Glöm inte heller bort alla som har IP-telefoni. Det är datatrafik med telefonsamtal. Och om den trafiken routas (ursäkta svengelskan) via utlandet…

Om man ser på hur nätet i praktiken används, så står detta i direkt motsatsförhållande till själva behovet av skydd. Känslan av anonymitet och trygghet man har framför en dator, gör det enklare att diskutera svåra och tabu-belagda ämnen. Det finns många stödforum på nätet för svåra ämnen; socialt handikapp, sexuell identitet, missbruk m.m. Även mycket intim kommunikation med nära underlättas via nätet. Dessutom sker merparten av all porrkonsumtion via nätet.

Kort sagt, persondatorn, dess innehåll och kommunikation, är i många svenska hem det allra mest känsliga och privata. Mycket mer än brev och telefon. Det enda vettiga är då att skydda elektroniska media i minst lika hög grad som de traditionella.

För att ta rent mjöl-argumentet in absurdum: Vem skulle acceptera att någon bokstavligen kliver in och rotar i ens mjölpåse utan motivering what so ever utöver “jag kommer från statliga mjölinspektionen och ska bara kolla så att ditt mjöl är rent”?

Jag citerar lite ihopklippt nedan, var och en får själv räkna ut var orden kommer ifrån:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att dennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för dennes försvar. Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

Ingenting ovan får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som angetts ovan.

Inte minst ifarosätts den s.k. oskyldighetspresumtionen, dvs att man som medborgare alltid är oskyldig till dess att motsatsen bevisats, med den här övervakningspopulistiska doktrinen.

Den borgerliga övervakningshysterin påminner kusligt mycket om den statsmakt som Tom Cruise jobbade åt i Minority Report, där de dömer brottslingar innan de begått brottet, och sedan inser att det deras “perfekta” system egentligen är en komplett bluff som lätt kan manipuleras av de som är kunniga om det, och att det inte längre är juridiskt eller filosofiskt gångbart att fortsätta med det eftersom de som blivit fällda har precis samma sannolikhet att vara oskyldiga.

Hoppla, det blev en lång mening.