Men för H (som i HHHHH)!

Man mår ju illa. Nu åker jag nästan aldrig tåg men det blir ingen leg där för mig!

Tidningsartikeln

http://sydsvenskan.se/lund/article554246/Forsvunnen-student-tros-vara-i-Stockholm.html

Polislagen

https://lagen.nu/1984:387

Om du kommer till tåget, och har din biljett med dig, men du har glömt ditt ID-kort (du kanske lånade ut det till din hustru, för att hon skulle hämta ut någon försändelse på posten – det har hänt mig), vad händer då? DU har en legitim biljett somdu har betalat för, men du har inget ID-kort, och kan inte syrka att biljetten är din. Blir du avkastad från tåget då? Om du blir det, tycker du att det är O.K.?

Alltså än värre än SJ.

http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=15340

De finns redan. De kallas mobiler.

Att man inte ska behöva legitimera sig vid ett kontantköp är självklart, att man på något sätt legitmerar sig vid ett kontoköp är även det självklart.

Dock så sker inte denna legitimering mellan köpare och säljare, utan det är en legitimering mellan köpare och bank/kreditgivare där säljaren endast är förmedlare av informationen. Ergo.–Jag som köpare säjer till säljaren att jag vill betala via nån (bank, kontokortsföretag, paypal, sms via min teleoperatör osv osv osv), säljaren kollar med denna “nån” om det finns täckning, “nån” säger okej, köpet kan genomföras.

De uppgifter som jag ger ifrån mig är alltså ämnade min kreditgivare, inte säljaren, och den säljare som tror sig ha rätt att registrera dessa uppgifter tror fel. SJ (eller vem säljaren nu är) har alltså inte per automatik rätten att registrera att jag köpt ditten och datten. Och säljaren har inte heller per automatik rätten att sätta nyttjanderätten av vad jag köpt till min person.

Visst, det finns undatag–men att jag köper en biljett (må så vara en bussbiljett, tågbiljett, konsertbiljett) och väljer att betala via bankkort/kontokort (oavsett om köpet sker online eller i butik) ger inte säljaren rätten att registrera mina personuppgifter till köpet.

Inte ens att de behöver en leveransadress för ett köp via nätet ger dem denna rättighet. Än mindre har de rätten att bestämma att det som jag köpt endast för användas av mig.

Om så inte står i avtalet och jag godkänt avtalet vill säga. Att sedan ett (fiktivt) avtal mellan (exempelvis) Cdon och deras nätkunder som säger att cd-skivan de köpt endast får användas av den som registrerats för köpet och att denna registrering för alltid kommer att finnas sökbar både gällande vem som köpt en viss cd och vilka cd-skivor som just du köpt är ett klart brott mot avtalsvillkorslagen och PUL, men sådant kan bestridas i efterhand om det inte är självreglerande/datainspektionen säger ifrån.

I detta fallet så verkar SJ inte vilja självreglera och än så länge så har inte datainspektionen sagt sitt, men jag ställer mig faktiskt skeptiskt till att detta får fortgå.

Det intressanta var att SJs informationschef sa att en orsak till detta oxå är att SJ vill kunna nå kunderna med meddelanden. !!!!!!

Du kan betala med kontanter.
Du kan betala och sedan ge bort biljetten till en utlänning (kanske rent av till en muslim…)

Att legitimera sig om man betalar med kreditkort är ju en annan sak. Även om även dessa uppgifter sparas de också. Men det är inte nödvändigt att ha “personliga biljetter” alls. Det är bara ett bevis för att SJ har ett arbetssätt som härstammar från James Watsons tid även om de på den tiden inte behövde personliga biljetter.

En lustifikation:
När jag i Indien för en tio år sedan skulle åka tåg så fick jag fylla i en blankett “Application” med alla möjliga uppgifter för att kunna få köpa en biljett. Som tur var för mig så “beviljades jag ett tillstånd”

SJ har väl varit på studieresa…