Det har varit en väldigt intressant debatt i bloggosfären de senaste 36 timmarna eller sÃ¥, även frÃ¥n människor jag respekterar väldigt högt, som jag läser som att pirater inte är resonabla och inte gÃ¥r att argumentera med. Det upplever jag som väldigt märkligt — som jag skrev i mitt förra inlägg, sÃ¥ är just respekt och ödmjukhet tvÃ¥ av vÃ¥ra nyckelvärden.
Jag tror att det har att göra med att vi kommer med nya idéer. Som Klara formulerar det, ett nytt konfliktperspektiv. Som statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker formulerar det, en ny politisk skiljelinje.
När man har flyttat sina referensramar till att inbegripa nya områden, som t.ex. en samhällskostnadsanalys av att upprätthålla upphovsrätten på dagens nivå, så går det inte att diskutera konflikten utan att inkludera de områdena, eftersom det är där konflikten står.
DÃ¥ pirater avkrävs pÃ¥ svar — och inte bara avkrävs svar, utan avkrävs svar som inte inbegriper de nya analyserna — sÃ¥ vägrar de helt enkelt. Det gÃ¥r inte att beskriva piraternas samhällsanalys uttryckt i förra generationens problembeskrivningar. Därför kan jag förstÃ¥ att det uppfattas som ett skyttegravskrig, där de tvÃ¥ sidorna vägrar att ens försöka kompromissa med varandra. Jag har till och med en slide med just ett illustrerande skyttegravskrig som en av de första i min vanligaste keynote.
Du kommer aldrig att få en pirat att svara på hur film- och skivbolag ska sälja skivor och film. Det är inte piraternas sak att svara på. Vi är inte förespråkare av planekonomi.
Du kommer aldrig att få en skivbolagsdirektör att prata om samhällskostnaden för upphovsrätten. De har inget intresse av att se den samhällskostnaden, och har ett aktivt intresse av att exkludera den från debatten.
Låt mig illustrera med ett exempel från när Miljöpartiet kom.
Föreställ dig att Björn Gillberg eller Birger Schlaug sitter i en debattpanel med, säg, chefen för Oljeindustriernas och Allmänna Nerskitarnas Kostymlobbyförbund, Gustav Larsson. Larsson kräver Gillberg och Schlaug pÃ¥ ett svar: “Ni aspirerar ju till lagstiftare! Oljeindustrierna är nÃ¥gra av Sveriges största arbetsgivare! Hur ska ni se till att oljeindustrin fortsätter att tjäna pengar? Det är ert ansvar som lagstiftare att se till att vi fortsätter att sälja olja och tjäna pengar!”.
…
För precis så som ovan låter debatten idag. Fast Gustav Larsson heter Lars Gustafsson och är chef för IFPI.
Utanför debatten står journalister och beklagar sig över att vare sig Björn Gillberg eller Birger Schlaug kunde ge tillfredsställande svar på chefens högst relevanta frågor, medan en liten och växande skara förstår att Gillberg och Schlaug kommer med nya värderingar, en ny samhällskostnadsanalys, en analys som inte haft plats i debatten tidigare.
Vad tror ni att Gillberg och Schlaug hade svarat? Förmodligen nÃ¥got i stil med “Ni ska inte tjäna pengar över huvud taget. Det finns ingen plats för er i ett samhälle som ligger alldeles runt hörnet.” Idag är det ett självklart svar i den politiska diskursen, men dÃ¥ hade de ett jätteproblem med folk som envisades med att avkräva dem pÃ¥ svar som inte var relevanta i den nya analysen de förde till bordet. DÃ¥ som nu kallades det för att inte ta ansvar — för att man vägrade svara pÃ¥ frÃ¥gor som bara var relevanta i gamla referensramar.
Det kommer att fortsätta vara ett skyttegravskrig sÃ¥ länge upphovsrättsindustrin vägrar att diskutera samhällskostnaden för dagens upphovsrätt och annan immaterialrätt. Det kommer att fortsätta vara ett skyttegravskrig sÃ¥ länge frÃ¥gan ställs som “Har artister och deras agenter rätt att kontrollera spridning av sina verk”, utan att lägga till den andra halvan av frÃ¥gan, “när konsekvenserna av det är att all privat kommunikation mÃ¥ste övervakas av privata industrier, och vi mÃ¥ste ge upp brevhemlighet, meddelarskydd och budbärarimmunitet?”.
Thomas Tvivlaren konstaterar att frågan är svartvit, så tillvida att det faktiskt inte finns något kompromissutrymme. Pirater kan inte diskutera frågan utan att inkludera sin samhällsanalys, och det vore förödande för upphovsrättsindustrin och dess politiska lakejer att inkludera piraternas samhällsanalys i sin egen retorik.
Även när det gäller medborgarrättsfrågorna är Piratpartiets politik svartvit. Antingen finns medborgarrätterna som absoluta principer, eller också finns de inte.
Sänd mina rötter regn är helt rätt ute när han konstaterar att det handlar om att skyttegravskritiken och ickekompromisskritiken handlar om att kritisera en ny rörelse med nya analyser. LouiseP konstaterar samma sak.
Det som bekymrar mig är att vi nu har blivit såpass dominerande i diskursen på bloggar att vi kan uppfattas som arroganta, respektkulturen till trots. Vi har annars hållit en väldigt ödmjuk profil och lägger alltid tid på att förklara för dem som visar sig villiga att lyssna.
DeepEd pratar om att Piratpartiet står inför ett vägval. Det tror jag inte, åtminstone inte i den betydelsen. Vår analys visar sig riktigare och riktigare. Däremot måste vi pirater inse att vi blivit så dominerande i diskursen på nätet, att underdogperspektivet inte längre är giltigt. Vi måste bli ännu ödmjukare och respektfullare när vi förklarar vilka nya analyser vi tar med oss till bordet, och inte minst, att det är det vi gör.
Jag ser inte piratrörelsens framtid som att den blir mer “resonabel”, alltsÃ¥ börjar kompromissa med sina underliggande analyser. Det gÃ¥r inte. Man kan kompromissa med sakpolitik och procentsatser, men inte med de underliggande analyserna. Jag ser istället piratrörelsens framtid som att fler och fler förstÃ¥r vad vi pratar om, förstÃ¥r den nya analysen vi kommer med, och att de som inte ens vill värdera analysen gradvis irrelevantiseras ur debatten, eftersom det inte gÃ¥r att diskutera frÃ¥gan utan att inkludera analysen. Det finns ingen som skulle diskutera miljöpolitik idag utan att göra det utifrÃ¥n ett miljöpolitikperspektiv — men pÃ¥ 80-talet avkrävdes miljöaktivisterna pÃ¥ svar av typen “hur ska oljebolagen fÃ¥ betalt?”.
Den frågan finns inte i dagens miljödebatt. Den är helt irrelevant för miljödebatten. Och så kommer det att bli med piratdebatten också.
För alla som faktiskt försökt förstå piraternas samhällsanalys har kommit fram till att den är korrekt. Precis som när alla tidigare stora rörelser kommit. Sex av åtta politiska ungdomsförbund håller med om att analysen stämmer, och de resterande två granskar den kritiskt just nu.
Men det finns alltid människor som skriver i termer av att kritisera förändrande rörelser. Andreas Ekström, en journalist jag inte hade hört talas om tidigare, krönikerar aggressivt om Christian och mig som Ian Wachtmeister och Bert Karlsson (de två personerna som grundade dagsländepartiet Ny Demokrati). Vi har det åtminstone enklare än Miljöpartiet. Där tog etablissemanget i från tårna och jämförde dem med Hitler.
[purpleline]
Pingat på Intressant. Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, immaterialrätt, fildelning, politik, ipred, fra, ny demokrati, miljöpartiet
Ska man tacka Sollentunahem får att du postar så mycket nu?
Tack hursomhelst.
Jag har hört att kineserna har ett ord, “Mu”, vilket betyder ungefär att “FrÃ¥gan är fel ställd” eller “Svaret är för stort för frÃ¥gan”.
Det är synd att vÃ¥ra motstÃ¥ndare inte pratar kinesiska, för det hade varit ett bra svar pÃ¥ merparten av frÃ¥gorna…
En annan anledning till att de inte fÃ¥r de svar de vill ha är att deras frÃ¥gor är laddade. De är antingen vridna för att bara “deras svar” ska verka rätt, eller är inte frÃ¥gor alls, utan en kamouflerad attack följd av ett frÃ¥getecken. Sättet att möta sÃ¥dant är inte att försöka svara, det är att peka ut de formella bristerna i frÃ¥gan.
Titta på den här listan över olika sådana fulargument och lär dig den. Den är ett grymt bra hjälpmedel för att skjuta ner sådana orena attacker. Bara låt bli att svara, och peka ut formfelet i motståndarens argument.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_fallacies
I Japan använder man “mu”, kineserna använder varianten “wu”, förövrigt ett väldigt bra och användbart begrepp som vi gott kan använda oss av mer i Sverige. Fast vi kan kanske hitta pÃ¥ ett eget namn? Själv tycker jag att om man kan hitta nÃ¥gonting relaterat till den tomma mängden, {}, skulle det passa dÃ¥ begreppet syftar pÃ¥ denna. Nackdelen med detta är dock att man mÃ¥ste ha funderat en stund över vad den tomma mängden innebär, vilket jag tror att mÃ¥nga inte har sÃ¥ man kanske helt enkelt kan ärva “wu” rakt av.
Ställ exempelvis frÃ¥gan “Har du slutat slÃ¥ din fru/man?”, vad du än svarar är du redan dömd, eller? Om du pÃ¥ nÃ¥got sätt belyser att ditt svar tillhör {} av förväntade svar, vilket är mer än legitimt dÃ¥ den tomma mängden är en delmängd till förväntade svar, räddar man sig inte bara ur situationen utan man emfaserar samtidigt ett nytt och korrekt synsätt kopplat till frÃ¥gan.
Tyvärr kan det vara väldigt svårt att förmedla detta vidare till någon som på förhand bestämt sig för att inte vilja förstå.
SÃ¥, vad är ett bra svar pÃ¥ frÃ¥gan “Hur ska Ni se till att artisterna fÃ¥r betalt?”? En kandidat är ett ljudligt och rappt “Wu!!” och jag förväntar mig se detta snart i debatten
En tanke som slog mig, begreppet wu är ju lite svÃ¥rt att använda som svar i exempelvis bloggsamanhang. Vore det inte bra med en websida som kort förklarar användningen av wu som sedan kan användas som en direkt referens om man vill kommentera ett blogginlägg, artikel eller dylikt med “wu” och en direktlänk till förklaringen. Sedan kan alla som hÃ¥ller med om att en logisk fadäs begÃ¥tts fylla pÃ¥ med ett eget kort och koncist “Wu!!”.
Om man inte är en stor fan av kinesiska kanske man helt enkelt kan använda symbolen för tomma mängden, {}, som svar. Kan vara nog så effektfullt i sin enkelhet om bara en referens till betydelsen lämnas.
Nå, det går inte att förena påståendet om att piratpartisters nyckelvärden är respekt och ödmjukhet (vilket de uppenbart inte är, även om du personligen skulle ha dem) med kommentaren att frågan är svartvit, så tillvida att det faktiskt inte finns något kompromissutrymme. De är direkta motsägelser.
Det senare uttalandet gör att arrogansen lyser fram tämligen kraftigt. Låter lite som sektvänstern brukade låta eller nyliberalerna numera.
Hampus Eckermans senaste bloggpost: Julstämning hos Motbilder: You’re a Mean One Mr. Grinch
Hampus: Hur menar du nu? I min erfarenhet, så går det utmärkt att ödmjukt och tålmodigt förklara att bara en av två ståndpunkter kan vara riktig, genom att peka på analyser, mätvärden, konsekvensbeskrivningar och liknande?
I din värld måhända. I min värld går det inte att påstå att man är ödmjuk om man säger att hela frågan är svartvit och den egna sidan har rätt och den andra fel. Särskilt i en fråga som i praktiken är subjektiv då olika folk drabbas olika . Författare, låtskrivare, artister, förlagschefer, etc. Och då det finns flera paralella perspektiv som alla bidrar till helheten, inte ett enda perspektiv som ska ses som den enda vägen.
Hampus Eckermans senaste bloggpost: Julstämning hos Motbilder: You’re a Mean One Mr. Grinch
Det börjar brännas nu.
* Vi skall in i EU.
* Vi skall in i riksdagen.
* Vi skall kämpa för medborgarrätten.
Shunyata: Tackar för kursen i asiatiska språk, jag ber om ursäkt för att jag missrepresenterat dem (och skyller på Pirsig, det var i en av hans böcker jag läste det).
Jag tror dock vi har ett uttryck i svenskan redan: “Vad i helvete var det för en jävla puckofrÃ¥ga?”.
Om vi ska låna ord så tycker jag att vi lånar mu. Om man uttalar det som ett brölande råmande så blir det våldigt svårt för motparten att komma med vettiga motargument.
Ett annat bra exempel pÃ¥ när wu/mu är ett bra svar är nÃ¥got som dÃ¥ och dÃ¥ händer pÃ¥ programmeringsforum. NÃ¥gon poppar in och frÃ¥gar nÃ¥got i stil med “How do you make a game?”. Bara genom hur frÃ¥gan är ställd sÃ¥ inser man att det inte finns nÃ¥got sätt att svara pÃ¥ den som frÃ¥geställaren kan tillgodogöra sig. Han saknar pÃ¥ tok för mycket förkunskaper för att ens förstÃ¥ svaret.
Tack. Jag har väntat på ditt inlägg i debatten.
deepeds senaste bloggpost: Piratpartiet inför ett vägval
[...] identifierat ett konfliktperspektiv som känns klockrent. Det senare inspirerade Rick Falkvinge att utveckla tankarna om “skyttegravskriget” vi befinner oss i, och hur det historiskt alltid varit sÃ¥ här [...]
En del av diskussionen kring hur pp uppfattas utifrån tror jag har att göra med samma mekanismer som infinner sig ett fikarum där samma kollegor diskuterar politik och världsfrågor år efter år.
Har man svÃ¥rt att rensa bort jargongen frÃ¥n den riktiga argumentationen sÃ¥ uppfatta antagligen bloggposter och kommentarer emellanÃ¥t som väldigt “vulgära” i tonfallet och man ser inte innehÃ¥llet i diskussionen pÃ¥ grund av diskussionsformen.
Blir det mer cirkulation pÃ¥ folk i fikarummet bruka fenomenet avta…
Personligen störs jag inte eftersom kärndiskussionerna är mycket givande, men jag kan förstå att vissa hänger upp sig på hur saker sägs.
[...] Rick Falkvinge har gett sin syn på hela diskussionen och det är ett läsvärt inlägg som varken stryker medhårs eller undviker frågorna. Det är en [...]
Du gömmer dig bakom retorik: “Det gÃ¥r inte att beskriva piraternas samhällsanalys uttryckt i förra generationens problembeskrivningar. ”
Kanske inte, men vi som lever i den verkliga världen, den gamla världen, den värld som är nu och där det du kallar den förra generationen problembeskrivningar är verkliga vill ha svar på våra frågor. Jag tänker inte upprepa frågorna då jag ställt dem tidigare, bl a i kommentarer i din blogg. Det närmaste ett svar jag kommit var något totalt intetsägande om att ni inte är ett gammelparti som bestämmer vad medlemmarna ska tycka.
Behandla mig inte som en idiot. Vifta inte bort mig som en irriterande fluga. Jag är en av dem som har rösträtt, ni kan fortfarande vinna min röst – hade jag inte varit intresserad hade jag inte läst här.
MrArbocs senaste bloggpost: Pirat-tankar?
[...] riktigt som jag, utan i lite andra tankebanor. Men Rick Falkvinge hävdar bestämt att Piratpartiet inte tänker ge några svar, bara kritik: Du kommer aldrig att få en pirat att svara på hur film- och skivbolag ska sälja skivor och [...]
MrArboc,
Ställ dina frågor här så får du kanske svar, det funkar liksom inte att förvänta sig att alla läser och memorerar samtliga kommentarstrådar.
…eller länka Ã¥tminstone till det inlägg där dina frÃ¥gor finns
[...] intressanta är att ingen Piratpartist egentligen sagt emot Ekströms påståenden, men blir upprörda [...]
Väldigt bra skrivet, helt klart ett av dina bästa inlägg hitils! Min respekt för piratpartiet ökade rejält (inte för att den var låg innan;).
Kommentarerna på Andreas Ekströms krönika är ju helt underbara! Sakliga, artiga och helt tillintetgörande av hans trams.
puss och kram
Är det så fel att exemplifiera hur kompositörer och musiker kan tjäna pengar utan dagens uphovsrätt. Det är ju inte så svårt att se att det går, Beethoven var inte fattig, men det verkar som om många har egendomlgt svårt att tänka sig hur.
Anders Troberg: Absolut ingenting att be om ursäkt för, ordmärkning har aldrig varit min grej.
Väldigt intressant att tanken pÃ¥ mu/wu dök upp hos mig vid första läsningen av artikeln, redan innan jag sÃ¥g kommentarerna…
HÃ¥ller med om att just “mu” har sin poäng. Ett riktigt rÃ¥-bröl lÃ¥ter som helt i linjen med ordets betydelse, en snabb chock som underbygger orimligheten i frÃ¥gan.
En annan aspekt vore om man lyckas fÃ¥ till ett svagt muande tillsammans med den där frÃ¥gande, tomma blicken som man ibland tillskriver en ko…
Man kan ju annars hoppas på detta kan ha en viss avdramatiserande komisk effekt =) Vidare kan man ju koppla till grekiskans μ om man vill ha symbol till detta.
Annars börjar jag gilla tanken pÃ¥ {}, vilken nog har att göra med min bakgrund inom teoretisk fysik och matematik, man kan inte underskatta den solida nyttan av den tomma mängden…
Vidare kan detta tyckas vara ett “drygt” sätt att förhÃ¥lla sig till olika typer av ställda frÃ¥gor, men samtidigt kan man fundera pÃ¥ om det inte är “drygt” att avkräva ett svar pÃ¥ en omöjlig frÃ¥ga. Om tvÃ¥ helt disjunkta förhÃ¥llningssätt gÃ¥r ihop för an diskussion kan endast ett icke existerande svar komma ur diskussionen.
Ett talande exempel är ju diskussionen kring om (privat)kopiering skulle vara stöld. Juridiskt sett är inte denna typ av kopiering stöld. Folkligt sett är inte heller kopiering stöld. ÄndÃ¥ envisas vissa med att definiera kopiering som stöld och när det dÃ¥ kommer en frÃ¥ga i stil med “Skulle du sno en … i en butik?”, med syftning pÃ¥ kopiering, kan rimligtvis inte ett svar annat än mu ( {} ) lämnas om man väljer att hÃ¥lla sig till den gängse definitionen av stöld, dvs att fysiskt beröva ett föremÃ¥l frÃ¥n nÃ¥gon.
Man bör ju ha detta med sig även Ã¥t “andra hÃ¥llet”, själv tycker jag exempelvis att resultatet av en väl implementerad komprimeringsalgoritm i allra högsta grad uppnÃ¥r verkshöjd pÃ¥ en utsökt abstrakt estetisk nivÃ¥, men jag är inte sÃ¥ naiv att jag kan hoppas pÃ¥ att fÃ¥ denna term omdefinierad efter mina önskningar. Inga begrepp kan hoppas pÃ¥ att ha en absolut innebörd, när man tänker pÃ¥ det kan inte ens begreppet “begrepp” tillskrivas en absolut mening. Därmed inte sagt att man inte kan sätta en ribba pÃ¥ vad ett begrepp kan tänkas innebära för “folk” eller i ett visst sammanhang. Och i rimlighetens namn kan man inte säga att sÃ¥väl kopiering i skepnad av stöld som mitt egna begrepp verkshöjd nÃ¥r över denna ribba.
“Det gÃ¥r inte att beskriva piraternas samhällsanalys uttryckt i förra generationens problembeskrivningar.”
Marxcitatet jag lÃ¥nat nÃ¥gra gÃ¥nger frÃ¥n förordet till “18 Brumaire”:
“Traditionen frÃ¥n alla döda släktled trycker som en mara pÃ¥ de levandes hjärna. Och just dÃ¥ dessa tycks vara i färd med att omforma sig själva och tingen, att skapa nÃ¥got som man hittills aldrig skÃ¥dat, just i sÃ¥dana revolutionära krisepoker besvär de ängsligt gÃ¥ngna tiders andar att komma till sin hjälp, lÃ¥nar deras namn, kampparoller, kostymering för att i denna gamla ärevördiga förklädnad och med detta lÃ¥nade sprÃ¥k uppföra de nya världshistoriska scenerna”
Arrogans kontra ödmjukhet handlar inte om antalet nyanser i en fråga, utan om personlig attityd. En matematiker kan antingen hävda att 1+1=2 och den som påstår något annat är obildad (arrogans), eller hävda att 1+1=2 givet vissa aritmetiska axiom men att man mycket väl kan definiera de använda symbolerna på något annat sätt varvid uttrycket inte nödvändigtvis är sant (ödmjukhet).
I sak har dock de båda påståendena samma innebörd, nämligen att 1+1 är 2, och den matematiker som är villig att kompromissa och förhandla upp värdet av 1+1 till 3 utan att ändra på några axiom är inte ödmjuk, utan bara oärlig.
Visst kan man komma längre i diskussionen med en ödmjuk samtalston än med en arrogant dito, men det innebär inte att man behöver ge avkall pÃ¥ sin övertygelse i sakfrÃ¥gan, utan man fÃ¥r försöka formulera sig pÃ¥ ett sätt som motparten förstÃ¥r. När man dÃ¥ i stället möts av syrliga insinuationer om en dold agenda (typ “gratis är gott”), sÃ¥ är det lätt hänt att man gÃ¥r i försvarsställning och upprepar sitt ursprungliga pÃ¥stÃ¥ende för att visa att man inte lÃ¥tit sig rubbas i sin övertygelse. Därmed är diskussionen lÃ¥st.
Jag har hamnat i den här situationen mÃ¥nga gÃ¥nger när jag deltagit i diskussioner i elektroniska fora, och ofta har jag dÃ¥ försökt reparera skadan genom att hälla ännu fler argument och ord över motparten, men det har sällan eller aldrig hjälpt. Jag tror att jag förstÃ¥r varför; jag orkar själv inte läsa skärmsidor med text av nÃ¥gon vars Ã¥sikter jag redan “vet” att jag inte delar. Därför är min reaktion numera att snarast möjligt avbryta en urspÃ¥rad diskussion, och utan kommentar gÃ¥ nÃ¥gon annanstans. Nesan att inte fÃ¥ sista ordet i diskussionen bleknar i jämförelse med nesan att inte fÃ¥ sista ordet i samma diskussion tio meningslösa debattinlägg senare.
Visst finns det färdiga webbsidor som förklarar diverse ovanliga ord. Själv föredrar jag den japanska varianten, eftersom den är lättare att uttala: Mu.
Uppgiften att färglägga mina svart-vita påståenden ovan, utan att sakinnehållet ändras, lämnas härmed som en nyanseringsövning åt läsaren.
[...] bli så dominant att underdogattityden mer och mer kan komma att framstå som arrogans. Jag tror vi är mogna nog att hantera det problemet, men jag kan ha [...]
En rimlig utveckling är att datorföretagen, som ex-vis Intel, Cisco med flera, köper upp de fyra största film och musik-bolagen, och får denna fråga ur världen.
Sony gjorde det med CBS Music 1987, när Sony vart stämmda i tid och otid av CBS Music och kompisarna i RIAA.
http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=940DE6DE1339F93BA2575AC0A96E948260&sec=&spon=&pagewanted=4
Anti-DAT lobbying;
http://en.wikipedia.org/wiki/Digital_Audio_Tape
Sony hade tagit fram ersättaren till kompkatkassetten, den s.k DAT-bandspelaren som var den första digital konsumentbandspelaren, och som man kunde kopiera digitalt med. CBS Music med kompisarna i RIAA menade att den kunde användas till att piratkopiera CD-skivor och krävde att spärrar mot digital kopiering infördes.
Det bråket försenade introduktionen av DAT-bandspelaren, och gjorde att den aldrig blev den succe man hade förväntat sig.
Bl.a den dÃ¥varande senatorn Al Gore var den som ställde sig bakom “Digital Audio Recorder Copycode Act of 1987″ som skulle omöjliggöra bÃ¥de digital och analog kopiering pÃ¥ DAT-bandspelare.
TILLBAKA TILL NUTIDEN:
En intressant artikel publicerades häromdagen av Ed Black, som är president och CEO på Computer & Communications Industry Association;
“Opinion: Obama should change U.S. policy on intellectual property”
http://www.mercurynews.com/ci_11170951
[...] har blossat upp en debatt om piratpartiets strategi och mål som är mycket intressant att följa, och det hela är centrerad kring en [...]
Roligt att piratpartiets politik plötsligt blev bevisad matematik, Anders. Fast det låter tämligen oärligt det också.
Piratpartiet stÃ¥r för vissa Ã¥sikter som gÃ¥r att kompromissa fram och tÃllbaka. Det är inget svartvitt. Upphovsrätt? Ska den vara en persons liv, 70 Ã¥r efter hans död eller bara fem Ã¥r? Det är en subjektiv frÃ¥ga där man väger argument för eller emot och sedan väljer ett alternativ.
Ska gratis fildelning av upphovsrättsskyddat material vara tillåtet eller ej i kommersiella syften? Redan där har vi ett problem med vad som är kommersiellt. Uppenbart är att de på TPB har en inkomst från verksamheten, oavsett hur liten. Alltså är det kommersiellt? Ska de förbjudas eller ej? Om nu låtskrivare kan bli av med sin inkomst (de har inte inkomster från konserter), anser vi att verksamheten är viktig nog att kanske få statligt stöd på något vis? Och kan det gälla författare?
Det är inte svartvitt. Det är gråskalor som debatteras. Och PP säger bara att de inte vill svara på marknadsekonomiska frågor därför att de är emot planekonomi. Total förvrirring.
Om PP väljer att se saker och ting svartvitt är de fanatiker. Inte resonerande människor.
Hampus Eckermans senaste bloggpost: Flygbomba somalia för att få slut på pirateriet?
“Hampus Eckerman”- människa eller maskin?
Sover aldrig karln? Tänker innan han skriver gör han i alla fall inte….
Man ska nog vara en bra märklig människa om man tycker det är underligt att folk är vakna kring nio-tiden pÃ¥ morgonen. Annars, “Jan Banan”, tycker jag det är kul att du försöker bekräfta min princip om att respekt och ödmjuket inte är nÃ¥gra ledord för piratpartister.
Hampus Eckermans senaste bloggpost: Flygbomba somalia för att få slut på pirateriet?
Varje gång som någon nitisk politiker och vän av den traditionella ordningen kräver att vi demokratiskt måste besluta om att öka samhällskostnaderna, så är det dem med de lägsta inkomsterna som måste minska sina utgifter för den basala försörjningen. Idag är det minst 60 % av inkomsttagarna som har slut på pengarna i samband med månadsslutet! De som omotiverat (man KAN göra på ett annat sätt) vill öka samhällskostnaden för att skråväsendet skall återuppväckas bör avkrävas svar om det är de fattigaste som skall betala!
Rättelse: “minska sina utgifter” skall förstÃ¥s vara “fÃ¥r minskad förmÃ¥ga att tillgodose sina basala försörjningsbehov”
Beskrivning av “wu” lÃ¥ter lite grann som null/undefined/None etc, begrepp som säkert är bekanta för en del programmerare
if question == “Hur ska ni se till att artisterna fÃ¥r betalt?”:
raise QuestionOutOfBoundsException