Clarence Crafoord, Centrum För Rättvisa.

12 dagar efter FRA-lagen klubbades av riksdagen kom en dom från Europadomstolen som ritade om hela kartan. Med bakgrund av den debattartikel som de skrev i SvD, om vad som återstår att korrigera i lagen, så poängterar han att detta krävs för att nå absolut miniminivå i medborgarrätt och Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Han frågar sig varför fokuset är att nå upp till den absoluta miniminivån, varför ambitionsnivån för medborgarrätt inte har satts högre än så.

Det är en ytterligt motiverad fråga.

Han poängterar också att Europadomstolen kräver att den här sortens lagstiftning är begriplig för medborgarna. De ska kunna förstå när de kan förvänta sig förtrolighet och inte. Förespråkarna påpekar om och om igen att “ni har bara missförstått alltihop”. Clarence lyfter fram att det, om det är sant, gör att lagen är oacceptabel i sig.

Syftet med lagen är vidare alldeles för vagt. Spaning för att hitta “ekologiska obalanser”, ja, det kan lika gärna syfta på algblomning i Östersjön. Det finns ingen klarhet för medborgare i vad som gör att en medborgare riskerar att få sin förtroliga kommunikation kränkt.

Det finns inte heller någon möjlighet att få upprättelse. Detta är också en självklarhet ur Europakonventionsperspektiv.

Inte heller gör Europakonventionen någon skillnad på svenskar och icke-svenskar. Europakonventionen pratar om mänskliga rättigheter.

Clarence avslutar med att poängtera att CFRs artikel inte är ett lagförslag. Det är en beskrivning av den absoluta miniminivån.