagar om, eftersom svensk film inte bär sig på egna meriter, helt oavsett fildelning. Johanna konstaterar att läckan är i de egna leden, Hax konstaterar att valet mellan ett upphovsrättssamhälle och ett rättssamhälle är lätt, Heimdalbloggen säger att “något som har finansierats av skattebetalarna skall betalas ytterligare en gång av skattebetalarna annars är det tydligen att betrakta som stöld”, ett argument som är i linje med mitt ovan; Kapsikum noterar att de utöver SFIs sju skattemillar dessutom fick 3.5 miljoner i skattepengar av Filmpool Nord, Christopher Kullenberg noterar att biobranschen för sjutton gör rekordår så vad gnäller de om?, Terra Incognita säger helt enkelt “Stöd kvalitetskonsten, kopiera!“, Badlands Hyena konstaterar att den som piratkopierar en klänning måste få den beslagtagen, gärna mitt ute på stan, och August Ekman påminner igen om att IPRED inte handlar om upphovsrätt utan om rättssäkerhet.

[purpleline]

Pingat på Intressant. Andra bloggar om ipred, sneakernet, adidaslan, upphovsrätt, fildelning, politik, rättssäkerhet, proportionalitet

Ett årtionde där kalla kriget var värre än någonsin. En tid där man gick till sängs varje kväll i vetskapen att morgondagen kanske aldrig kommer, ett öde man bara hade att acceptera. Båda supermakterna – USA och Sovjet – hade fingret konstant på avtryckaren som skulle ödelägga världen. Det skrevs sånger om det som det mest vardagliga.

Let’s dance in style, let’s dance for a while,
heaven can wait – we’re only watching the skies:
hoping for the best, but expecting the worst.
Are you gonna drop the bomb or not?

– Forever Young, Alphaville, 1984

Och ofta var det närmare än man hade anat.

Den 26 september 1983, till exempel, precis över midnatt svensk tid, så gick larmen i en bunker utanför Moskva. USA hade avfyrat ett halvdussin kärnmissiler, sade de satellitbaserade larmen, som var byggda av ryska experttekniker. I det här läget satt ryska överkommandot på helspänn och bara väntade på första tecknet på att USA skulle angripa först (vilket de givit många tecken på att göra).

Översten i bunkern, Stanislav Petrov, insåg vad som skulle hända ifall han rapporterade in larmet till högsta staben (som han hade stränga order om att göra) och lät därför helt enkelt bli. De visste inte om det var ett falsklarm, men Petrov chansade helt enkelt. Det fanns inget sätt i den isolerade bunkern att avgöra om larmet var riktigt eller ej, annat än att vänta ut missilernas flygtid.

Och det var precis vad de gjorde.

När det hade gått 21 minuter, och missilerna skulle ha slagit ner, och de fortfarande kunde titta på klockan, så visste de — först då, och det genom att de fortfarande kunde räkna sekunderna — att det hade varit ett falsklarm.

Om Petrov i stället hade rapporterat in larmet, som han hade haft order om, så hade missilerna flugit. Och morgondagen hade inte kommit.

Two minutes to midnight:
the hands that threaten doom
Two minutes to midnight:
to kill the unborn in the womb

– Two minutes to midnight, Iron Maiden, 1984

Det här är en incident av flera. Flera gånger under 80-talet var total förintelse omedelbart förestående. Varje gång har det varit enskilda människor – inte regelverk och säkerhetsspärrar – som har hindrat det.

Och under hela den här tiden så höll västvärldens civilisationer medborgarrättens fana högt. “Vi kanske utplånas imorgon“, sade ledarna, “men vi ska i alla fall dö fria. Vi ska hålla en stolthet i att inte låsa in våra medborgare. Vi ska hålla en stolthet i att inte vända vår statsmakt mot den egna befolkningen.”

Nu har allt det vänt.

Och det som används som ursäkt – håll i er nu – det som används som ursäkt är terrorism. Där jag kommer från en tid där ingen var rädd för att världen helt skulle utplånas, att ingen och inget skulle finnas kvar mer än en radioaktiv ödemark, så förväntas jag nu bli rädd för att några knäppskallar spränger en buss någonstans. Och ge upp en massa medborgarrätt för det scenariot. Det saknar bara alla proportioner.

Politiker, lyssna på mig nu:

Jag överlevde 80-talet. Jag levde varje dag med vetskapen att världen kan utplånas när som helst. Att allt och alla runt omkring mig kan upphöra att existera. Och jag var inte rädd.

Idag är det värsta scenariot att några olydiga ska spränga en buss, ett tåg eller ett flygplan. Jag var inte rädd när hela världen kunde utplånas när som helst, och jag är absolut inte rädd i en tid när det värsta är att ett flygplan eller en buss kan sprängas.

Så sluta försöka spela på min rädsla för att avskaffa mina friheter och min medborgarrätt. Det är avskyvärt, och jag köper inte ert fulspel.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om medborgarrätt, 80-talet, alphaville, iron maiden, terrorism, piratpartiet, politik

Det var en intressant vinkel för att komma från en grön, tänkte jag, innan hennes poäng slog mig som en lastbil i solar plexus:

Genom att ens tänka i termer av att vara tolerant mot avvikare, så cementerar man att det finns en politiskt-social norm som vissa avviker från, och som därför måste särbehandlas.

Lösningen är inte att särbehandla avvikare. Lösningen är att ta bort normen som gör dem till avvikare.

Läs mer ingående analyser hos honom, jag skulle bara upprepa vad han redan skriver. Framför allt vill jag betona att dokumentet inte är autenticerat, det kan lika gärna vara ett photoshopjobb. Jag har åtminstone kollat att det angivna organisationsnumret stämmer.

Hax bedömer att det med all sannolikhet är en förfalskning och att detta inte repeterar inte är ett äkta FRA-dokument. Då återstår den intressanta frågan vem som skulle sätta ihop en sån här förfalskning och varför, och sedan skicka den anonymt till Hax. Som han själv påpekar, nu har det gått in i stadiet “Fulspel”.

(Det här var en av de två stora nyheterna jag var förberedd på.)

UPPDATERAT: En person i PPs ledningschat uppmärksammade just att det står Förvarets Radioanstalt i brevet…

UPPDATERAT 2: Det pågår en analys som grupparbete i Hax’ bloggpost. Det här brevet är så fullt med oregelbundenheter jämfört med ett känt äkta brev att det omöjligen kan vara äkta. Vilket sår ännu fler frågor…

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, privatliv, Hax

För det första verkar Yngvesson ha missat att väldigt få som pratar om övervakningssamhället pratar om övervakningskameror ute på stan. Anledningen till det är ganska enkel: idag har precis alla en kamera med sig, alltid. När du rör dig ute på stan får du helt enkelt finna dig i att fastna på bild genom mobilsamtal, i bakgrunden på foton som sedan läggs ut på nätet, etc. Det finns kameror överallt, inte genom övervakningsstatens försorg, utan för att alla – alla! – vanliga medborgare har det.

Den andra felet hon gör i argumentationen är kardinalfelet att jämställa frivillighet med tvång. “Eftersom du lägger ut en massa på Facebook, kan du inte ha något emot att staten avlyssnar precis samma sak.” Klara på Kurvigheter formulerade ett kärnfullt svar på det här idiotargumentet: Det är skillnad på att knulla och att bli våldtagen.

Det är skillnad på vad man gör frivilligt och vad man tvingas till. Det är ungefär som att knulla. Om man gör det med någon man vill och för man har lust är det kul. Om någon gör det mot ens vilja är det inte särskilt roligt alls.

Rätt så, Klara.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, privatliv, kameror, knulla

Bloggat om FRA nyligen (data från knuff.se): Anna Troberg | Intensifier | Sjölander | scaber_nestor | Svensk Myndighetskontroll | Hultins tankegång | Conjoiner | www.webhackande.se | scaber_nestor igen | Rick Falkvinge (pp) | Enligt Min Humla | Dagens filosofiska tanke | Jens O. | Svensk Myndighetskontroll igen | med pinner | Hax | Björn Wadström – ettan | Defective Mind | Intensifier igen | Rick Falkvinge (pp) igen | Bloggtidningen | frendo.se | Kryptoblog | KATTKORGEN | Törnqvist tänker och tycker | Bloggtidningen igen | Conjoiner igen | Mias Landliv | Doktor Spinn | Lars-Ericks blogg | Björn Wadström – ettan igen | Cykelmygg.se | Varken Henrik Elmér eller mindre | Kommunisternas blogg | Copyriot | VendettanBettan | Sverigedemokratiska bloggen Dragan med vänner! | Jens O. igen | Rick Falkvinge (pp) #3 | ProjektPåRiktigt | Mark Klamberg | f.d. Patrik i Politiken) | pensionismer | Use the finger | www.webhackande.se igen | Davids åsikter | Uppsala-Hansen | Anna Troberg igen | UD/RK Samhällsdebatt | Zac’s åsikter på ett fat. | Opassande | Farmorgun i Norrtälje | Johan Ingerö | Maria Ferm | Anna Troberg #3 | Hax igen | Hax #3 | Staffan Danielsson | Rick Falkvinge (pp) #4 | Christian Engström (pp) | Kulturbloggen | Lennart Holmlund | Jens O. #3 | Fredskoalitionen Göteborg | Malmö MUF – Ordförande har ordet | Stockholm enligt Ankersjö | A gay globetrotters views | Alliansfritt Sverige | scaber_nestor #3 | Amina Huseins Blogg – Skyddad ID – Jagad | Jens O. #4 | Opassande igen | Anna Troberg #4 | ebbe cederblad | LordParzifal’s Woodland Journal | Enligt Min Humla igen | Bloggen Bent | Opassande #3 | Johanna Wiström | Sennbrink Konsult | UD/RK Samhällsdebatt igen | Inte så PK (Serier mot FRA) | Rick Falkvinge (pp) #5 | projo’s blog | Björn Wadström – ettan #3 | Drottningsylt | Expressenbloggen | UD/RK Samhällsdebatt #3 | Mårtensson | Törnqvist tänker och tycker igen | Björn Wadström – ettan #4 | bara rara underbara sara | Mina Moderata Karameller | Onlinegamer – Team Fortress 2 på svenska | Motvallsbloggen | Mina Moderata Karameller igen | Bloggen Bent igen | Göran Ericsson | Mark Klamberg igen | Björn Wadström – ettan #5 | projo’s blog igen | Bloggtidningen #3 | Mina Moderata Karameller #3 | Lakes lakonismer | Inte så PK (Serier mot FRA) igen | Magnus blogg | lindaigglund | Christian Valtersson | Kreafonbloggen | 99, our 68 | Alex Lindskog (mp) | Lars-Ericks blogg igen | Elisabeths blogg | Rick Falkvinge (pp) #6 | Ledarredaktionens blogg | The Life of Avlo | Farmorgun i Norrtälje igen | Kurvigheter | Värmdöbloggen | LO Reinfeldt´s blog | Mikael Persson | You’re no different to me | scaber_nestor #4 | Bloggen Bent #3 | Christian Engström (pp) igen