Det har varit många kovändningar om datalagringsdirektivet de senaste dagarna. Från att MP och V var helt överens med S om att direktivet skulle införas, tillsammans med hela Alliansen som har lagförslaget färdigt, så börjar plötsligt V och MP prata om att — eller som om — kompromissen inte längre gäller.

V pratar i ett pressmeddelande där det är tydligt att man anser att kompromissen inte gäller. Man pratar om att man kommer att söka omförhandling av direktivet och att frågan hanteras efter valet av en rödgrön regering. Vänstern kommer alltså att sätta sig och söka kompromisser först efter valdagen.

V säger i pressmeddelandet att utgångspunkten ska vara att direktivet inte ska implementeras i Sverige:

– Vi kommer att fortsätta driva frågan i valrörelsen och i EU, vi vill få frågan prövad i EG-domstolen, huruvida direktivet strider mot  mänskliga rättigheter. Dagens ordning då polisen kan plocka ut vilka uppgifter de vill måste också ändras, även om direktivet inte införs. Vi vill tvinga fram en debatt i EU. Vid eventuella förhandlingar i en rödgrön regering kommer vår utgångspunkt vara att direktivet inte ska implementeras i Sverige.

MP, å andra sidan, gick ut i en debattartikel samtecknad av Peter Eriksson, Carl Schlyter och flera andra. Rubriken säger det lovande “Så vill vi stoppa datalagringen”.

Men vad säger innehållet?

Miljöpartiets första alternativ har helat tiden varit att stoppa datalagringsdirektivet i sin helhet. Vårt andra alternativ är att omförhandla det, så att det frångår principen om obligatorisk insamling av allas kommunikationsdata. Det finns flera olika möjligheter. … Regeringen borde ta upp frågan i EU om att riva upp direktivet. … Datatagringsdirektivet kan också rivas upp av EG-domstolen.

Jag saknar den mest uppenbara metoden att stoppa datalagringsdirektivet:

Att rösta nej. Detta är man uppenbarligen inte beredd att göra. Det är inte alls krångligt att säga att man tänker rösta nej, om man verkligen avser att göra det; Lage Rahm (MP) har varit föredömligt tydlig:

Jag tänker inte rösta för något datalagringsdirektiv!

Se? Så enkelt är det faktiskt att tala om hur man tänker rösta. Det är något som går alldeles utmärkt att deklarera, och det är faktiskt det enda som räknas.

Denna metod saknas också i Vänsterns argumentation.

Man ska inte förledas att tro att det är ett misstag, en oavsiktlig blunder, att man bara glömde nämna det här. Tvärtom är det så att på politikerspråk är det extremt viktigt vilka delar man utelämnar. Att Lage Rahm (MP) kunde säga så rakt ut demonstrerar om inte annat att det går utmärkt att säga, om det är det man menar.

Och när  jag tittar närmare på argumentationen från MP, så ser den precis likadan ut som när man försökte förklara kompromissen. Man pratar om att huvudlinjen är att förhandla om direktivet. Man pratar om EU-domstolen. Men ingenstans om hur man tänker rösta.

Centerns Johan Linander pratar om samma sak, att regeringen borde kräva en omförhandling.

Att prata om huvudlinjer, utgångspunkter och omförhandlingar duger inte. Det är fluff och rökridåer och nonsenstrams avsett att skyla den egentliga frågan: hur tänker man rösta?

Så jag saknar två tydliga uttalanden från C, MP och V:

• Vi kommer aldrig att rösta för datalagringsdirektivet.
• Vi kommer att fälla en regeringskoalition där något ingående parti röstar för datalagringsdirektivet.

Detta är Piratpartiets ståndpunkter. Det är faktiskt inte speciellt svårt att säga. Anna Troberg formulerar det ganska bra och förklarar varför vi inte kan eller kommer att kompromissa med det:

Piratpartiet har fixat den där maktgirighetsbuggen. Vi brer oss inte tunt. Vi fläskar på ordentligt på några viktiga fokusområden. Det gör det omöjligt för oss att kompromissa med dem.

MPs och Vs argumentation i detta måste synas. Annars kommer vi att få se en motion om förstärkt integritetsskydd vid datalagring strax efter valet. Läppstift på en gris ändrar inte det faktum att det fortfarande är en gris.

Vi vet redan att Vänstern aldrig kommer att fälla en socialdemokratisk regering. Det är en av deras huvudprinciper. Det gör att deras tänder mot datalagringen blir ganska slöa.

Det finns faktiskt bara en specifik liten del av datalagringsdirektivet som jag kan tänka mig att rösta för. Det är, ironiskt nog, en liten bisats som dödar Ipred. Den säger att personuppgifter från internetabonnemang bara får lämnas ut till myndigheter, och alltså inte till industrisärintressen. Exakt det kan jag tänka mig att rösta för. Men att skydda privatsfären för medborgarna, som den bisatsen gör, är ju inte direkt huvuddragen i direktivet i övrigt…

Fler: Anna Troberg.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om datalagringsdirektivet, datalagring, trafikdatalagring, vänstern, miljöpartiet, centern, piratpartiet, privatliv, integritet, politikerfluff

Piratpartiet skickade just ett pressmeddelande om att tyska författningsdomstolen har slagit ner datalagringsdirektivet helt och fullständigt. Datalagringen är inte förenlig med Tysklands författnings artikel 10, som motsvarar vår brevhemlighet och Europakonventionen artikel 8. Det är inte bara så att hela lagen olagligförklaras: all tidigare lagrad data om medborgares kommunikation måste dessutom omedelbart raderas.

Nu finns det verkligen inget, inget, att gömma sig bakom för svenska fegpartier och fegpolitiker. Kan Tyskland, så är det helt uppenbart att vi också kan.

Precis som Piratpartiet sagt länge.

Miljöpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Centern, Vänstern, Kristdemokraterna och Folkpartiet borde skämmas som vill spendera en halv miljard om året på att kränka sina egna medborgare på ett sätt som inte är förenligt med ett enda upplysningsideal eller mänsklig rättighet. Särskilt Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet, som ändå har stått för integritet en gång i tiden.

Via @intensifier får jag dessutom precis reda på att AK Vorrat nu kräver att datalagringen ska upphöra i hela Europa.

Fler: Sultans Blogg, Hax, Sidvind, Piratjuristen, Daniel Gustafsson, Isobel Hadley-Kamptz på SVT Debatt, Emma Opassande

Twinglande: Dagens Nyheter

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Datalagring, trafikdatalagring, datalagringsdirektivet, ak vorrat, tyskland

Jag hör ibland påståendet att Sverige “måste” införa den massiva medborgarkränkningen som trafikdataregistrering innebär, alltså att alla medborgares kommunikationer loggas, eftersom det står i ett EU-direktiv. Det kommer vanligtvis från a) politiker som vill skylla ifrån sig och slippa ta ansvar, eller b) politiker som försöker slå i människor att de är maktlösa.

Båda grupperna är ryggradslösa och ohederliga. Det är ett ganska enkelt trick som Sverige behöver ta till för att inte införa datalagringsdirektivet och de konstanta medborgarkränkningarna:

Sveriges riksdag låter bli att fatta ett beslut om att införa det. För att vi inte vill.

That’s it. Det är hela receptet. Svårare än så är det faktiskt inte.

“Men”, säger vän av ordning, “kan man verkligen göra så med ett EU-direktiv? Som vi bundit upp oss till? Måste vi inte gå ur EU eller något annat då?”

Det går utmärkt att strunta i EU-direktiv. Än så länge är det bara Sverige som har någon som helst bestämmanderätt över Sverige. Bryssel kan tycka att de har det, men när det kommer till kritan, så är det inte så. Där det finns politisk vilja, så kör EU aldrig över den. Aldrig.

Case in point: euron. Det är en intensiv fråga för oss här i Sverige, och vi är extremt avtalsbundna att införa euron som valuta, och det för länge sedan. Vi har inget undantag och är juridiskt bundna att införa den. Men det har vi inte gjort. Vad var det hemliga receptet?

Sveriges riksdag lät bli att fatta ett beslut om att införa den. För att vi inte ville.

Svårare än så var det faktiskt inte. Vi var inte tvungna att gå ut ur EU, vi blev inte bötfällda, vi blev inte utkastade ur unionen. Ingenting hände.

Det finns flera andra direktiv som Sverige helt enkelt struntat i för att vi inte tyckt att de passat oss. Det är inte svårare än så att hantera datalagringsdirektivet precis likadant.

Vad gäller eventuella böter från EU-kommissionen, som det pratats om, så är det bara att rama in lapparna och hänga upp dem på väggen. Sverige kan bara strunta i sådana betalningsuppmaningar.

Nästa gång du hör en politiker prata om att “Sverige måste” införa massiva kränkningar, så läs det för vad det är: det är inte “Sverige måste”, utan ett “jag vill”.

För politik handlar om att vilja och att våga. Den som inte vågar blir kroniskt överkörd av den som gör det.

Rumänien valde nyligen den här vägen. “Vi tänker inte införa datalagringsdirektivet, för det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter.” Där var det slut på historien för Rumäniens del. Det är en väg som Sverige också kan vilja och välja. Återigen: om de politiker som bestämmer vill det. Just nu tävlar alla dagens sju riksdagspartier om att i stället vilja kränka sina medborgare.

Det är skamligt.

(Sedan finns det naturligtvis massor av intressanta formella tricks man kan ta till. Det omedelbara är att stämma EU-kommissionen inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter eftersom direktivet bryter mot rätten till ett privatliv, så som det garanteras i artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Då faller direktivet i resten av unionen också, och det finns ett självändamål i att ta strid för medborgarrätten även för våra europeiska systrar och bröder. Men det är juridik och inte lika intressant som politik.)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Trafikdataregistrering, vänsterpartiet, miljöpartiet, piratpartiet, datalagring, datalagringsdirektivet

Så kom beskedet till slut. S, V och MP är helt överens: trafikdataregistreringen ska införas i Sverige vid en rödgrön valseger 2010. V och MP har valt att ge upp sitt vackra prat för att prioritera regeringsduglighet framför integritet och medborgarrätt.

Det känns igen alldeles för väl. Och var alldeles för förutsägbart.

Det har kunnat anas ett tag, men nu är det alltså officiellt. Bland annat har Jakop Dalunde försökt att blanda bort korten med vad MP tycker och känner, i stället för att prata om hur MP kommer att rösta.

Det här är precis vad vi sagt hela tiden: man kan bara få igenom medborgarrätter genom att inte prioritera något annat högre.

Det har både V och MP nu tydligt visat att de gör: de prioriterar regeringsmakten. Och de borgerliga ska vi inte prata om.

I och med detta, så har alla dagens riksdagspartier visat var de står. Vart och ett av de sju är antingen pådrivare av det repressiva övervakningssamhället eller är beredda att stödja det i utbyte mot att få vara med vid köttgrytorna. Regeringen, menar jag.

Fy fan för politiska ynkryggar! Det är så att man längtar tillbaka till en centerminister som avgår för att han inte kan — i personens egna, bevingade ord — dagtinga med sitt samvete. Det har tydligen blivit legio och modus operandi bland dagens politiker.

Nu är det väldigt tydligt att det bara är en röst på Piratpartiet som är en röst på privatlivet. Allt annat är en röst på “regeringsduglighet”.

Fler: Mikael Nilsson, Johan Linander, Full Mental Straightjacket, Christian Engström, Pressmeddelande från PP, Anna Troberg, Grodorna Kokar, ProjO.

Twinglande: SvD.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Trafikdataregistrering, vänsterpartiet, miljöpartiet, regeringsduglighet, piratpartiet, medborgarrätt, privatliv

En mobiltelefon som var avstängd sattes på från teleoperatören utan innehavarens tillåtelse, så att polisen skulle kunna få reda på var innehavaren befann sig. Ingen misstanke om brott fanns. Det här är fel på så många nivåer.

Dagens Nyheter skriver:

Polisen vet ännu inte om 18-åringen har råkat ut för något brott. Hans mobiltelefon, som var manuellt avstängd, kunde på teknisk väg aktiveras på lördagseftermiddagen.

– Det var då vi fick pejling på mobilen ute vid Getterön. Vi har haft svävare ute på havet, och helikoptrar deltar i sökandet, säger Harplinger.

Hur fel får man egentligen lov att göra?

För det första så var telefonen, som det påpekas, manuellt avstängd. När min telefon är avstängd så förväntar jag mig att den är just avstängd, och inte i hemlighet sitter och konspirerar mot mig på någon annans uppmaning. Mina saker ska vara just mina och inte under någon annans kontroll när jag tittar bort. Jag skulle känt mig extremt förrådd både av mina egna saker och av dem som sålt sakerna till mig om något sådant hände.

För det andra så är det här ett brott mot så många datasäkerhetsföreskrifter att jag inte vet var jag ska börja. Ett kommunikationsredskap vars beteende kan ändras utifrån, utan användarens godkännande? Senast jag hörde talas om något liknande var med Belkins routers, där någon idiot på Belkins marketing fick för sig att det var en bra idé att skicka användaren till Belkinreklam var hundrade eller så websida i stället för den websida som begärdes, och sedan dess köper ingen tekniker nätverksprodukter från Belkin längre.

För det tredje så var 18-åringen “försvunnen” och ingen misstanke om brott fanns. Människor har faktiskt rätt att ta en paus och försvinna från umgänge och verklighet en stund. Att polisen kallades in och kränkte mannens privatliv utan att det ens fanns misstanke om brott, utan att det fanns formell misstanke om att just han hade begått ett brott, är oförlåtligt. Det är aldrig okej att kränka någons privatliv just för att de kanske vill ha ett privatliv. (Särskilt i den åldern är det inte speciellt ovanligt att man tar en liten paus och kommer tillbaka efter ett par dagar. Bara för att anhöriga kan vara oroliga, så har polisen inte rätt att bryta privatlivsgränsen.) Det här är ett klart brott mot polislag och post- och telehemlighet, eller borde åtminstone vara.

För det fjärde så visar det på behovet av att fasa ut stängda programvaror och operativsystem helt och hållet. Om telefonen hade kört en öppen plattform, som t.ex. Android, så hade det aldrig gått att smyga in funktioner som gjorde sådant här utan att det upptäcktes. Skandalen med att skrivartillverkare vattenmärker alla utskrifter i hemlighet, så att de kan spåras tillbaka till skrivaren, gör sig påmind. Sådant är i princip samma sak som när rumänska Securitate skaffade utskriftsprover från alla skrivmaskiner. Som minimum och på kort sikt kan man tänka sig en ny konsumentlagstiftning, som kräver att varje tillverkare redovisar på vilket sätt en produkt kan användas mot köparen och köparens privatliv. I förlängningen duger bara öppet redovisad programkod.

UPPDATERING: Jag märker att många fokuserar på konsekvensetik här: “om det hjälpte, så ska det vara tillåtet”. Det missar mina poänger helt och hållet, så jag prövar att formulera om mina två poänger lika konkret som Steelneck gjorde i kommentarerna:

1. Det går att mobilpositionera en avstängd telefon.

2. Vi har inte informerats om det.

Det är det här jag har problem med. Inte att polisen söker efter försvunna människor.

Via Barkmanstein.

Fler: Troglobit.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Informationspolitik, privatliv, mobiltelefoner

Nu har politikerna blivit lite väl avlyssningsglada. Igen.

Mikael Nilsson, initiativtagaren till stoppaFRAlagen.nu och en av kandidaterna i Piratpartiets riksdagsgrupp, uppmärksammade tidigare idag att både MP och V tänker rösta ja till trafikdataregistreringen (datalagringsdirektivet). De gnäller visserligen lite över det, men tänker likväl inte ta strid. Det är alltså bara Piratpartiet som öppet tar strid mot massregistreringen.

Igen: Miljöpartiet och Vänsterpartiet avser att rösta ja till kommunikationsregistrering.

Studio 1 i P1 intervjuar bland andra Ulf Holm, gruppledare i Miljöpartiets riksdagsgrupp. Han säger att Sverige måste genomföra direktivet, och att Miljöpartiet därför är beredda att genomföra det. Fast man vill helst att det ska omförhandlas.

I en artikel i DN säger Vänsterpartiets Alice Åström att om det ska det genomföras måste det ske på ett sätt som på alla sätt och vis är rättssäkert. Det är alltså inte frågan om att säga nej, utan att se till att det görs på ett bra sätt. Vänsterpartiet är uppenbarligen också beredda att genomföra det.

Samtidigt påpekar Thomas Bodström i samma artikel att Miljöpartiet och Vänsterpartiet “nu inser de att Sverige måste rätta sig efter domstolens beslut”. Man anar här en färdig överenskommelse mellan de rödgröna.

Med detta är det bara Piratpartiet som riksdagsparti som öppet tänker säga “stäm oss då, era jävlar” till EU-kommissionen hellre än att kränka våra egna medborgare.

Dessutom sätter vi statsministerposten och regeringsmakten på spel över frågan. Ingen blir statsminister med vårt stöd som inte öppet tar strid mot Bryssel i sådana här dumheter och sätter sina egna medborgares grundläggande rättigheter framför haschrusiga polischefer med stormaktsdrömmar. (Ja, Bodström kvalificerar åtminstone in där i det intryck han ger. Om blodprovet visar på berusning ska jag däremot låta vara osagt.)

Men det blir ännu mer spännande. Alliansen har valt att inte gå vidare med trafikdataregistreringen under ett valår. Det kommer att kosta Sveriges skattebetalare åtminstone 28 miljoner eftersom man kommer att bli stämda av EU-kommissionen. Alliansregeringen lägger alltså 28 miljoner av skattebetalarnas pengar på att slippa diskutera integritetsfrågor med Piratpartiet och väljarkåren under ett valår. Det finns många ord man kan använda för att beskriva det tillvägagångssättet, och “stötande” är inte i närheten av tillräckligt starkt.

Piratpartiet ställer upp i riksdagsvalet den 19 september i år, och behövs mer för varje dag.

Fler: Skivad Lime, Hax, Anna Troberg.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Trafikdataregistrering, kommunikationsregistrering, trafikdatalagring, datalagringsdirektivet, miljöpartiet, vänsterpartiet, bodström, bodströmsamhället, piratpartiet, privatliv

Nyheten som Hax och Christian förutspått kom precis: Sverige döms i EU-domstolen för att inte ännu ha implementerat datalagringsdirektivet, alltså det direktiv som Thomas Bodström drev igenom i EU som säger att all vår kommunikation ska loggas. Vem som pratade med vem, när, hur, varifrån. Våra mobiltelefoner blir statliga spårsändare och alla våra internetuppkopplingar ska registreras. Allt i syftet att uttryckligen använda det mot oss själva.

Följderna är uppenbara: människor tystnar. Självcensuren blir norm och inte undantag. När man vet att allt man gör registreras, så ändrar det människors beteende. I en undersökning i Tyskland har över hälften ändrat sitt beteende till att sluta ringa känsliga samtal, och en stor andel har uttryckligen redan låtit bli att göra det.

Varför vill både röda och blå blocket skapa ett samhälle där vi inte vågar ringa till psykologer och drogberoendehjälplinjer för att samtalet kan komma att användas mot oss? Förstår de ens att det är exakt det som de gör?

Skivindustrin har förstås redan varit framme och krävt självständig tillgång till datat från övervakningen och registreringen. Tanken svindlar: en privat industri har mage nog att begära listor över vilka medborgare som har haft kontakt med vilka. Och varifrån. Spårsändardata på alla medborgare.

Det påstås ibland att lagförslaget “inte är färdigt”. Det är en ren lögn. Sedan i somras finns det ett helt färdigskrivet lagförslag (läckt till WikiLeaks, original här eftersom WikiLeaks är nere) — men det har meddelats att det kommer att dröja förbi valet med att sätta en signatur på det färdigskrivna papperet och skicka till Lagrådet. Gissa varför?

Både regeringen och oppositionen är oacceptabelt fega när det gäller att försvara medborgarnas grundläggande rättigheter.

Det här är storskaliga medborgarrättskränkningar som inte är acceptabla eller proportionerliga i en demokratisk stat. Och det räcker faktiskt att säga exakt det, en enda gång, så faller hela direktivet. Men man måste säga det till rätt instans.

Man behöver säga det till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det är de som är Europas vakthund mot den här sortens kränkande lagar, och både EU och Sverige har förbundit sig att följa dess utslag. Så sent som i december kom det ett utslag mot Storbritannien om en långt mindre härva där Storbritannien godtyckligt hade DNA-registrerat personer som bara varit misstänkta för småbrott, något som förklarades vara ett olagligt ingrepp i privatlivet enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Datalagringsdirektivet skulle fällas med stora timmerbrak.

Men både regeringen och oppositionen låter bli att göra exakt den lilla enkla åtgärden. Att skicka ett papper för att värna om medborgarnas mest grundläggande friheter. I stället så inför man datalagring på stor skala, och inte bara det: man väljer att registrera mer än vad datalagringsdirektivet kräver som miniminivå. Då går det verkligen inte att gömma sig bakom något längre — då har man visat var den politiska viljan faktiskt ligger.

Datalagringsdirektivet är en styggelse, en katastrof för mänskliga rättigheter, en skamfläck på Europas upplysningstradition som Sverige har allt att vinna på att fetvägra och sätta stopp för. Men Ask bara slirar. Och Bodström? Tja, det var ju han som var arkitekten bakom direktivet.

Piratpartiet behövs för något så självklart som att människor ska våga ringa en psykolog utan rädsla för att staten någon gång i framtiden ska använda det mot dem. Det är ett katastrofalt underbetyg till de andra riksdagspartierna.

Precis samma sak sade vi för övrigt redan i vårt valmanifest 2006. De två första meningarna på sjökortet för Skyddat Privatliv var då “Datalagringsdirektivet ska inte implementeras i Sverige, eftersom det strider mot Regeringsformen 2 kap, 6 § och Artikel 8 punkt 1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Regering och riksdag ska deklarera detta som sin mening“. Det gäller fortfarande.

Ask försöker vara tyst och inte prata om massregistreringen som ligger färdigskriven. Bodström försöker vara tyst och inte prata om massregistreringen. Just därför måste vi göra det. I tusental. Vi vet hur man gör, vi har gjort det förut.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, massregistrering, piratpartiet, beatrice ask, thomas bodström

Brokep / Peter Sunde har ett intressant projekt som går ut på att tillverka stark, avlyssningssäker kryptering åt alla på en hobbybudget. Detta skulle vara ett effektivt sätt att kringgå och tillintetgöra alla ambitioner som FRA och regeringen haft att massavlyssna all svensk kommunikation.

Reaktionerna lät inte vänta på sig, och den intressantaste kom från journalisten Andreas Ekström, som menade att det var odemokratiskt att ens kringgå lagen om allmän avlyssning. Det finns många problem med det resonemanget, som andra har lyft fram väldigt förtjänstfullt, och särskilt kommentarsfältet hos Ekström själv är väldigt läsvärt.

De uppenbara problemen är förstås att det aldrig är olagligt att kringgå en lag, och inte heller odemokratiskt att välja att bryta mot den. Många har filosoferat väldigt förtjänstfullt: Skivad lime stolpar upp 10 punkter för varför det inte bara är önskvärt utan direkt nödvändigt att bryta mot omoraliska lagar, Göran Widham passar på att leka “FRA-leken” efter en idé av allas vår JRL, och Opassande filosoferar väldigt tänkvärt kring att det skapas en kultur av att kringgå lagen, att det normala och kulturnominella blir att vara en brottsling.

Allt detta är mycket tänkvärt och läsvärt, så jag vill verkligen rekommendera att följa länkarna.

Sedan tänkte jag bidra med en egen tanke: det är människor som stiftar lagar, och det finns gott om människor som tänker som Andreas Ekström, alltså att den som ens försöker dölja något från staten är en ond människa. Ekström använder ordet “odemokratisk”, vilket är mycket starkt och gränsande till “terrorist”, men det finns ett stort antal människor som skulle nöja sig med att kalla sådana döljande människor för “kriminella”.

Väckarklockan här är alltså att åsikterna finns och publiceras — till och med av en journalist, som man verkligen tycker borde förstå värdet av källskydd och liknande mekanismer.

“Prata högt och tydligt in i blomman, tack.”

Inom Piratpartiet har vi ofta pratat om att nästa logiska steg, då staten har börjat övervaka allt och alla och medborgarna har svarat med att kryptera och ta saker utanför statens hörhåll, ja, då blir nästa logiska steg att det blir förbjudet att ens försöka dölja något. Här och nu publicerades den första seriösa yttringen åt det hållet: det finns människor som tycker så här. Och det är människor av samma sorts kött och blod som stiftar lagar — som skriver ner sina åsikter i lagboken.

Vissa tecken har vi sett tidigare — till exempel förslag att det ska vara olagligt att prata något annat än svenska i skolor, så att lärarna ska förstå vad som sägs mellan eleverna. Det är ett utslag av precis samma fenomen och är närmast identiskt med FRA-kramandet:

- För att kunna upprätthålla ordningen måste läraren förstå vad eleverna säger till varandra, säger hon [kommunalrådet Ewa Bertz] till Sydsvenskan.

Men det är inte olagligt för någon att vare sig prata navajospråk eller att kryptera sin förbindelse, även om det innebär samma sak för staten: att det blir svårare att kränka medborgares privatliv. (Just det där är f.ö. ett bra argument nästa gång någon ifrågasätter rätten att kryptera: “Får man prata ett annat språk än svenska, då? Vad är skillnaden, om effekten är att den som avlyssnar inte förstår vad som sägs och skrivs?”.)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om privatliv, Andreas Ekström, Peter Sunde, FRA, informationspolitik, medborgarrätt, krypto, kryptering

STORBRITANNIEN. Nyligen föll en dom i Europadomstolen mot Storbritannien. Landet har, liksom Sverige, lagar som tillåter permanent DNA-registrering av människor som bara varit misstänkta för brott.

Europadomstolen, som dömer i fall om mänskliga rättigheter, sade med extrem tydlighet att detta är ett brott mot Europakonventionen:

126.  Accordingly, there has been a violation of Article 8 of the Convention in the present case.

Sedan Bodström var lös i regeringen förra gången, så finns samma lagar i Sverige. Människor som är misstänkta för brott där fängelse finns med i straffskalan DNA-registreras idag permanent och rutinmässigt. Europadomstolen anmärkte särskilt på detta förfarande i Storbritannien:

119.  In this respect, the Court is struck by the blanket and indiscriminate nature of the power of retention in England and Wales. The material may be retained irrespective of the nature or gravity of the offence with which the individual was originally suspected or of the age of the suspected offender [...] which includes minor or non-imprisonable offences. [...]

Eftersom Europakonventionen om mänskliga rättigheter är en del av svensk grundlag, är det nu klarlagt att detta förfarande är grundlagsstridigt och att DNA-proven för icke-misstänkta, icke-dömda måste förstöras. Även om Europadomstolen tekniskt sett inte har sagt att exakt samma saker som gäller England också gäller Sverige, och därmed inte beordrat Sverige att förstöra DNA-databasen av icke-dömda, så är det just det — en teknikalitet.

Det kunde ju vara trevligt att inte bli dömda för att kränka mänskliga rättigheter för en gångs skull, utan att förekomma domstolen.

Hela debatten om att man ska genomsökas naken på flygplatser har tagit närmast absurda vändningar. Som Emma skriver; problemet är inte att genomsökas eller att ses naken, utan att det förutsätts att man inte har något att dölja över huvud taget.

Den här debatten hade inte kunnat finnas på 70-talet — och då var nakenhet något fullständigt naturligt jämfört med idag, och det var dessutom mitt under IB-affärens briserande. (Hade IB-affären blivit mer än en notis idag?)

Men vad som gör det hela än mer barockt är att individer under 18 år inte får scannas på grund av barnpornografilagar. Det gör det hela totalt absurt och visar på två verklighetsfrämmande utvecklingar på samma gång.

Barnröntgenbild från pediatrisk klinik. Barnporrklassad snart?

Barnporrlagarna kom till för att — rätteligen — skydda barn från våldsamma sexuella övergrepp, och dokumentationen därav. Någonstans gled det över på att bara nakenhet, eller till och med lättkläddhet, och fotografering i smyg av detta, kunde vara ett sådant våldsamt övergrepp i lagens mening. Och nu detta? Finns det någon som rimligen kan betrakta scanbilden ovan som pornografisk av alla möjliga tolkningar, och hur mycket behöver man inte få huvudet undersökt då?

Det är nu bara en tidsfråga innan medicinska röntgenbilder av individer under 18 klassas som barnpornografi. Samtidigt fortsätter kameror att monteras i klädbutikers omklädningsrum. Det är bara en tidsfråga innan butiker följer nya barnpornografilagar genom att förbjuda folk under 18 att handla.

(Att fotograferas naken för att staten ska kunna se att du inte döljer något är naturligtvis helt oacceptabelt. Det gör oss inte säkrare, tvärtom.)

Mitt i allt detta så fortsätter kameror att sättas upp, precis överallt. “For Your Security”.

2006 var det en nyhet om en kändis som hade ertappats med att ta narkotika på en toalett via kamerabilder. Diskussionen handlade om hur mycket artisten ångrade sig och hur dumt det var, och ingen ställde den uppenbara frågan: varför i helvete satt det en kamera på toaletten? Aftonbladet har till och med publicerat bilderna!

Varför är det, som Kent Persson (M) påpekar, bara PP som tar upp de här frågorna och hur verklighetsfrämmande staten beter sig? Och andra också, för den delen?

När det gäller flygplatser, så kan det faktiskt vara intressant att se hur israelerna uppför sig. Och då menar jag inte mot andra nationer — det kan jag skriva länge om i helt andra sammanhang än Piratpartiet — utan hur israeliska medborgare vägrar ta skit från sin egen stat. Israeler fetvägrar att acceptera att behandlas som boskap på flygplatser, “bara för att få lite säkerhet”. De gav ett klart besked till sin säkerhetstjänst att de får lösa säkerhetsbehoven på annat sätt.

Därför är det också intressant att följa upp hur israelerna har gjort. De följer Bruce Schneiers enkla men sanna talesätt; “den som har en teknisk lösning på ett socialt problem har antingen missförstått problemet eller lösningen.” De har inte en massa hightech-mumbojumbo och virtuell avklädning av alla medborgare — de gör något så revolutionerande som att prata med folk för att få säkerhet. “Hej“, säger de när någon kommer till flygplatsen, “hur mår du idag? Var reser du från?“.

Jaga brottslingar.

Skydda riket. (Mot “terrorism”, till exempel.)

Effektivisera myndigheterna.

Men faktum kvarstår, det vet vi inte minst från FRA – det spelar ingen roll vad syftet är, om konsekvensen är att staten skaffar sig information om alla medborgares privatliv.

En sådan lag som har gått debatten förbi heter kassaregisterlagen. Jag hade själv missat den om det inte vore för att Charlie på mitt favoritkafé L’Angolo svor visor och ramsor över den.

I all enkelhet så kräver staten att få tillgång till exakt allt som görs i varenda kassaapparat ute på krogar och serveringar. Alla felslag, alla kortdragningar, alla belopp, rätter, drinkar, allt.

Syftet är i vanlig ordning att hindra skattefusk på krogen. Det låter ju bra.

Men konsekvensen är att staten vet om varenda öl jag tar efter jobbet, varenda tallrik med hjortköttbullar jag äter, varje Cosmo jag bjuder på, var och när, Så länge jag betalar med kort, åtminstone (namnet finns i magnetremsan på kreditkort, så det är en del av vad kassan läser). Eller har något stamkort. Eller något annat identifierande i kassan.

När lagen ska klubbas? Åh, det var länge sedan. Den 1 januari ska alla kassaapparater vara utbytta mot sådana som har svarta spionlådor.

Men var det ingen debatt?

Nej.

Ingen alls.

Det betraktades som en åtgärd för effektivare skatteindrivning. I vanlig ordning var konsekvenserna oväsentliga.

Men staten har faktiskt inte att göra med vad jag äter till middag. Hur lång tid tar det innan Folkhälsoinstitutet vill titta på det data, som Skatteverket har börjat samla in från krogarna? Eller kanske Vägverket, för att hitta människor som dricker osvenska mängder alkohol?

Det är dags att börja få tjänstemän att förstå att just deras verksamhet (i det här fallet skatteindrivning) faktiskt inte är viktigare än alla andra värden i hela samhället.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om bodströmsamhället, privatliv, informationspolitik, piratpartiet

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg.

Det här blev just en Piratpartifråga. Och vi kommer att rösta ner lagen.

Piratpartiet kommer inte att släppa igenom den här lagen, när vi sitter i riksdagen och den ska godkännas en andra gång. Människors rätt till ett privatliv och sin egen personliga utveckling, likväl som informationsfriheten, går långt före försök att förbjuda tonårssexualitet under falsk flagg.

Vi är naturligtvis inte blinda för att den nya tekniken också kan utnyttjas av verkliga sexualbrottslingar eller för att intima bilder kan spridas på ett sätt som kan skada den de avbildar. Men lösningen på de problemen är INTE att göra alla till brottslingar. Tvärtom.

Läs mer hos Anna.

UPPDATERAT: Läs även Hanne Kjöllers ledare i DN som i stort sett säger samma sak. Vinden kanske har vänt lite, när DN gör ett sådant ställningstagande.

Mitt tal igår på demonstrationen i Stockholm handlade om dimridåer. Jag ska försöka skriva ungefär vad jag sade här (jag skriver alltid bara stolpar till mina tal, så det här blir som talet skulle varit i skriftform, och inte presenterat som tal):

Det finns ett talesätt att det är lätt att se när en politiker ljuger: de rör på läpparna. När det gäller FRA-frågan, så har politikerna så till det yttersta ansträngt sig för att lägga ut dimridåer framför den egentliga frågan, för att debattera något helt annat än det som FRA-frågan gäller.

Den första dimridån är att det skulle gälla en “reglering” av FRAs verksamhet, och att en “reglerad” verksamhet är mycket bättre än en oreglerad. Då försöker man helt låtsas som om en oreglerad massavlyssning skulle vara laglig, vilket den naturligtvis inte är: det är brott mot post- och telehemligheten. Det är först när en myndighet har stöd i lagen för att bryta mot lagen, som myndigheten får göra det. Är det oreglerat, så är det olagligt.

Det är dessutom något som FRA har ägnat sig åt under många år. Det går att notera att detta kvalificerar som organiserad yrkeskriminalitet.

Genom att kalla det, som är en legalisering av yrkeskriminalitet för en reglering, så försöker man lägga ut en dimridå.

Den andra dimridån är att kalla massavlyssningen för signalspaning. Signalspaning är när man lyssnar på vad som motsvarar walkie-talkie-kommunikation mellan militära främmande förband, eller man analyserar radiovågor från främmande makts radiostationer. Att kalla en massavlyssning för signalspaning är att avsiktligt försöka blanda bort korten: “Ska Sverige inte ha signalspaning?”. Jo, det ska vi kanske. Det här en helt annat fråga. Varför blandar politikerna in signalspaning i den här frågan?

Den tredje dimridån är att avlyssningen bara gäller viss utvald kommunikation, som matchar vissa “sökbegrepp“. Men det är ingen som känner till vilka dessa sökbegrepp är, bara att FRA får all kommunikation och kan välja ut själva efter dessa magiska sökbegrepp. Det relevanta är vare sig vilka sökbegreppen är, eller att FRA bara analyserar vissa kommunikationer närmare. Det relevanta är att FRA får en kopia på all kommunikation i realtid och väljer ut viss civil kommunikation som intressant att analysera närmare. Det är FRA själva som står för sorteringen i intressant och ointressant.

Den fjärde dimridån ligger i att FRA bara skulle få använda vissa “trafikstråk” som en begränsning i FRAs makt. För det första sker denna begränsning av något som kallas för en domstol men inte är det (se den femte dimridån). För det andra, som Mark Klamberg påpekar, så är ett sådant “trafikstråk” såpass omfattande att det innebär att FRA som minimum kan avlyssna en miljon svenska hushåll åt gången. Som minimum. Det är inte en begränsning värd att tala om, och dessutom kvarstår grundproblemet: det är avlyssning av icke brottsmisstänkta medborgare som har rätt till ett privatliv.

Den femte dimridån är den så kallade “domstolen” som har upprättats. Det är vackert med domstolar. Rättssäkerhet och så. Man ska kunna lita på domstolar. Just den här domstolen består av en (1) person som står direkt underställd regeringen och där det inte finns någon insyn i arbetet över huvud taget. Då återstår bara en märketikett med ordet “domstol” över konstruktionen. En normal domstol är granskningsbar av medborgarna, är fristående från den politiska makten, har försvarare och åklagare, och — åtminstone i Sverige — har alltid flera personer som dömer. I Sverige är det fem. Att kalla det här för en domstol är ett hån mot våra domstolar.

Och trots att aktivister konsekvent har sett igenom alla dessa dimridåer så fortsätter politikerna att påstå att allt ska bli bra om vi bara accepterar dimridåerna, och låtsas som om det regnar.

För vad är det som egentligen ska åstadkommas här?

Jo –

Regeringen vill ha rätten att avlyssna och registrera:

• Allt vi säger i telefon,
• allt vi gör på nätet,
• våra sexuella preferenser,
• vilka fackföreningar vi är med i, och
• våra politiska åsikter.

Dessutom vill de kunna byta den här informationen med främmande makt. Varför då?, kan man fråga sig. Det går ett envist rykte om att byteshandeln är i utbyte mot ett paragraf-fem-skydd i Nato; alltså att vi i praktiken är med i Nato, och att regeringen betalar för medlemskapet med våra civila privatliv.

När jag hör orden “en regering som registrerar fackförbundsmedlemskapen hos sin befolkning”, så tänker jag inte på Sverige. Ändå är det exakt detta som sker nu.

Den här lagen lades fram av Socialdemokraterna under den förra regeringen, av dåvarande försvarsminister Leni Björklund. Thomas Bodström har varit mycket tydlig med att S vill ha lagen (han pratar i vi-form och berömmer den). Den drivs nu igenom av Alliansen. Jag vill instämma med det som Jakop Dalunde sade nyss: de här människorna är våra blivande kollegor. Vi måste ge dem stöd att göra rätt. Vi måste hjälpa dem att faktiskt skydda medborgarrätterna, för de kan inte vara våra fiender när vi ska samarbeta med dem.

När det gäller myndigheten FRA, däremot, så kan den inte finnas kvar. Den ska avvecklas, bommas igen och läggas ner och ersättas med ingenting alls. En myndighet som så konsekvent lyckas bryta mot lagen och sedan få speciallagar stiftade för sig har förbrukat allt förtroende.

Om politikerna i riksdagen inte gör rätt nu, så återstår bara att byta ut dem nästa år. Det är också vår rättighet och skyldighet. Jag hör många här i leden som tänker kandidera till riksdagen. Jag hoppas att jag får tillfälle att samarbeta med er nästa höst under era egna partifärger för att riva upp den här massavlyssningen och andra människorättsbrott, och det oavsett färgen på den partifana som ni kandiderar under. Det här är inte en vänster-högerfråga: det är en fråga om grundläggande medborgarrätter.

Vi ska riva upp, göra om, och göra rätt.

Jag vill dessutom ge en extra eloge till Jakop Dalunde som demonstrerade remixkultur i praktiken genom att ta sin kollega Fredrik Frangeurs tal, kredda honom som källa, och sedan göra små ändringar. Briljant.

Andra som skriver om tre dagar till FRA och om demonstrationen: Opassande, Jimmy Callin, Jacob Dexe som pratar om självcensur, Mark Klamberg som lyfter upp en intressant kommentar hos Opassande, Christian Engström som har bilder från demon i Stockholm, och Hax som pratar om behovet av att kampanja mot riksdagen nu. Och många andra, i vanlig ordning.

Missa inte heller Anaïs idag om Affären Brokep.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, demonstration, aktivism, privatliv, piratpartiet

Idag är det fem dagar kvar tills riksdagen har sista chansen att riva upp massavlyssningen. För det är inte lede fi som ska spioneras på, det är vanliga svenskar.

Den 23 juli förra året skrev jag om att Därför ska FRA läggas ned, igen. De hymlar inte ens med att de har använt sina avlyssningsresurser till helt reguljär polisiär spaning — faktum är att de är mycket tydliga med att de spanar åt polisen, regeringen och militären.

Avlyssnar hela svenska folket utan urskiljning, alltså, för att försöka få något intressant att fastna.

Varför, frågar jag mig, anser regeringen att den har rätt att utföra spaning för att registrera medborgares sexuella preferenser? Och att sådan data kan gå på export till andra länder?

FRA har förbrukat allt förtroende, och måste läggas ner, bommas igen, avvecklas och ersättas med ingenting alls. En myndighet som ägnar sig åt så systematisk kriminalitet och dessutom lyckas få lagar specialskrivna för sig ska helt elimineras, och Riksdagen bör lämna en polisanmälan direkt till Rikspolischefen om den systematiska yrkeskriminalitet som pågått. De ansvariga behöver lagföras.

Plan A är att bomma igen avlyssningsmyndigheten FRA. Det finns ingen plan B.

Andra som räknar ner: Mikael Nilsson, Opassande, Mark Klamberg, Farmor Gun, Satmaran och många andra.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om privatliv, informationspolitik, FRA, yrkeskriminalitet

Idag är det sex dagar kvar och jag tänkte prata om en av de vanligaste myterna kring FRA, att det handlar om signalspaning. Det här handlar om något helt annat.

Att fråga om vi ska ha signalspaning i FRA-debatten är ohederligt. Debatten handlar om huruvida vi ska ha massavlyssning.

Vad är signalspaning?

Jag vet vad signalspaning är, eftersom jag jobbade med bl.a. det i lumpen (och faktiskt var så bra att FRA försökte rekrytera mig). Signalspaning innebär två saker: dels att man lyssnar på öppet utsänd rundradio på kortvåg, och hör främmande militära förband kommunicera med varandra; dels att man lyssnar på hur tekniska system kommunicerar med varandra. Nyckeln är att vem som helst kan lyssna, eftersom det är rundstrålad radio.

Det är också därför det inte funnits något behov eller någon möjlighet att förbjuda vem som helst från att lyssna på det. FRA har alltså agerat i ett lagrum som är helt baserat på att de gör saker, som vem som helst kan göra, men att de har massiv expertis i att göra något som alla kan göra. Det är naturligtvis helt i sin ordning.

Massavlyssningen börjar

Sedan började telefonsamtal förmedlas över satellit. FRA insåg direkt att detta är radiovågor, och ställde upp egna satellitmotttagare bredvid de ordinarie, så att de kunde avlyssna alla telefonsamtal som gick över satellit. Senare skedde samma sak med radiolänkar. I detta så bröt man tydligt mot förtroligheten i kommunikation: nyckeln till post- och telehemligheten är att den som kommunicerar ska veta om förtrolighet kan förväntas. När jag ringer med telefoner vet jag att jag kan förvänta mig att post- och telehemligheten gäller, något som inte är fallet när jag skriver på Twitter eller på kortvågsradio.

Detta var FRA medvetna om, och struntade i.

Vi har spanat på satellit sedan 1976. Det bryter mot Europakonventionen och Sveriges grundlag.

– Anders Wik, dåvarande överdirektör för FRA

Det är värt att notera att detta innebär organiserad storskalig yrkeskriminalitet.

Massavlyssningen försöker utökas

Sedan började alltså FRA klaga på att den olagliga massavlyssningen inte var tillräcklig, utan att saker flyttade till kabel, som de absolut inte hade något lagstöd för att avlyssna.

Finns det inget lagstöd, så är det olagligt, rakt av. Det är ungefär som om man skulle prata om “behovet av att reglera polisens övervåld eftersom det är oreglerat idag”, och då helt ignorera att det faktum att det är oreglerat med automatik betyder att det är olagligt. Man döljer, i en tjock dimma av retorik, det faktum att “reglera” betyder “legalisera”.

Så eftersom FRA tidigare har sysslat med signalspaning, så tar de sig friheten att kalla allt de sysslar med för signalspaning, så att det ska låta legitimt. “Sveriges signalspaningsmyndighet”, kallar de sig. Men det som föreslås i FRA-lagen är inte signalspaning. Det är massavlyssning. Ja, mer än massavlyssning, faktiskt: det är inte avlyssning av många, det är avlyssning av alla. Det är en allmän avlyssning.

Min viktigaste poäng med just det här inlägget är att inte gå på finten om att det handlar om signalspaning. Debatten handlar om allmän avlyssning. Signalspaning är något annat.

Jag skrev ett annat inlägg på samma tema den 14 juli förra året.

Andra som skriver om FRA idag: Mikael Nilsson om “domstolen” (missa inte hans tidigare artiklar om kontrollfunktioner och teknikneutralitet), Klamberg om positiva gammelmedieexempel, Opassande, Otyg om terrorism som skenmotivering, Hax, Lake, Anders Widén om vad regeringen döljer och att FRA inte garanterar något över huvud taget, Leo om integritetskrisen och om att socialdemokraterna vill ha en massavlyssnande FRA-lag, fast lite annorlunda, komplett med citat i “vi”-form från Bodström

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, privatliv, yrkeskriminalitet, piratpartiet

Den första reservationen, den som jag skrev om nyss, den är perfekt. “Riv upp skiten”, säger den.

Den andra reservationen säger precis det som inte fick komma till riksdagens kammare: “avslå propositionen och säg att riksdagen tycker att regeringen borde göra något”. Det är motion Fö7, här kallad “snömos”.

För vad kommer att hända nu?

Först kommer de två reservationerna att ställas mot varandra. Då kommer majoriteten, alltså alliansen, att rösta för att reservationen Snömos ställs mot propositionen. Då faller den enda vettiga reservationen som skulle — kanske — skulle kunna få åtta folkhjältealliansledamöter att rösta gult, så att FRA-lagen rivs upp. De kommer inte ens att få chansen att rösta för att FRA-lagen rivs upp. De kommer bara att få välja mellan att å ena handen behålla FRA-lagen från förra sommaren och ge en tillsägelse till regeringen, eller att å andra handen skapa en FRA-lag från förra sommaren med nytt tingeltangel.

Fan i jävlars helvete. Med det här är spelet för att försöka hindra FRAs massavlyssning i stort sett förlorat, och oppositionen kan slå sig för bröstet och hävda att regeringen har bollen, i ett fult politiskt fasadspel, när de i själva verket har lämnat över den rakt i handen med ett leende och blink på ena ögat.

Fan, fan, fan. Just nu är jag skitförbannad. Oppositionen — s, v och mp i samråd — såg just till att FRA-lagen tar effekt och att kablarna kopplas in, och att vi inte kommer att få någon chans att hitta åtta alliansledamöter som avstår.

UPPDATERING 1: Struket för tillfället. Jag får indikationer på att jag missuppfattat något. Jag får mer information just nu. Jag hoppas att jag missuppfattat något.

UPPDATERING: Det jag skrev här var lyckligtvis helt fel, men jag lämnar det publicerat som referens (what goes on the net, stays on the net). De två reservationerna handlar om två olika punkter i Försvarsutskottets beredning. Vi är fortfarande på banan.

Jag antar att voteringsordningen då kommer att bereda de två punkterna var för sig, och ställa reservation mot utskottets förslag.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, privatliv, oppositionen

Det handlade om att reservationen måste innehålla skrivningen “riksdagen beslutar att lagen X ska rivas upp” eller motsvarande. Det fanns en motion som var skriven i somras gemensamt från opposition som i stället innehöll formuleringen “riksdagen talar om för regeringen att riksdagen tycker att regeringen borde återkomma med ett förslag om att riva upp”. Det skulle inte dugit.

Nu visar det sig att oppositionen har tagit till sig detta (strålande!) och lämnar helt rätt reservation. I dokumentet står att läsa följande som reservationsyrkande (min fetstil):

Riksdagen
a) antar reservanternas lagförslag i bilaga 3 till lag om upphävande av lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet,
b) beslutar att 6 kap. 19 a § och 6 kap. 21 § 3 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska upphöra att gälla vid utgången av november 2009,
c) beslutar att 2 § andra stycket andra meningen lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet ska upphöra att gälla vid utgången av november 2009
samt
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att omedelbart tillsätta en parlamentarisk utredning om utformningen av en ny lagstiftning om signalspaning. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2008/09:Ju379 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 68,
2008/09:Fö7 av Mona Sahlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 5,
2008/09:Fö257 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 1,
2008/09:Fö269 av Peter Eriksson m.fl. (mp, s) yrkandena 1–4 och
2008/09:Fö293 av Anders Karlsson m.fl. (s) yrkande 15,
bifaller delvis motionerna
2008/09:Fö7 av Mona Sahlin m.fl. (s, v, mp) yrkandena 2–4 och
2008/09:Fö257 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 2 och 3 samt
avslår motion
2008/09:Fö257 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 4.

Nu återstår att hitta åtta hjältar i Alliansen som röstar gult.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, privatliv, åtta hjältar

Jag: Borde inte Sverige rusta upp sitt försvar ordentligt [blaj blaj blaj blaj som är ett totalt villospår]? Eller borde vi gå med i Nato fullt ut, och inte bara förlita oss på den paragraf-fem-garanti vi fått genom att förse USA med signalspaningsdata från FRA?
Jan Björklund: Sverige hör hemma i västvärlden. Jag menar att vi långsiktigt hör hemma i NATO-kretsen. Vi borde bli medlem.

Jan kommenterar inte det senare, kursiva.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Nato, paragraf 5, FRA, massavlyssning, privatliv, Jan Björklund