if question == “Hur ska ni se till att artisterna får betalt?”:
raise QuestionOutOfBoundsException

Hampus Eckermans senaste bloggpost: Flygbomba somalia för att få slut på pirateriet?

Sover aldrig karln? Tänker innan han skriver gör han i alla fall inte….

Piratpartiet står för vissa åsikter som går att kompromissa fram och tíllbaka. Det är inget svartvitt. Upphovsrätt? Ska den vara en persons liv, 70 år efter hans död eller bara fem år? Det är en subjektiv fråga där man väger argument för eller emot och sedan väljer ett alternativ.

Ska gratis fildelning av upphovsrättsskyddat material vara tillåtet eller ej i kommersiella syften? Redan där har vi ett problem med vad som är kommersiellt. Uppenbart är att de på TPB har en inkomst från verksamheten, oavsett hur liten. Alltså är det kommersiellt? Ska de förbjudas eller ej? Om nu låtskrivare kan bli av med sin inkomst (de har inte inkomster från konserter), anser vi att verksamheten är viktig nog att kanske få statligt stöd på något vis? Och kan det gälla författare?

Det är inte svartvitt. Det är gråskalor som debatteras. Och PP säger bara att de inte vill svara på marknadsekonomiska frågor därför att de är emot planekonomi. Total förvrirring.

Om PP väljer att se saker och ting svartvitt är de fanatiker. Inte resonerande människor.

Hampus Eckermans senaste bloggpost: Flygbomba somalia för att få slut på pirateriet?

Sony gjorde det med CBS Music 1987, när Sony vart stämmda i tid och otid av CBS Music och kompisarna i RIAA.

http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=940DE6DE1339F93BA2575AC0A96E948260&sec=&spon=&pagewanted=4

Anti-DAT lobbying;
http://en.wikipedia.org/wiki/Digital_Audio_Tape

Sony hade tagit fram ersättaren till kompkatkassetten, den s.k DAT-bandspelaren som var den första digital konsumentbandspelaren, och som man kunde kopiera digitalt med. CBS Music med kompisarna i RIAA menade att den kunde användas till att piratkopiera CD-skivor och krävde att spärrar mot digital kopiering infördes.

Det bråket försenade introduktionen av DAT-bandspelaren, och gjorde att den aldrig blev den succe man hade förväntat sig.

Bl.a den dåvarande senatorn Al Gore var den som ställde sig bakom “Digital Audio Recorder Copycode Act of 1987″ som skulle omöjliggöra både digital och analog kopiering på DAT-bandspelare.

TILLBAKA TILL NUTIDEN:

En intressant artikel publicerades häromdagen av Ed Black, som är president och CEO på Computer & Communications Industry Association;

“Opinion: Obama should change U.S. policy on intellectual property”
http://www.mercurynews.com/ci_11170951

I sak har dock de båda påståendena samma innebörd, nämligen att 1+1 är 2, och den matematiker som är villig att kompromissa och förhandla upp värdet av 1+1 till 3 utan att ändra på några axiom är inte ödmjuk, utan bara oärlig.

Visst kan man komma längre i diskussionen med en ödmjuk samtalston än med en arrogant dito, men det innebär inte att man behöver ge avkall på sin övertygelse i sakfrågan, utan man får försöka formulera sig på ett sätt som motparten förstår. När man då i stället möts av syrliga insinuationer om en dold agenda (typ “gratis är gott”), så är det lätt hänt att man går i försvarsställning och upprepar sitt ursprungliga påstående för att visa att man inte låtit sig rubbas i sin övertygelse. Därmed är diskussionen låst.

Jag har hamnat i den här situationen många gånger när jag deltagit i diskussioner i elektroniska fora, och ofta har jag då försökt reparera skadan genom att hälla ännu fler argument och ord över motparten, men det har sällan eller aldrig hjälpt. Jag tror att jag förstår varför; jag orkar själv inte läsa skärmsidor med text av någon vars åsikter jag redan “vet” att jag inte delar. Därför är min reaktion numera att snarast möjligt avbryta en urspårad diskussion, och utan kommentar gå någon annanstans. Nesan att inte få sista ordet i diskussionen bleknar i jämförelse med nesan att inte få sista ordet i samma diskussion tio meningslösa debattinlägg senare.

Visst finns det färdiga webbsidor som förklarar diverse ovanliga ord. Själv föredrar jag den japanska varianten, eftersom den är lättare att uttala: Mu.

Uppgiften att färglägga mina svart-vita påståenden ovan, utan att sakinnehållet ändras, lämnas härmed som en nyanseringsövning åt läsaren.

Marxcitatet jag lånat några gånger från förordet till “18 Brumaire”:

“Traditionen från alla döda släktled trycker som en mara på de levandes hjärna. Och just då dessa tycks vara i färd med att omforma sig själva och tingen, att skapa något som man hittills aldrig skådat, just i sådana revolutionära krisepoker besvär de ängsligt gångna tiders andar att komma till sin hjälp, lånar deras namn, kampparoller, kostymering för att i denna gamla ärevördiga förklädnad och med detta lånade språk uppföra de nya världshistoriska scenerna”

Väldigt intressant att tanken på mu/wu dök upp hos mig vid första läsningen av artikeln, redan innan jag såg kommentarerna…

Håller med om att just “mu” har sin poäng. Ett riktigt rå-bröl låter som helt i linjen med ordets betydelse, en snabb chock som underbygger orimligheten i frågan.

En annan aspekt vore om man lyckas få till ett svagt muande tillsammans med den där frågande, tomma blicken som man ibland tillskriver en ko…

Man kan ju annars hoppas på detta kan ha en viss avdramatiserande komisk effekt =) Vidare kan man ju koppla till grekiskans μ om man vill ha symbol till detta.

Annars börjar jag gilla tanken på {}, vilken nog har att göra med min bakgrund inom teoretisk fysik och matematik, man kan inte underskatta den solida nyttan av den tomma mängden…

Vidare kan detta tyckas vara ett “drygt” sätt att förhålla sig till olika typer av ställda frågor, men samtidigt kan man fundera på om det inte är “drygt” att avkräva ett svar på en omöjlig fråga. Om två helt disjunkta förhållningssätt går ihop för an diskussion kan endast ett icke existerande svar komma ur diskussionen.

Ett talande exempel är ju diskussionen kring om (privat)kopiering skulle vara stöld. Juridiskt sett är inte denna typ av kopiering stöld. Folkligt sett är inte heller kopiering stöld. Ändå envisas vissa med att definiera kopiering som stöld och när det då kommer en fråga i stil med “Skulle du sno en … i en butik?”, med syftning på kopiering, kan rimligtvis inte ett svar annat än mu ( {} ) lämnas om man väljer att hålla sig till den gängse definitionen av stöld, dvs att fysiskt beröva ett föremål från någon.

Man bör ju ha detta med sig även åt “andra hållet”, själv tycker jag exempelvis att resultatet av en väl implementerad komprimeringsalgoritm i allra högsta grad uppnår verkshöjd på en utsökt abstrakt estetisk nivå, men jag är inte så naiv att jag kan hoppas på att få denna term omdefinierad efter mina önskningar. Inga begrepp kan hoppas på att ha en absolut innebörd, när man tänker på det kan inte ens begreppet “begrepp” tillskrivas en absolut mening. Därmed inte sagt att man inte kan sätta en ribba på vad ett begrepp kan tänkas innebära för “folk” eller i ett visst sammanhang. Och i rimlighetens namn kan man inte säga att såväl kopiering i skepnad av stöld som mitt egna begrepp verkshöjd når över denna ribba.

puss och kram

Kanske inte, men vi som lever i den verkliga världen, den gamla världen, den värld som är nu och där det du kallar den förra generationen problembeskrivningar är verkliga vill ha svar på våra frågor. Jag tänker inte upprepa frågorna då jag ställt dem tidigare, bl a i kommentarer i din blogg. Det närmaste ett svar jag kommit var något totalt intetsägande om att ni inte är ett gammelparti som bestämmer vad medlemmarna ska tycka.

Behandla mig inte som en idiot. Vifta inte bort mig som en irriterande fluga. Jag är en av dem som har rösträtt, ni kan fortfarande vinna min röst – hade jag inte varit intresserad hade jag inte läst här.

MrArbocs senaste bloggpost: Pirat-tankar?