Antipiratlagen IPRED1: Lagen fungerar ändå inte

Så har vi kommit till vägs ände i den här artikelserien. Just nu är jag på väg in till en release av en bok som heter Kampen om Kunskapen. Samma dag läser jag en fantastiskt bra kolumn i Filmnyheterna som av Kjell Häglund, med titeln Tvångssterilisering av filmintresset (via Emma).

Slutligen läser jag att Håkan Selgs och Uppsala Universitets undersökningar om IT-användning, som jag pratat om tidigare, konstaterar att fildelning bland studenter har gått upp med 78% från 2003 till 2007. Sjuttioåtta procent! Detta trots att vi hade en kraftig upphovsrättsskärping på sommaren 2005.

Och det är precis det som den sista installationen i den här artikelserien kommer att handla om.

Detta är en postning i serien Problemen med Antipiratlagen IPRED1. Postningar i serien:

Förvaltning vs politik (23 oktober)
Polisen ska vara polis (24 oktober)
Politiska svek (26 oktober)
Rättssäkerhet och utpressning (28 oktober)
Operatörernas ansvar (29 oktober)
Digitala analfabeter (30 oktober)
Identitet och teknikutveckling (2 november)
Statens impartialitetsgaranti (4 november)
Perverterad upphovsrätt (5 november)
Lagen fungerar ändå inte (6 november)

I all lagstiftning finns det tre grundkrav som måste vara uppfyllda för att nya lagar ska få stiftas. De tre kraven är behov, effektivitet och proportionalitet.

Det måste finnas ett behov av lagen. Ja, om det gör det är så klart en subjektiv bedömning, men någon måste åtminstone göra den bedömingen.

Lagen måste vara effektiv, det vill säga, uppnå den påstådda och önskade effekten.

Slutligen måste lagen vara proportionerlig: den får inte föra med sig så mycket oönskade bieffekter att botemedlet blir värre än krämpan. Artiklarna hittills har mest pratat om hur gravt oproportionerlig lagen är, och det som ett resultat att lagstiftarna är digitala analfabeter.

Men igår när jag hade börjat skriva vad jag trodde skulle bli sista artikeln insåg jag att det andra kriteriet, att lagen är effektiv, inte hade bemötts alls — trots att det är ett lika stort gapande hål.

Ingen, jag repeterar, ingen juridisk åtgärd har påverkat fildelningens ökning. Det har varit enskilda blippar i statistiken efter vissa medialt uppblåsta tillslag, men de effekterna har snabbt gått tillbaka. Den siffra som citeras oftast nu från Lobbyn — förmodligen för att det är den bästa de har att tillgå — är att fildelningen minskade från 21% till 15% i Finland efter motsvarande lag infördes där.

Det är bara ett problem med den siffran. Den är gripen ur tomma luften. Påhittad, som det heter. Finska MTV3 undersökte faktaunderlaget för det påståendet och kom fram till att det helt enkelt inte fanns något. Sedan dess har lobbyn i Finland skämts tyst om det påståendet och inte tagit upp det igen. I stället har påståendet gått på export hit till Sverige, i nåt slags tro att ingen kan kolla upp det.

(Hoppsan. Piratpartierna i olika länder pratar visst med varandra. Svenska Piratpartiet fick den informationen direkt av finska Piraattiliitto och Piraattipuolue. Hur gick det till? Tja, det borde inte vara någon överraskning vid det här laget att pirater faktiskt är rätt duktiga på det där med, öh, kommunikation…)

Lagen är med andra ord inte det minsta effektiv. Att vara för eller emot fildelning idag är som att vara för eller emot existensen av organiska kolföreningar. Man kan tycka för och emot hela dagen om man mår bra av det, men det kommer inte att förändra något. Tåget har inte bara lämnat stationen, det har åkt igenom hela landet, åkt över Öresundsbron och är nere i Spanien vid det här laget. Och kvar på perrongen står gårdagsintressen och skakar om politiker och säger “Ni måste göra något!”.

Försent. Alldeles försent.

Antipiratlagen IPRED1 är inte effektiv. Det vet vi från alla länder där den införts. Den minskar inte fildelning ett dugg. Men vi vet också att den medför en systematisk massutpressning från multinationella jättar mot vanliga Svenssonbarnfamiljer. Historien från Danmark med misstagen där är sedelärande och väldigt ögonöppnande.

Politiker kan inte stoppa fildelningen, eller ens bromsa den. Att tro det är bara absurt. Inte mer än de kan bromsa att det växer blåbär i skogen. Just nu kommer de första mobiltelefonerna som har en öppen plattform – där användarna själva kan bygga ut sin telefon med ny funktionalitet. En av de första sådana byggstenarna kommer nästan garanterat att vara fildelning över bluetooth — att jag kan sitta på ett café och dela med mig av allt som ligger på mobiltelefonen, utan att någon kan veta vem det är som sitter och sänder. Mobiltelefoner idag lagrar mellan två och fyra gigabyte. Det är lika mycket som en genomsnittlig hårddisk rymde när Napster kom 1999.

Att tro att fildelning går att stoppa eller bromsa, så att vi återvänder till en värld innan Internet och digital kommunikation — ja, det är i bästa fall bara larvigt.

Men däremot kan politikerna skada det öppna samhället och offra mycket rättssäkerhet i sina försök att stoppa fildelning. Det är där vi pirater har en uppgift att sparka dem på knäskålarna. Gärna hårt.

Ingen privatpolis i Sverige. Säg nej till upphovsrättslobbyn.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om antipiratlagen, privatpolislagen, piratjägarlagen, IPRED1, IPRED, sanktionsdirektivet, upphovsrätt, fildelning, kolföreningar, blåbär, plattnackepolitiker, piratpartiet, napster

27 kommentarer på “Antipiratlagen IPRED1: Lagen fungerar ändå inte”.

Kommentarsskribenterna ansvarar själva för innehållet i kommentarerna.

Rick Falkvinge (pp) » Antipiratlagen IPRED1: förvaltning vs politik says:

November 6, 2008 at 23:54