När tryckpressen kom pÃ¥ 1450-talet innebar det en otrolig yttrandefrihetsrevolution. Precis som jag skrev i min exposé över upphovsrättens historia, sÃ¥ innebar det att alla – och inte bara prästerskapet – plötsligt kunde fÃ¥ ut sina idéer och sina budskap till alla medborgare som var intresserade.
Och det utnyttjades. Otroligt mycket. Ungefär som alla bloggar idag. Inte för att man vet att någon läser. Utan för att man kan.
Reaktionen från prästerskapet och den katolska Queen Mary, som ledde fram till upphovsrätten, var klädd i tjockt, drypande blod från personer som hade sagt fel saker. Ordningen skulle återställas. Här skulle vem som helst inte kunna komma och säga saker. Det väsentliga var inte vilka idéer som kom fram. Det väsentliga var att de kom fram genom samma kanaler som alltid hade fått prata. Haft ensamrätten på att få prata. Haft ensamrätten på att bestämma vilken kultur och kunskap som skulle få kommuniceras.
Det är i ljuset av detta som Internets tillkomst är en revolution i samma magnitud, om inte större, än tryckpressen. Där tryckpressen gjorde att även den övre medelklassen kunde börja publicera, så gör Internet att alla kan publicera. Samtidigt har vi reaktionära krafter i form av upphovsrättslobbyn som kämpar otroligt hårt för att hindra detta, och förtvivlat försöker vrida tillbaka världen till där några få aktörer har kontrollen. Signaturen echobucket har illustrerat det hela väldigt förtjänstfullt, i form av hur en typisk Internetannons ser ut i deras föreställningsvärld.
Det är sÃ¥ här kabel-TV-operatörer ser pÃ¥ världen. Internet har plattat ut diskursen, vem som helst fÃ¥r nu bidra med idéer, publicera sig till hela världen till en fix och överkomlig kostnad. Det gillar inte kabel-TV-operatörer (som i stora delar av världen tillhandahÃ¥ller även Internet). Kabel-TV ser ut som annonsen ovan: det finns ett “basutbud” med vissa som man fÃ¥r lyssna pÃ¥, och sedan fÃ¥r man betala mer ju mer sofistikerade pratare man vill kunna lyssna pÃ¥.
Och självklart får man inte ta del av samhällsomstörtande, disruptiva eller (gasp!) olagliga idéer över huvud taget. (Som protestantism på tryckpressens tid.) Och absolut inte prata själv. Eller kanske under organiserade och kraftigt ransonerade former. Som insändarsidan i tidningar.
Karl Sigfrid formulerar samma sak förtjänstfullt:
Internet har för det stora flertalet medborgare inneburit en yttrandefrihetsrevolution. Friheten att tala till allmänheten var tidigare reserverad för dem som kontrollerade en mediekanal, men tack vare nätet kan vem som helst till en försumbar kostnad göra information tillgänglig för hela världen. En förutsättning för att detta ska vara möjligt är att de som tillhandahåller internetuppkopplingar inte ansvarar för innehållet i kundernas kommunikation. Om Internetleverantörerna tvingades ta ansvar för allt det material som kunderna kan nå genom sina uppkopplingar skulle de begränsa utbudet till webbplatser som de vet är juridiskt säkra, det vill säga webbplatser som tillhör de stora marknadsaktörerna. Ett sådant internet ger inte mycket större frihet än vad kabel-tv-nätet gör.
Lägg den tanken till annonsen ovan, så blir det uppenbart vad det är piraterna strider för, vad de reaktionära krafterna strider mot, och vad politikerna inte förstår.
Det är mycket det här som begreppet nätneutralitet handlar om. Neutralitet i nätet; ingen sändande eller mottagande part är värd mer än någon annan. (För en bra förklaring på vad Internet är och varför gammelaktörerna inte förstår det, se den korta förklaringen World of Ends.) Diskussionen om nätneutralitet har inte riktigt kommit till Europa, men vissa gammelaktörer i USA vill ta extra betalt för att skicka vidare signaler från okända avsändare i sina delar av Internet. Föga förvånande är de också kabel-TV-operatörer. Det hotar Internets platthet i botten, och leder i förlängningen till annonsen ovan (som gjordes just för debatten om nätneutralitet).
Pingat på Intressant. Andra bloggar om politik, piratpartiet, yttrandefrihet, nätneutralitet, tryckpressen, upphovsrätt, protestanter, bloody mary
Dumt påpekande, men inlägget refererar till en annons som varken länkas till eller som visas. Kan vara bar att fixa.
Andreas Rönnqvist’s last blog post: Untapped Potential Again Available In Print
va? Du ser inte annonsbilden, menar du?
Samma här, ingen annons.
ah! Nu fattar jag, tror jag Рdet var misstaget att d̦pa den till echobucket_ad.png som pajade det. M̴ste vara s̴ att adblockers reagerar p̴ det filnamnet.
Ändrar och ser.
Nu har ändrat. Borde synas?
Funkar här, men det gjorde den förut också (trots adblocker
Den där “annonsen” var mycket, – söker ord.. -, träffande(?), läskigt pricksäker(?), otäckt slÃ¥ende(?) osv..
Det som för mig gör den sÃ¥.. “supelativ”, är att vi är nästan där och att vi är sÃ¥ fÃ¥ som förstÃ¥r det. Att jag inser hur fÃ¥ vi är som förstÃ¥r det, är just det som gör att jag tycker den är läskig. Det stora flertalet i sas. samhällsdrivande Ã¥lder ser inget konstigt, de är redan snubblande nära att använda Internet pÃ¥ precis det där viset.
Jag behöver bara se mig runt bland folk i min omgivning, det är precis sÃ¥dana där ikoner som kan beskriva hela deras surfande. Ikonvalet hos folk är dock än mer torftigt, för inte fan vet “medelsvensson.tjänstemannen” vad Wikipedia är, än mindre Blogger eller Myspace. Medelsvensson över, hmm.. jag tror gränsen gÃ¥r nÃ¥nstans strax över 35, bidrar inte, ingen av de stora sajterna där användarna är innehÃ¥lsskapande ingÃ¥r ens i deras medvetande. Datorn är bara ännu en bildskärm att utöva ett passivt mottagande a la soffpotatis bakom.
Ingen nätoperatör säger nej till vissa kunder. Däremot säger de nej till att leverera vissa tjänster eller ett visst utbud till kunderna, och kunderna kan säga nej till vissa operatörer. Nätoperatören gör ett aktivt val, kunden likaså. Den enda som inte tycks kunna göra ett eget val i den här ekvationen är informationsproducenten, den som står för det exklusiva utbudet, alltså vi själva. Är det för att vi inte kan göra ett eget val, eller för att vi inte tros kunna göra det?
Den dag jag fÃ¥r veta att en viss operatör begränsar sina kunders tillgÃ¥ng till Internet pÃ¥ detta godtyckliga sätt vill jag svartlista sagde operatör och neka hans kunder tillträde till mina webbsidor. Jag har nämligen inte tillfrÃ¥gats om huruvida jag vill ingÃ¥ i hans begränsade utbud, och genom att sälja Ã¥tkomst till mina webbsidor pÃ¥ detta diskriminerande sätt (i stället för att sälja Ã¥tkomst till Internet generellt), sÃ¥ begÃ¥r han intrÃ¥ng i min ekonomiska upphovsrätt, vilket jag mer än gärna berättar för hans kunder för att fÃ¥ dem att byta operatör till nÃ¥gon som inte gör skillnad pÃ¥ folk och folk…
Om tillräckligt många kunder efterfrågar en viss webbplats som inte ingår i basutbudet, så kan nätoperatören behålla kunderna genom att släppa fram också den. Jag vill dock inte att operatören ensam skall kunna göra det valet, utan jag vill medverka till ökad nätneutralitet genom att neka hans kunder tillträde till dess att han behandlar alla webbplatser lika.
Om kungen ringer och ber mig komma och spela på slottet, så frågar jag huruvida alla som vill får komma och lyssna. Om så inte är fallet, så avböjer jag erbjudandet. Jag sitter hellre i skogen och klinkar för den som gitter leta reda på mig, än jag ger konsert för tusen utvalda åhörare.
En bild säger mer än tusen ord =)
Mind’s last blog post: SecuROM in Spore?
Var det inte lite så här internetboomen började lite försiktigt, Internet via first class-bbs:er som tog in ett urval av lite sköna newsgroups typ. Lustigt att det känns som om cirkeln snart är sluten och att vi är där igen.
“World of ends” var den bästa artikel jag läst angÃ¥ende problematiken bakom företags och makthavares problem att begripa internet. Tack!
[...] här är inget mindre än att reducera Internet till ett kabel-TV-nät. Vilket förvisso är precis vad gammelmonopolisterna vill. Alldeles nyligen slog man sig för [...]
[...] Först angrips Piratpartiet för påståendet att Internet är det viktigaste som hänt demokratin sedan tryckpressen. [...]
[...] är gott och väl. De är dock inte ensamma och saker kan förändras väldigt fort. För att förstå hur centralt nätneutralitet är, så kan vi studera [...]
[...] Rick Falkvinge: [...]