Stammen av vildsvin är för stor så vi måste nu gallra ur..

Hmm ska vi göra samma sak med politikerkåren?? syntes mig oxå bliven ganska stor..

Ja jag bara undrar

Nemokratis senaste bloggpost: Julens hårda bud

Ja och den stilen kör de ju hela tiden – borgarna blir ‘det nya arbetarpartiet’ och s+v+mp ‘den nya alliansen’ och EU kopierar bushs antiterrorterror och lastar över den på EU-medborgarna, varvid USA goes obama och istället då kopierar tillbaka Europas sjukförsäkringssystem, varefter Europa bildar sina förenta stater.

Och här handlar det ju inte om att man kopierar enstaka filer bara utan det gäller hela statsskick.

Nemokratis senaste bloggpost: Julens hårda bud

Nemokratis senaste bloggpost: Julens hårda bud

Det du skriver tyder ju ännu mera på att EXTRA-skrivningarna i IPRED om utlämnande av IP-nummer är onödiga.

Det blir ju då ännu mera tydligt att regeringen har gått särintressen till mötes!

De regler om intrångsundersökning som redan finns gäller väl ändå IDENTIFIERADE förövare? Privatpolislagen innebär ju att helt oskyldiga riskerar (och kommer) att drabbas. Som i Danmark, som i USA…

Varför diskuterar vi överhuvudtaget dessa frågor? Jo, regeringen har hastat igenom en proposition och “beordrat” alla “sina” riksdagsledamöter att rösta för. Dessutom vill ingen eller väldigt få av VÅRA valda ombud diskutera med oss.

Det är rättsosäkert att lämna ut namn till IP-adresser till privata aktörer. Det är rättsosäkert att dessa hos kronofogden (utan någon omväg om polis) ska kunna begära intrångsundersökning.

Reglerna är m.a.o. ingen nyhet i och med IPRED och det är uttalat i proppen att dessa regler inte kommer att ändras med anledningen av direktivet. För intrångsundersökningen kommer det dock att införas en rätt att göra detta hos den som medverkar till en olaglig åtgärd.

För kvarstad finns det vissa ytterligare krav för att åtgärden ska kunna bli aktuell; det ska skäligen kunna befaras att den person som åtgärden företas mot genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala skadeståndet. En risk att personen ger bort sina slantar, flyr eller något annat som skäligen kan antas.
Att reglerna om kvarstad finns med är inte speciellt underligt i sig då det är ett rättsmedel för att undvika att den civilrättsliga processen förlorar sin status som konfliktlösning. Kvarstad innebär en garant för att skadeståndsanspråket de facto kan realiseras.

Det vore därför bättre om man i kritiken pekade på att de här möjligheterna på ett annat sätt kommer bli tillgängliga i och med lagförslaget (och säkerligen även utnyttjas mer som en konsekvens) än att försöka påstå att regler som funnits i det svenska rättsystemet en längre tid helt plötsligt införs som ett led i kampen mot fildelare. Det är nämligen relativt lätt att rikta in svaret på sådan kritik mot det faktum att dessa regler inte är någon nyhet.

Mycket klokt skrivet!

Jag har själv känt att det ligger en motsättning i att utan minsta ansträngning förstå i stort sett allt som sägs och skrivs. Att kunna läsa nära nog vilken text som helst utom mycket tekniska specialartiklar där det inte är orden som är det svåra är förledande.

När någon, på något “gutturalt” språk, skriker till en upphetsad folkmassa ger en känsla av avstånd. Något sådant kan ju inte hända här då jag ju förstår allt som sägs.

Vi är så vana vid att det alltid finns någon som “tar hand om” oss. En farligt sövande känsla!

Som allt börjar det precis där vi står. Att lyssna på familjemedlemmar, grannar, skolkamrater. Att försöka sätta sig in i hur de verkligen känner och tycker.

I boken “Alice i Underlandet” av Lewis Caroll säger en figur: “Här i detta landet måste man springa allt man orkar för att stanna kvar på samma plats”

Som du skriver, demokratin måste erövras igen och igen och igen. Den kampen är svår!

Okunskap är en. Man förstår inte riktigt vidden av lagförslag som dessa eftersom man inte har klart för sig hur tekniken fungerar och vilka samhällsförändringar IT innebär.

En annan förklaring kan vara att vi i Sverige är så bortskämda med demokratiska rättigheter som yttrande- och tryckfrihet att vi tar dessa rättigheter för givna istället för att se det som något vi måste återerövra varje dag.

(Offentlighetsprincipen är ett annat exempel på en för den självständiga journalistiken viktig förutsättning som urholkats väsentligt under senare år utan något större hallå.)

En tredje förklaring är de arbetsvillkor som råder på redaktionerna och som knappast påbjuder inläsning och fördjupning.

Ytterligare en orsak kan vara de starka ekonomiska intressen som sprider lättillgänglig information – det gäller f ö inte bara denna fråga utan allt från blöjor till försäkringslösningar, där företag ofta verkar genom så kallade kommunikationsbyråer och dylikt för att påverka redaktionerna (vilka i sin tur får svårare och svårare att hålla kommersiella intressen stången, bland annat på grund av att allt färre journalister ska producera allt mer redaktionellt material – eller “innehåll” som det numera kallas).

Sist och slutligen: journalister är varken smartare eller dummare än folk är mest. De är människor som alla andra – och som inläggen på Aftonbladet visar, tror folk i allmänhet att om man inte själv “laddar ner” så kommer inget att hända och frågan är inte viktig för andra än pirater. Den uppfattningen finns säkert också inom journalistkåren. Samt den typiskt svenska tilltron till myndigheter i allmänhet.

Ingen av dessa förklaringar är särskilt smickrande för vad som förr brukade kallas tredje statsmakten.

Angående frysta tillgångar, minns Bakarataffären, som nu har ett par år på nacken men ändå kan vara intressant att komma ihåg. Där var det FN-diplomater som var både domare och åklagare. Somalierna fick inte veta vad de var anklagade för, och deras tillgångar frystes innan någon rättegång var aktuell. Flera personer, däribland Jan Guillou, upprördes och menade att det stred mot rättsäkerheten. Tack vare privat insamlade medel – bland annat från just JG – kunde somaliesvenskarna få juridisk hjälp – för att inte nämna mat, kläder och så det räckte till hyran (som bekant blir man ju vräkt om man inte betalar den).

Vill också erinra om att personer bosatta i Sverige borförts och torterats utan rättegång.

Men sådant kan inte hända oss eftersom vi är svenskar? Och skulle något hända, täcks det av hemförsäkringen, vi får en schysst rättegång och staten ställer upp med juridisk hjälp?

Jag tror det är dags att vi börjar inse att rättsäkerhet inte är något som automatiskt gäller. Precis som när det gäller andra demokratiska rättigheter, måste den erövras, om och om igen.

http://www.svenskafreds.se/pax/tidigare/06-4-5/tema-diplomat.shtml

Ahrumans senaste bloggpost: Fun with the Objective-C Runtime

Hej kära riksdagsledamot,

Till min förskräckelse läser jag om IPRED-lagen att den kommer göra det möjligt för privata intressenter, alltså skivbolag och filmbolag som äger rättigheterna till upphovrättsskyddade verk, att få göra någon slags privat husrannsakan utan föregående domstolsbeslut, om någon skulle ha använt mitt internetabonnemang för att fildela upphovsrättsskyddat material.

De skall dessutom kunna frysa mina ekonomiska tillgångar, i avvaktan på rättegång, utan att det måste till ett domstolsbeslut innan.

Vad händer om en granne fildelar genom att ha lyckats komma åt lösenordet till mitt trådlösa nätverk? Hur ska man kunna bevisa sin oskuld? Sedan när blev det okej med omvänd bevisbörda i svensk lagstiftning? Sedan när blev det okej med privat husrannsakan? Sedan när blev det okej att frysa någons tillgångar utan föregående rättegång?

Kontentan av de konsekvensbeskrivningar jag läst är dessa – beskrivningar hämtade från Rick Falkvinges blogg:

1. När en identitet (på en abonnemangsinnehavare – inte en fildelare!) lämnas ut till upphovsrättslobbyn, så får abonnemangsinnehavaren inte få reda på det förrän 30 dagar senare.
2. Upphovsrättslobbyn får rätt att göra privat husrannsakan för något som polisen inte får göra husrannsakan för.
3. Upphovsrättslobbyn får rätt att frysa bankkonton för abonnemangsinnehavaren (återigen, inte med nödvändighet den person som fildelat via uppkopplingen).

Abonnentens bankkonton får frysas, under antagandet att han/hon är skyldig, och det innan abonnenten fått reda på något. Abonnenten får chansen att bevisa i en domstol att han/hon är oskyldig. Men eftersom bankkontot och tillgångarna redan är beslagtagna, under antagandet att han/hon förmodligen är skyldig, så kan han/hon inte skaffa försvarare, jurist, eller annan juridisk hjälp i domstolen för att bevisa att beslaget var fel från början, än mindre att bevisa sin oskuld för hela anklagelsen.

Kafka var en optimist som får det att spritta i hela kroppen av glädje, rättssäkerhet och värme. Vi har inte bara omvänd bevisbörda, där någon måste bevisa sin oskuld gentemot privatiserade åklagare – vi har också en situation där de privatiserade åklagarna får beslagta den anklagades tillgångar innan den anklagade haft möjlighet att skaffa juridisk hjälp, och därför effektivt kan förneka den utpekade alla möjligheter att försvara sig mot anklagelserna.

…så att domstolen naturligtvis kommer fram till att den anklagade är skyldig, och att det därför var rätt att beslagta bankkontona från början.

Jag känner mig för första gången på allvar oroad för att vi håller på att få en lagstiftning som allvarligt hotar vår rättssäkerhet och vår integritet. Lagen presenteras under förevändning att den skulle vara till för att uppfylla vissa EU-direktiv (2004/48/EG; Ju2008/0000/L3; Ju2008/8170/L3; Ju2007/6426/L3), men det stämmer inte riktigt. Lagen går avsevärt längre än dessa direktiv kräver. Just den del som gäller att lämna ut människors identitet till nöjesindustrins advokater har underkänts av EG-domstolen. Domstolen säger att medlemsstaterna kan införa sådana lagar, men att de inte måste. Domstolen slår visserligen också fast att EU-länderna måste vidta åtgärder mot illegal fildelning. Men det är uppseendeväckande att Sverige har valt exakt den lösning som EG-domstolen har bedömt vara en allt för stor integritetskränkning.

Snälla riksdagsledamot, rösta emot IPRED-propositionen även om du var med och tog fram den. Om dess konsekvenser för vår personliga integritet och rättssäkerhet är ens hälften så illa som jag kan läsa i dessa konsekvensbeskrivningar så är den ändå helt horribel för varje människa som älskar det öppna samhället. Det behövs inga “snabba lösningar” – folkopinionen kräver det inte på detta område! Bättre är att försöka ta fram en ny lag, som på ett bättre sätt uppfyller direktiven utan att hota integritet och rättssäkerhet.

Med vänlig hälsning

Morgan Andreasson, Göteborg

/Calle