Det ligger hårt arbete, visioner för att proggen (Mikael Wiehe), vänsterrörelsen (Jan Guillou), trubadurerna (Pierre Ström) att efter fyrtio år ligga på topp i respektive genre. Upphovsrätten är en stabil grund för dessa vänstermän. Då som nu. YTF, FiB-Kulturfront, Musikens makt, MNW, Silence…
Hur ska Piratpartiet axla detta i vårt 2000-tal? Skriva emejl, insändare, blogga. På torsdagens regeringsmöte tas beslut om en IPRED-lag. Allianspartierna är bundna att lotsa fram detta till ett ja-beslut i riksdagen. Två dagar kvar.

Det jag känner spontant är att det väl alltid varit så att gårdagens revolutionärer blir till framtidens härskare som nästa generation sedan störtar. Upphovsrättens historia är ju t.ex. precis sådan om du kollar tillbaka.

Varför detta liv?

Det enda kritiska är tidsfaktorn. I vissa fall verkar tiden begränsad. Då gäller det att mobilisera tillräckligt många som kan bulta på portarna tillräckligt snabbt!

Därför är det väsentligt att alla de nya medlemmar som anslutit sig undersöker bland sina vänner, skolkamrater och kollegor hur många fler som kan ansluta sig.

Det är bråttom!

De “onda” tjänstemännen försöker göra allt för att filtrera information, så bara det som passar deras egna syften kommer fram till politikerna, som oftast inte vet något, utan litar på tjänstemännens sagor.

De “onda” tjänstemännen blir då så obstinata att gör ordentliga klavertramp, att de efter ett tag får anledning att byta arbetsplats. Oficiellt har “givetvis” bytet av arbetsplats alltid skett av något annat skäl.

Det går att förändra sakernas gång. Så det är bara att kämpa på, slipa argumenten och vässa informationen.

Skillnaden mellan oss engagerade medborgare och lobyyisterna är att lobbyisternas arbetsgivare inte har hur stor kassakista att ösa ur som helst, den sinar för eller senare.

Medans vi engagerade medborgare drivs av vårt engagemang för ett bättre samhälle. Och den kassakistan tar aldrig slut.

Dennis Nilssons senaste bloggpost: Chloe Exploring

Sitter och har mysstund med den utsökta tidsskriften VI, en gammal artikel från december ‘06, om just hur tankesmedjorna har tagit över politiken, sida 32 till 40. Hittar jag en digital kopia så länkar jag naturligtvis, har tyvärr inte tillgång till kopiator.

Att vara politiker idag är att vara en sista sluss. Släppa igenom rätt adresserade idéer och se till att det genomförs, mycket mer krävs inte. Det var längesedan vi hade självständiga individer på ledande posterna.

”en del av sin egen kompetens till EU. EU har en egen lagstiftningsprocess som även den är demokratisk. Detta enkla faktum tycks du helt bortse från i din analys”

Om det ändå vore så väl. Faktum är att en stor del av dessa beslut förhandlas fram i s.k. expertgrupper. Dessa grupper är ej demokratiskt valda och en majoritet har hamligstämplad sammansättning. Många personer känner inte till detta att deras vardag styrs direkt av grupper vars medlemmar du aldrig kommer att känna till.

Det är inte demokratiskt och är huvudorsaken till att vi får denna typ av lagförslag. Vilka tror du satt i gruppen för IPRED. EFF Europé och föreningen ”Fildelarnas vänner”. Knappast.

Exempel:
Forskning 97 grupper. 17 är offentliga resten hemligstämplade.
Sjukvård 70 grupper varav 62 hemligstämplade.

Listan kan göras lång.

Det är därför som jag anser att den enda vägen framåt är ett rent frihandelsavtal samt att stå utanför EU då hela processen är så rutten att den antagligen inte går at fixa. Schweiz visar vägen med lokalt självstyre!

This is absolutely clear after the decision in EU court case C‑275/06 from january this year. It says that EU law “[...] innebär inte att medlemsstaterna är skyldiga att, i ett fall som det som här är i fråga, föreskriva en skyldighet att lämna ut personuppgifter i ett tvistemål, i syfte att skapa ett effektivt skydd för upphovsrätten.”

Ole Husgaards senaste bloggpost: Landsretten stadfæster kendelsen om blokering af The Pirate Bay

Jag gör nu ett nedslag i FRA- och IPRED-debatten som domineras av Piratpartiet och redovisar min syn på mätbara resultat samt jämför detta med perioden 1968-2008.

Detta var mitt budskap.

Jo tack, jag har både läst och hört en del utav dumheterna i kårhuset. Skulle skämts om jag varit med där. Säger en hel del om dig att du inte gör det än idag.

Soviet var trots allt en utav de mest upphovsrättsfascistiska regimerna i världen.

Källa: Bert Karlsson

Som sagt den mannen är knasig, men en del saker har han rätt i.

http://www.ordsprak.se/kalla.asp?kalla=Bert%20Karlsson

Det första är att minimera effekterna av de EU direktiv som är i uppenbar motsats till de flesta medborgares intressen. IPRED är typexemplet på det.

Framlobbade legalistiska fraser som att “effektiva åtgärder” ska genomföras mot fildelare, kan tolkas som allt eller inget. Går man till ytterligheter – som lobbyisterna stegvis driver igenom bland aningslösa politiker – måste de mest extrema åtgärder genomföras. Menar man att fildelningen bokstavligen ska upphöra oavsett vad, så kan man inte ens stoppa vid massavrättning av fildelare. Givet tekniken och viljan bland miljoner människor, kan fildelningen omöjligen stoppas med några civiliserade metoder. Detta måste tjänstemännen fatta, eller också är de okunniga eller korrumperade.

Nästa steg är att påverka EU. Motangreppen mot mjukvarupatent och tillägg i telekompaketet visar vägen. Men mycket mer behövs.

Sista steget är att lämna EU om EU:s tjänstemän – pådrivna av lobbyisterna – tänker driva igenom legalism utan minsta förankring bland medborgarna och till medborgarnas ensidiga nackdel.

Definitivt behövs piratpartiet i Bryssel – IPRED stinker av korruption – det måste bli slut på sådana vidriga direktiv!

För att klargöra. Politikerna har inte abdikerat från sitt uppdrag att stifta lagar. Det är bara det atta alla stater som ingår i EU har uppgivit en del av sin egen kompetens till EU. EU har en egen lagstiftningsprocess som även den är demokratisk. Detta enkla faktum tycks du helt bortse från i din analys.

Vore jag politiker skulle jag aldrig låta någon tala om för mig vad jag skulle besluta. Allra minst en tjänsteman.