Om det blir fråga om ett civilrättsligt fall kring skadestånd och inte brott. Borde inte hemförsäkringen täcka sådana krav?

X; Lobbyn har aldrig lyckats bevisa en faktisk skada, varken i Europa eller i USA. Ändå har motsvarande regler i andra länder renderat mycket stora skadestånd eller böter; man kan t.ex. se på Danmark vars upphovsrättslagstiftning i stora stycken närmast är att betrakta som en översättning av den svenska. I det läget känns det som en klen tröst att svenska domstolar hittills dömt ut låga skadestånd.

Fram till sommaren 2006 hade dessutom inte svensk polis gått lobbyns ärenden och stängt ner en hel ISP heller, så att hänvisa till hur det har varit tidigare är bevisligen vanskligt när det gäller att spå framtiden…

Rickard Olssons senaste bloggpost: Baggis

Hela 54 § handlar om ersättning för skada. Detta sätter den yttre ramen. Det framgår både av motiveringen i remissen och av det som lagrådet skriver.

Rättighetshavarnas intresse av att intrång inte upprepas tillgodoses genom att den som gör intrång får betala full ersättning för den skada som han har orsakat. Det är det som är syftet med punkt 5 (och övriga fyra punkter). Det ska inte löna sig att göra intrång.

Skadestånden kan precis som idag komma att fungera avskräckande, men det kan aldrig innehålla ett straffande eller preventivt element som gör att det totala beloppet blir högre än den faktiska skadan.

Till allt detta kommer att svenska domstolar är kända för att döma ut blygsamma skadestånd. Mot denna bakgrund framstår det som du skriver som överdrivet.

Nej, säger du, för man får bara betala den faktiska skadan. Skadan beräknas utifrån de här premisserna (till exempel rättighetsinnehavarens intresse av att brottet inte upprepas). Det är som alltid, man får betala en faktisk skada.

Jo, säger jag. Det är trams att klyva hår och kalla det för “hur skadan beräknas”. Faktum kvarstår: det skadestånd som beloppet sätts till innehåller en kraftigt avskräckande del som är konstruerad bara utifrån rättighetsinnehavarens intresse. Sedan är det helt ointressant om man kallar det för skada, tilläggsbelopp, skatt, avgift eller väderkvarn.

“Vad gör vi om brevet kommer?”

När/om brevet kommer, vart ska vi vända oss?
Behöver vi bara bestrida brevet och vart bestrider vi det?
Ska vi bestrida det i tingsrätten eller annan instans och behöver vi då ett juridiskt ombud?

Ska man göra en motanmälan för försök till bedrägeri och vilka paragrafer kan man hänvisa till?

Jag vet att många juridiskt kunniga personer läser denna bloggen och jag vet att Falkvinge har bra koll också samt att han har folk i sin närhet som studerat upphovsrättsfrågor på heltid i några år nu.

Men jag har inte så bra koll på detta och behöver tips.

Obs, jag fildelar inte. (envägskommunikation är inte delning, iaf inte från min sida)

scaber nestors senaste bloggpost: Backabranden, 10 år senare.

De lobbyister ni har emot er lämnar in fördigskrivna förslag, lagtexter med pragrafer osv. till politiker, så att politikern inte behöver.. Ofta inofficiellt så att politikern i fråga tillåts ta “äran” av det. Det är liksom inte utan anledning som politiker, parlament osv. kan agera bekväm gummistämpel. Har det ens hänt någon gång att Piratpartiet, eller någon annan grupp av Internetlitterata, har skickat in mer skarpa förslag, där det inte bara står “vi tycker” som en reaktion på ett faktum, utan något som går före som även innehåller konkreta förslag på lagtexter? Sånt som sätter de andra lobbyisterna i den reaktiva Nej-situationen. Jag tror inte att det hänt någon gång.

Allt vi ser är exempel på motsatsen, hur motståndaren sätter agendan och “vi” springer efter och ropar Nej. Det håller inte, för det innebär att varje gång vi säger nej, så har en lång rad politiker redan målat in sig i prestigens hörn, de har redan investerat tid och kognitivt programmerat in sig på det som lobbyister i vissa fall kom dragandes med flera år tidigare. Att säga nej i det läget funkar rätt dåligt, det kan man ganska enkelt konstatera även om man inte förstår de psykologiska mekanismerna bakom det.

Hur länge har Piratpartiet nu funnits (retorisk fråga). Så vitt jag vet så finns inte ett enda skarpt formulerat förslag på lagtext i syfte att reformera t ex. upphovsrätten. En himla massa “vi tycker” har jag sett, så mycket att det kan mätas i gigabyte, men jag har inte sett ens en halv kilobyte förslag på lagtext. Det liknar faktiskt talesättet mycket snack o lite verkstad.

Tro fan att någon annan då sätter dagordningen medan ni klagandes tvingas leka följa John och springa efter ropandes nej.

I 54 § andra stycket föreslås följande formulering. “Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även betalas för den ytterligare skada som intrånget har medfört.”

Det handlar alltså om ersättning för en SKADA som kan styrkas. De fem punkterna som föreslås är exempel på faktorer som kan beaktas inom ramen för principen om full ersättning för skadan.

Det framgår av lagrådsremissen (s. 218 och s. 261) att rättsläget i princip inte ändras genom att direktivet införs.

Utöver detta kan man dessutom behöva betala en annonskampanj där det skall framgå att man förlorade och blev dömd. Förutom kostnaden så kan man ju fråga sig om denna uthängnad i media verkligen är ett bra “straff”, särskillt som det rör sig om ett civilrättsligt mål.

Oavsett hur det slutligen går så måste man ändå först betala för att ens själv kunna försvara sig i målet. Det känns inte särkillt främmande med att få en “varning” om att man kommer att bli stämd på X kronor men kan komma undan med hälften om man betalar med det samma med tilläget att bara dina egna kostnader för att försvara dig själv kommer att bli mer än denna summa. Om du vinner? Inte läge då man enkelt drar tillbaks stämningen om man tror sig förlora. Detta praktiseras redan av till exempel parkeringsbolag. En effekt är att man dessutom får ytterligare skrämselargument i “vi vinner nästan alltid kom ihåg det” eftersom man inte nämner att alla andra fall lägger man ner.

Visserligen i USA och därmed delvis annorlunda men en hel del tänkvärda ord från domaren:
http://recordingindustryvspeople.blogspot.com/2008/10/transcript-of-june-17th-conference-in.html

Ur Lagrådets remissvar:

Femte punkten har formulerats på ett sätt som om beräkningen av ersättningens storlek också skulle fullgöra ett allmänpreventivt syfte. I motiveringen (remissen s. 262) uttalas att det genom punkten nu kommer att tydligt framgå att det inte ska löna sig att kalkylera med intrång. Detta uttalande kan faktiskt förstås så att bestämmelsen i femte punkten ska ha ett visst avskräckande syfte. Vid föredragningen framkom dock att avsikten inte är att tillgodose något allmänintresse utan att främja enbart upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse. För att tydliggöra detta syfte kan punkten förslagsvis ges följande lydelse:

Hur mycket tydligare kan det bli?